Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Inrikes

Utan sanning ingen lögn

Vem ska man tro på när allt är så här?

»Sanningen är inte sanningen.« Kommentaren från Rudy Giuliani, före detta borgmästare i New York och advokat åt Donald Trump, fick NBC:s tv-ankare att baxna. Visst, man kan diskutera två olika vittnens versioner om ryssars inblandning i ett presidentval. Men sanningen är sanningen! Inget annat!

Nåja, i politiken är det inte alltid så enkelt. Om antalet arbetande blir fler från ett val till ett annat så brukar det heta att fler människor är i arbete, även om inflödet av medborgare i själva verket fått arbetslösheten att stiga. Och nåde den faktagranskare som får för sig att belägga en stor fackorganisation med fel när den påstår att Högern vill sänka lönerna för alla jobbare. Då har man inte förstått komplexiteten i politiken, i kampen mellan ideologierna.

Men det finns de som anser sig ha rätt, och tycker att andra ljuger så att de tror sig själva.

SD-ledaren Jimmie Åkessons korståg mot lögnarna i den här valrörelsen sticker ut i svensk politik: Annika Strandhäll LJUGER när hon säger att SD vill skära ner inom vården. Stefan Löfven LJUGER när han säger att SD vill avveckla det kommunala utjämningssystemet. Och Carl Bildt, han LJUGER folk rakt upp i ansiktet när han påstår att EU ökar nationalstatens möjligheter att hävda sig i världen.

Utgår vi från att lögnen är en uppsåtlig gärning så kan Jimmie Åkesson rimligen inte veta säkert att motståndarna ljuger. Och givet att Giuliani också har lite rätt – i dessa tider av alternativa fakta och »truthiness« – så är SD-ledaren faktiskt helt fel ute. För om sanningen inte finns så finns ju rimligen inte heller lögnen.

Eller?

Läs tidigare Fokuserat 

Konsten att glömma 53 miljarder

På väg mot upplösning 

 

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera