FN till angrepp mot Fokus inför ”Rebellmammans” rättegång

Den 18 maj inleds huvudförhandlingen i ett mål i Stockholms tingsrätt som kommit att kallas ”Rebellmamman mot staten”. Tvisten gäller en tidigare medarbetare vid Energimyndigheten – i flera medier framträder hon med förnamnet Marie – som fick sin säkerhetsklassning indragen och fick lämna sin tjänst. Fackförbundet ST, som företräder henne, menar att myndigheten har kränkt hennes grundlagsskyddade yttrandefrihet och rätt att demonstrera.

Bakgrunden är Fokus avslöjande för två år sedan att en aktivist inom nätverket Rebellmammorna – en underavdelning till Extinction Rebellion – haft en säkerhetsklassad tjänst med insyn i känslig information om Sveriges gasförsörjning. Kort efter publiceringen avslutades kvinnans provanställning, vilket utlöste en omfattande debatt och uppföljande mediebevakning. Civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin kommenterade Fokus artikel i en tweet och uppgav att han haft kontakt med Energimyndigheten för att ”informera mig om läget”.  Detta ledde till anklagelser om ministerstyre och Vänsterpartiets Hanna Gunnarsson KU-anmälde Bohlin.

Med stöd av fackförbundet ST har Marie därefter stämt staten och kräver 200 000 kronor i skadestånd. Hon menar att Energimyndigheten agerat felaktigt på flera punkter, bland annat genom att tolka hennes engagemang i Rebellmammorna som ett säkerhetshot, stänga av henne från tjänsten och orsaka henne ekonomisk skada. Inför rättegången riktar nu Michel Forst, FN:s särskilda rapportör för Århuskonventionen, skarp kritik mot såväl Carl-Oskar Bohlin som mot rapporteringen av fallet i bland annat Fokus och Svenska Dagbladet.

I en inlaga till Stockholms tingsrätt gör Forst gällande att både politiska uttalanden och mediernas rapportering kring Rebellmamman har bidragit till ”negativa narrativ” om klimataktivister och att svenska staten har ett ansvar att motverka sådana effekter. Han hänvisar till artikel 3.8 i Århuskonventionen, som slår fast att personer som utövar sina rättigheter enligt konventionen inte får utsättas för repressalier, trakasserier eller bestraffning, och han argumenterar för att deltagande i fredliga klimatprotester omfattas av detta skydd.

Samtidigt framhåller han att svenska staten, liksom domstolarna, har en roll i att hantera sådana situationer och säkerställa att individer som utsatts för otillbörliga åtgärder får upprättelse. I inlagan refererar han dels till Fokus reportage, dels till en uppföljande ledarartikel av Peter Wennblad i Svenska Dagbladet.  

FN-rapportören menar att medierapporteringen och uttalanden från politiskt håll bidragit till att framställa klimataktivister i negativ dager. Detta riskerar att ”utsätta dem för fara och undergräva deras roll i beslutsfattandet”. Forst går längre än så – och antyder att rapporteringen i sig kan stå i strid med Århuskonventionen. Han framhåller också domstolarnas roll i att skydda klimataktivister.

När sådana ”negativa narrativ” uppstår bör rättsväsendet både hantera själva beskrivningarna och ge upprättelse till aktivister som drabbas. Han pekar vidare på orsakssamband i det aktuella fallet: medierapporteringen och ministerns uttalande kan ha spelat en avgörande roll för att kvinnan förlorade sin anställning.

FN-rapportörens uttalanden underkänns av de experter på tryck- och yttrandefrihet som Fokus talat med, däribland yttrandefrihetsexperten Nils Funcke.

– Det är närmast bisarrt hur FN:s representant resonerar. Han vill skydda hennes yttrandefrihet – men angriper samtidigt den yttrandefrihet som gäller för Fokus och Svenska Dagbladet. Det är principlöst, säger han.

Enligt Funcke handlar kärnfrågan i målet inte om mediernas rapportering, utan om myndighetens agerande.

– Yttrandefriheten kan man inte ta ifrån henne. Frågan är på vilka grunder anställningen avslutades. Att ge medier skulden för det är obegripligt – ni har publicerat det ni bedömt som relevant, och sedan har myndigheterna agerat, säger han.

Han avfärdar också tanken att staten skulle ingripa mot rapportering om klimataktivister.

– Sverige har redan ett starkt skydd genom lagstiftning om till exempel förtal. Därutöver kan staten inte gå in och styra mediernas innehåll.

Ett sådant agerande skulle, enligt Funcke, bryta mot grundlagens konstruktion.

– Det är bara Justitiekanslern som kan väcka åtal mot ett massmedium, och då krävs att ett tryckfrihetsbrott har begåtts. Om staten börjar näpsa medier i enskilda fall går det rakt emot hela den svenska ordningen.

Han sammanfattar kritiken:

– Han är ute i ogjort väder. Det är djupt beklagligt att en FN-representant agerar på det här sättet mot fria medier.

Även Thomas Mattsson, tidigare chefredaktör för Expressen och i dag bland annat vice ordförande för branschorganisationen Utgivarna, är frågande inför FN-rapportörens slutsatser.

– Michael Forsts påståenden om att Fokus och Svenska Dagbladet bryter mot Århuskonventionen på grund av granskningar och opinionsbildning om Energimyndigheten är häpnadsväckande okunniga och, när han i sitt yttrande upprepade gånger lägger dessa i FN:s mun, direkt skadliga för förtroende för internationella organisationer som värnar miljö och klimat, säger Mattsson.

Han menar vidare att den mediekritik han riktar mot Fokus och Svenska Dagbladet är mer av politisk karaktär än juridiskt underbyggda.

– Naturligtvis får grundlagsskyddade svenska medier som Fokus och Svenska Dagbladet rapportera om eventuella säkerhetsrisker inom Energimyndigheten. Den så kallade ”mediekritik” som Michael Forst riktar är i bästa fall politisk, men knappast juridisk: internationella konventioner skyddar normalt fri nyhetsförmedling, men denna ”FN:s rapportör” gör det motsatta.

Thomas Mattsson efterlyser mer bevakning om säkerhetsrisker rörande anställningar på de svenska myndigheterna, inte mindre.

– Jag tror att vi behöver mer journalistik om säkerhetsrisker inom samhällsviktiga verksamheter som exempelvis Energimyndigheten. Om man kan önska mer av etablerade medier, så är det att fler offentligt finansierade aktörer hålls till ansvar för vilka tjänstemän som kan ha tillgång till säkerhetskänslig information.

Ministern för civilt försvar, Carl-Oskar Bohlin, menar att Forsts resonemang i praktiken innebär ett krav på statlig påverkan av det offentliga samtalet.

– Den ger uttryck för en syn på yttrandefrihet och det fria meningsutbytet som är svårförenlig med svensk grundlag.

Bohlin vänder sig också mot beskrivningen av händelseförloppet och menar att FN-rapportören bygger sitt resonemang på en felaktig kronologi.

– Han är inne på att jag skulle ha kunnat påverka fallet där rebellmamman blev avlägsnad från sin tjänst. Men det faller på sin orimlighet då jag i så fall hade behövt kunna resa bakåt i tiden.

Enligt Bohlin var ärendet på Energimyndigheten redan avgjort när han kommenterade uppgifterna i medierna.

– Jag tog del av och kommenterade de uppgifter som publicerades i Fokus och därefter i Svenska Dagbladet. Men då var ärendet redan avgjort. Vad jag gjorde var att föra en generell diskussion om säkerhetsarbetet med myndighetens ledning.

Han beskriver FN-rapportörens inlaga som tendentiös och ifrågasätter även det synsätt som förs fram kring skyddet av klimataktivister.

– Det är en märklig hållning att myndigheter eller andra ska delta i samtalsmoderering rörande det som beskrivs som en ”utsatt grupp”. Han menar uppenbarligen att dessa klimatförsvarare ska inta någon slags särställning och kunna skyddas från kritik av staten.

Fokus har varit i kontakt med FN:s sekretariat för Århuskonventionen och fått besked att Michael Forst ska återkomma rörande intervjutillfälle, vilket han inte hade gjort när denna text gick i tryck.

Toppbild: Rebellmammornas demonstration vid riksdagens öppnande 2022.

Läs även: Klimataktivist anställdes på samhällskritisk tjänst på Energimyndigheten

Läs även: Fokus avslöjande om rebellmamman har lett till FN-kritik mot Sverige