Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Kultur

Nina van den Brink ny kulturredaktör

Hallå där Nina van den Brink, ny kulturredaktör på Fokus!

Du tar över kultursidorna nu, vad kommer att ske?

– Egentligen är det en fråga som tar över kultursidorna: Varför? Och varför just nu? Jag är samtidstorsk på så vis att jag är intresserad av det som händer nu och snart.  I hela mitt liv har jag tyckt att jag lever i den bästa av tider, möjligen med undantag för futuristernas St Petersburg 1912.

– Film, teater och litteratur är mina hjärteområden, men jag vill att Fokus ska bli bättre på att spegla den allt mer dominerande guldtubskulturen.

En av dina senare krönikor handlar om fenomenet Jordan B Peterson. Är du frälst?

– Det är verkligen en frälsningsmission han är ute på. Och hans uttryckta vilja att rädda unga män som har fastnat i känslan av att ha befinna sig i bakvattnet är vacker. Men inled oss icke i frestelse. Han gör ganska tydligt att det inte är kvinnor, svarta, muslimer eller hbtq-personer han månar om. Han är en vandrande backlash som ställer grupper mot varandra, och det är nog tyvärr därför han har blivit populär.

Kommer Fokus att frankofilieras?

– Det är en överhängande risk, naturligtvis. Men jag är inte fullt så insnöad på Frankrike som jag ibland försöker ge sken av. Jag gillar många länder, och är också fennofil och brittofil till exempel.

Är inte fransk kultur lite överskattad?

– Knappast. Vi påverkas mycket av Frankrike, men ofta utan att veta om det. Inte sällan via ett annat land, som USA. Och det är alltid bäst att gå till källan.

– Jag är som så många andra i väst influerad av franska tänkare som Foucault, Piketty, Bourdieu, de Beauvoir, Onfray. När man har läst klart skönlitteratur av stjärnskott som Edouard Louis och Nina Bouraoui så finns filmer som »Dheepan« och »Persepolis«. Här har kanske en del läsare redan tappat fokus trots att detta är topplisteexempel. Det är ju amerikansk kultur som är överskattad.

Hur ser du på dagens populärkultur?

– Jag tycker det är intressant att vi inte bara konsumerar kultur längre utan vi vill flytta ihop med konsten, bli sambo med våra favoritkaraktärer och trampa runt i konstverken. Det finns ett tryck på populärkulturen som gör den både mer spännande och mer tillrättalagd än på mycket länge. Filmens ställning har underminerats av tv-seriernas intåg, tv:ns av youtube, musikalbumens av algoritmstyrda flöden. De avslutade konstverken har om inte slängts på sophögen så i alla fall sopats in i hörnet och en stor del av kulturen tar formen av ett flöde. Till och med twitterinlägg kommer ofta länkade som en följetong numera.

– Jag följer med en blandning av iver och fasa hur detta nu sker med litteraturen, i ett första skede via avsnittsanpassade ljudböcker och romanserier.

Vad har du gjort tidigare? 

– Närmast så har jag jobbat som reporter och biträdande redaktör på DI Weekend, Dagens industris helgmagasin, samt som novellredaktör på Aller Media. Tidigare har jag varit nyhetsreporter på DI samt jobbat på Expressen, Computer Sweden, Internetworld och Situation Stockholm.

– Jag har dragit på mig nästan en halv miljon i studieskulder på litteraturvetenskap, film, franska, nationalekonomi, statistik, och sociologi bland annat. Förutom journalistik. Jag har också haft en lång period med hederliga jobb, som vårdbiträde, städerska och kassörska.

Vad gör du när du inte är Fokus kulturredaktör?

– Hänger med tweens, teens, unga vuxna, katter och råttor, det vill säga med familjen. Vi har en helt galen familjekonstellation just nu där ingen är i fas med någon annan, men lyckas ibland få det rätt trevligt ändå.

Har du något kulturtips till sommaren?

– Teater i solen! Någon nivå under parnassen är teatern, tillsammans med poesin, den mest rebelliska kulturyttringen vi har idag. Passa på att njuta av den utomhus. Väder är också kultur. I länder som Sverige och England är det det. Klassiker är Västanå teater i Sunne, Parkteatern i Stockholm och Romateatern på Gotland. Men fria teatergrupper spelar i lador och utomhus runt om i landet och Riksteatern har på senare år blixtrat till med både bråkiga, märkliga och aktuella föreställningar. Googla!

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera