Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren

I takt med att opinionssiffrorna tangerar Juholts katastrofnivåer sprids en desperation inom Socialdemokraterna.

Inrikes

Strid om S strategi: »Enough is enough!«

Opinionssiffror på Juholts lägstanivå och en valstrategi som har kommit av sig. Vad var det egentligen som hände?

Han var tidigare politiskt sakkunnig i kanslihuset, hade en rad ledande uppdrag och kunde ha blivit kommunalråd i sin kommun. I dag leder han en S-förening. Och nu har tvivlet bitit sig fast, precis som hos många andra i partiet.

– På några dagar har jag träffat fyra kompisar som alltid röstat S men som nu säger att det blir V. När jag själv gjorde valkompassen kom Fi etta, MP tvåa och V trea.

– S kom på fjärde plats, säger han.

Så här låter det lite överallt i Socialdemokraterna dessa dagar. Martin Karlsson, som en gång satt i samma SSU-styrelse som Anna Lindh och Margot Wallström, berättar på Facebook att han sökt medlemskap i Vänsterpartiet. Flera av hans vänner i partiet tror inte sina ögon. Socialdemokrater av den generationen satte stolthet i sitt avståndstagande till Sovjetkramarna till vänster. I kommentarsfältet beskylls Martin Karlsson av sina partikamrater för att vara otålig. Trots att han varit socialdemokratin trogen i fyra decennier.

Men Martin Karlsson står på sig. De nya beskeden i migrationspolitiken var avgörande, förklarar han. Men inte enbart: »Det finns ett tydligt mönster, där S konsekvent pekar ut utsatta grupper som utgörande ett hot. Det gäller asylsökande, EU-migranter, långtidssjukskrivna, LSS-berättigade och så vidare. I stället ska vi ha ›trygghet för vanligt folk‹, genom hårdare tag och fler poliser«, skriver han på facebook.

En del socialdemokrater envisas med att hävda att stämningen fortsatt är god inom partiet. Andra talar om ett haveri, som för tankarna till händelserna för sju år sedan. Strax före att Håkan Juholt avgick som partiordförande 2011 noterades chockartat låga siffror för S i opinionen: 25 procent. In kastades Stefan Löfven. Han var lite kantig. Var kanske inte så duktig på att snacka politik, eller att charma väljarna för den delen. Men han hade en unik förmåga att samla ett splittrat parti. Och det har varit den sittande partiordförandens kanske starkaste roll de här åren, menar en del. Men i takt med att opinionssiffrorna nu tangerar Juholts katastrofnivåer sprids en desperation i partiet.

Valledningen bara pumpar på med nya utspel varenda dag. Och allt är anpassat till sociala media.

Många pekar på John Zanchi, valledaren som presenterade valstrategin pratade om en »auktoritär dagordning« i politiken. Och att väljarna ville ha någon som tog »kontroll«. Debattören Daniel Suhonen var snabbt ute med att etikettera den annalkande krisen. I en krönika myntade han begreppen »Zanchiplanen« och »Zanchimaskinen«. Plötsligt pratade alla – åtminstone de på partiets vänstra planhalva – om valstrategen som styrt in partiledningen på fel spår, och som inte har tålamodet att hålla fast i några frågor.

Daniel Suhonen. Foto: Vilhelm Stokstad/TT

– Valledningen bara pumpar på med nya utspel varenda dag. Det vi skulle prata om i går är omsprunget av en annan fråga i dag. Och allt är anpassat till sociala media, säger en lokal S-ombudsman.

Valledningens strategi har enligt flera källor varit att göra utspel i de svåra frågorna, som lag och ordning och migrationspolitiken, under början av året för att sedan koncentrera sig på välfärdsfrågorna under sommaren och inledningen på hösten. Jämfört med tidigare valrörelser har S markerat sin hållning väldigt tidigt i de flesta frågorna. Tidigare gjordes några få utspel under april-maj, något till Almedalsveckan men de stora delarna presenterades i början på hösten.

– Nu har man kommit med långtgående vallöften tidigt och presenterat otroligt mycket politik under våren, men ändå tar det inte skruv, säger en källa uppgivet.

Oron märks även i riksdagsgruppen. Var tar välfärdsfrågorna vägen? undrar en allt mer stingslig samling folkvalda. Det var ju nu partiet skulle tala om de stora frågorna, om rättvisa och fördelningsfrågor. Missmodet hörs inte bara hos dem som tidigt uttryckt tveksamhet till valstrategin utan även bland dem som tidigare var lojala med Zanchiplanen men nu tycker, för att låna en socialdemokrats uttryck, att »enough is enough«!

Har valstrategen John Zanchi styrt in på fel spår? Foto: Janerik Henriksson/TT

Men i valledningen kliar sig man sig i huvudet. De pekar på sina grafer och säger att de ger folket den politik de efterfrågar. Så varför vänder det inte?

– De interna mätningarna visade tidigt att det finns en tredjedel i partiet som är för öppna gränser, men två tredjedelar stödjer en mer restriktiv politik. Problemet är att S upplevs svänga för mycket när man nu går tillbaka till en återhållsam migrationspolitik, säger en S-strateg.

– Migrationsutspelet kunde gått förbi utan konvulsioner om det gjorts för ett halvår eller ett år sedan. Det var ett misstag att göra det så sent. Det flyttade tillbaka debatten på motståndarnas planhalva, säger en annan.

Frågan är hur mycket ansvar som kan läggas på valledningen, och hur mycket som är resultat av partiledningens agerande. Inför S-kongressen 2017 fick partistyrelsen ta ställning till ett dokument där det verkställande utskottet hade stakat ut riktlinjer för kongressen. I dokumentet lades stor vikt vid det säkerhetspolitiska läget, tuffare tag mot brottslighet och migration. Pappret pendlade mellan de båda institutionerna, men väckte aldrig särskilt mycket reaktioner. Något högljutt motstånd mötte inte heller själva valstrategin.

– Strategerna har hela tiden varit noggranna med att förankra strategin i partistyrelse och verkställande utskott. Så Zanchi har faktiskt fått ett politiskt mandat för sin politiska agenda, säger en S-källa.

Ta emot Ulf Kristerssons utsträckta hand, när han talar om en migrationsöverenskommelse.

Det är uppenbarligen inte lätt att vara socialdemokrat i dessa dagar. Men inte heller analytiker av händelserna i det stora partiet. Lars Stjernkvist, kommunstyrelsens ordförande (S) i Norrköping och tidigare partisekreterare, menar att politiken blivit mer tvådimensionell.

– När Dagens Nyheter och andra hävdar att det finns en klassisk höger–vänsterkonflikt inom S i dag kring migrationspolitiken tror jag de har fel. Det finns S-folk till vänster som tycker regeringen gjort helt rätt i migrationspolitiken och vänstersossar som tycker det är helt fel, säger han.

Förutom höger–vänsterskalan finns en annan dimension som handlar om öppna gränser och internationellt samarbete, eller den snävare migrationspolitik som S i dag står för, menar han.

Lars Stjernkvist. Foto: Bertil Ericson/TT

– Men S och M har historiskt legat ganska nära varandra i migrationsfrågor. Och det finns en tydlig gränslinje mellan å ena sidan S och M och å andra sidan SD. Vi står för samarbete i Europa och att värna asylrätten, säger Lars Stjernkvist och skickar en uppmaning till Stefan Löfven:

– Ta emot Ulf Kristerssons utsträckta hand, när han talar om en migrationsöverenskommelse. Det har funnits en allt för stark tendens att göra allt till höger–vänsterfrågor. Men i den här frågan är inte det relevant eller sant, säger han.

Men skulle S göra ett så dåligt val som opinionssiffrorna i dag visar brakar konflikten lös mellan partiets höger och vänster på allvar, tror han:

– Blir det ett valresultat på den nivån kommer det att höjas starka röster för en mer radikal fördelningspolitik. Då blir det tydliga motsättningar mellan höger och vänster.

Och då vaknar konflikterna från Juholtkrisen upp igen. Fast denna gång utan Juholt att skylla på.

Läs mer: Löfvens kris – som Juholts utan Juholt

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera