Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Andra kammaren

Special: Här är dina politiska memoarer

Politiska självbiografier i massor, borgerligt käbbel och berättelsen om den liberala foliehatten.

Alla dessa inifrån-böcker…

Nyligen kom Anna Kinberg Batra med sin bok om sin tid som Moderaternas ledare. Hennes ”Inifrån” faller in i en stark politisk tradition, att ganska snabbt efter att man har lämnat, fatta pennan för att beskriva med egna ord hur det var – egentligen.

När Pär Nuder fick sparken som partiföreträdare av Mona Sahlin satte han sig på kammaren i Österåker och började skriva på sin historia. Sahlin hade själv gjort samma sak efter ”Tobleroneaffären”.

Det lackar mot jul (nåja) och Andra Kammaren vill naturligtvis lotsa dig bland antikvariaten eller boklådornas utbud av politisk bekännelselitteratur. Vi börjar på vänsterkanten, med S-utbudet, och utgår från tre brännande frågor.

Thomas Bodström, 700 dagar i Rosenbad, 2003

 

Vem är det synd om? Regeringen som inte får dansa på den årliga kräftskivan på Harpsund. ”Göran förklarade att man slutat med det sedan dansandet, åtminstone delvis, hade orsakat att Erik Åsbrink och Ylva Johansson funnit varandra, vilket hade skapat problem när det gäller regeringens sammansättning”.

Vem är elak? Journalisten på Nerikes Allehanda som gör en stor sak av att Bodström blandar ihop Hjalmar Söderberg och Hjalmar Bergman när Bodström ska bli toppkandidat i valkretsen i Örebro.

Typiskt citat: ”Det närmaste veckorna skulle avgöra min framtid som justitieminister men det visste jag inte när jag vaknade den här söndagsmorgonen”, och om Persson: ”Göran var på gång nu, det märktes på honom…han verkade vara stridslysten och allt annat än trött. Han manade på oss som en fotbollscoach”.

Betyg: 3

 

Göran Persson, Min väg, mina val, 2007

Vem är det synd om? Olof Johansson som samarbetade med S. ”Olof Johansson [fick] lida spott och spe, men centerledarens hållning var naturligtvis både rimlig och riktig. Statsminister Carl Bildt orkade bara inte följa hans uppmaning”

Vem är elak? Carl Bildt. ”Allt var därmed som vanligt när det gällde Carl Bildt. Slängigt, oförberett och arrogant”. Och Erik Åsbrink som svek Persson när han abrupt avgick som finansminister.

Typiskt citat: Persson svarar Bildt i en riksdagsdebatt som talat om ”domens dag”: ”Då kunde jag gå upp i talarstolen och berätta om en uppgörelse som vi hade förhandlat fram med centerpartiet under den gångna natten. Jag tog över scenen och grep initiativet”

Betyg: 3

 

 Pär Nuder, Stolt men inte nöjd, 2008

Vem är det synd om? Nikolaus Nuder, hans farfar, som var estnisk säkerhetspolis och fick gömma sig i skogen när Röda Armén invaderar Estland och lämnar över sig till de sovjetiska styrkorna när de hotar gripa hans hustru.

Vem är elak? Mona Sahlin som petar Nuder. ”Mona Sahlin berättade att hon funderat på att göra en regeringsombildning, som hon uttryckte det…. Hon visade inte med ett kommatecken att hon var missnöjd med mig som ekonomisk-politisk talesman”. Och någon senare: ”För säkerhets skull ställde jag än en gång frågan om hon var missnöjd med mig. Än en gång förnekade hon det bestämt och mycket övertygande”.

Typiskt citat:  ”Som så många gånger förr gick jag bakom Göran Perssons breda ryggtavla. Men den här gången insåg jag att det inte var någon idé att följa efter. Jag såg honom försvinna i folkhavet. Han behövde mig inte längre. Det var över”.

Betyg: 4

 

Sven Andersson, På Per Albins tid, 1980

Sven Andersson satt i regeringen från 1948  och var kommunikations-, försvars- och utrikesminister. Typisk memoarbok som skildrar författarens uppväxt i Göteborg och politiska verksamhet fram till 1948. Det blev ingen andra del av memoarerna om tiden som minister 50 - 70-talet.

Vem är det synd om? Mest av allt Albin Ström, vänstersocialist i Göteborg, som i januari 1934 utesluts ur SAP, efter att ha förlorat makten i Göteborgs arbetarekommun året innan. Synd också om Gustav Möller som hade velat bli partiledare efter Per Albin Hanssons död.

Vem är elak? Per Edvin Sköld, statsråd och finansminister på 50-talet. Han beskrivs som ”slav under ett ovanligt hetsigt temperament” med sin ”arroganta ton, fräcka gåpåaranda och hänsynslösa påståelighet utgör Sköld en ständig källa till förtret”. Ett exempel: Sköld passerar ett bord där Per Albin sitter med några SSU-are vid sin femtioårsfest: ”Jaså, här sitter du och låter dig hyllas, din jäkel”.

Typiskt citat: ”När ankarfästet till den fackliga rörelsen hade släppt drev han vind för våg och hamnade till slut långt ifrån den rörelse som han hade ägnat sin ungdoms och sin krafts dagar.” (Om Albin Ström)

Betyg: 3

 

Sten Andersson, I de lugnaste vattnen,1993

Sten Andersson var socialdemokraternas partisekreterare 1962 - 82, därefter socialminister och utrikesminister fram till 1991. En nyss avgången finansminister ska helst hålla tyst om de förtroliga samtal som förts i regeringskretsen, och framförallt inte ge ut dem i bokform mitt i en valrörelse (som Feldt gjorde med Alla dessa dagar), enligt Sten Andersson.

Vem är det synd om? Sveriges Italienambassadör 1973 som ”dricker så förbannat”.

Vem är elak? I särklass: Kjell-Olof Feldt. Fast en höjdpunkt är när Kjell-Olof Feldt dyker upp som tomte på socialdepartementets julfest.

Typiskt citat: ”Det var också han (Kjell-Olof Feldt) som först gav upp inför den borgerliga anstormningen… Den till synes tuffe, som krävde mycket av andra, visade sig vara av klent virke när det blåste till. I första hand mån om att rädda det egna skinnet.”

Betyg: 2

 

Anna-Greta Leijon, Alla rosor ska inte tuktas! 1991

Anna-Greta Leijon kom som ung in i regeringen 1973 som biträdande arbetsmarknadsminister. På 80-talet var hon arbetsmarknadsminister, och blev 1987 justitieminister. Tvingades avgå efter att ha skrivit ett rekommendationsbrev till Ebbe Carlssons privata ”spaningsgrupp” i samband med mordet på Olof Palme.

 

Vem är det synd om? Anna-Greta Leijon som ung, liksom hennes mor.

Vem är elak? Finansministrarna Kjell-Olof Feldt och Allan Larsson. Liksom ”Kommando Sigfried Hausner” som skulle kidnappa Leijon för att få fängslade Baader-Meinhofmedlemmar fria. I barndomen fadern, där hon ger väldigt öppenhjärtiga egna upplevelser om faderns försök till sexuella övergrepp.

Typiskt citat: ”Att mitt agerande skulle vara så till den grad klandervärt att det motiverar kilovis med protokoll från konstitutionsutskottets förhör, kilometervis av tidningsspalter och åratal av fördömanden, kommer jag nog aldrig att förstå eller acceptera.” (Om rekommendationsbrevet)

Betyg: 4

 

Georg Andersson, Med mina ögon,1993  

Georg Andersson var invandrarminister 1986 - 89 och kommunikationsminister 1989-91, och under 90-talet landshövding i Västerbotten. Har den minnesvärda avslutningsraden ”I kväll sjunger jag vid min älskade orgel Tore Littmarcks psalm: Att leva är att fråga, att vänta på ett svar...”

Vem är det synd om? Georg Andersson; Ministern Georg, Broderskaparnas ordförande Georg, och den västerbottniske riksdagsmannen Georg.

Vem är elak? Väljarna, syster Marianne (som gömde och skyddade utvisningshotade flyktingar på Alsike kloster) och Kjell-Olof Feldt.

Typiskt citat: ”Och spadar kunde sättas i jorden för åtskilliga projekt i landet under min medverkan i valrörelsen. Men uppskattningen från väljarna uteblev.”

Betyg: 1

 

Annika Åhnberg, Isprinsessa,1999

Annika Åhnberg var jordbruksminister 1996 – 98, och hade tidigare hoppat av från V till S.

Vem är det synd om? Annika Åhnberg när hon som ung flicka inser att fadern pantsatt hennes skridskor.

Vem är elak? Den alkoholiserade fadern. Till viss del också Göran Persson, det här var innan han blev ”Trivsel-Torsten”. Hon tillrättavisas av Göran Persson när hon sjunger nubbevisa på Harpsund till Internationalens melodi. Persson avbryter och säger: ”I arbetarrörelsen skojar vi inte med Internationalen”.

Typiskt citat: ”Jag drivs inte av någon sorts primitivt hämndbegär mot vänsterpartiet, fast en del vänsterpartister – med sin väl dokumenterade smak för förenklingar – gärna vill tro det.”

Betyg: 3

 

Kjell-Olof Feldt Alla dessa dagar…1991

Kjell-Olof Feldt, finansminister 1982-1990. Feldts bok var en bomb när den kom. Den kom i upptakten till valrörelsen våren 1991, bara ett år efter att Feldt lämnat regeringen och var i högsta grad aktuell.

Vem är det synd om? Kjell-Olof Feldt. Och möjligen den svenska kronan.

Vem är elak? Stig Malm och Sten Andersson som ständigt vill höja olika utgiftsposter.

Typiskt citat: ”Ingvar var minst lika upprörd som jag. Det var uppenbart att LO agerade direkt för att förslagen om moms och arbetsgivaravgifter skulle fällas av riksdagen. Man ville helt enkelt ta över regeringsmakten från partiet. Och om några dagar skulle arbetarrörelsen ut och demonstrera på Första maj”

Betyg: 3

 

Ingvar Carlsson, Så tänkte jag,1999 

Ingvar Carlsson var statsråd 1969-76, statsministerns ställföreträdare 1982-86, partiledare 1986-96, statsminister 1986-91 och 1994-96. Carlsson berättar mycket om sitt samarbete med Olof Palme, och om händelserna i samband med mordet på statsministern. Han berättar hur han kommer till Rosenbad 00.45 på mordnatten och frågar: ”Var är polisen?”. ”Här finns ingen polis”, svarar ABAB-vakten.

Vem är det synd om? Mest Lennart Bodström och Roine Carlsson som får ta tung kritik från oppositionen under den värsta ubåtshysterin på 80-talet.

Vem är elak? Carl Bildt.

Typiskt citat: ”Carl Bildt spelade högt med kort som inte höll. Så vårdslöst får inte en statsminister chansa med landets säkerhetsfrågor.”

 Betyg: 3

 

Bengt Norling, Skotten i Stockholm och Santiago. Om Olof Palme och Salvador Allende,1998

Bengt Norling var kommunikationsminister mellan 1969 och 1976. Sedermera landshövding i Värmland. Ger i boken en nyanserad och stundtals kritisk bild av Olof Palme.

Vem är det synd om? Olof Palme. Utsattes för vidrigt och nedrigt förtal från samhällets övre skikt, vilket gjorde honom nedstämd.

Vem är elak? Olof Palme. Brister i storsinthet och statsmannamässighet när han iskallt säger 1976 om svenskarna och Fälldin: ”Arma folk, som skall ledas av en fåraherde från Ramvik”.

Typiskt citat: ”Olof Palme kom ofta till lunchen med en bok, som han önskade recensera för oss andra. Entusiastiskt beskrev han hur han haft svårt att lägga ifrån sig boken före fyra-fem på morgonen. Det slutade med att han gärna såg att vi andra också gick raka vägen till bokhandeln.”

Betyg: 2

 

Mona Sahlin, Med mina ord, 1996 

Mona Sahlin har till och från varit minister sedan 1990 och kommer att gå till historien för att ha misslyckats bli partiledare och statsminister på grund av sina inköp med statens kontokort (och skulder). En stor del av boken är en detaljerad partsinlaga i ”Sahlinaffären”. Boken präglas av det direkta tilltalet, fickanalyser och politiska aforismer.

 

Vem är det synd om? Sonen Johan, som dör av medfött hjärtfel, beskrivet på ett sätt som inte lämnar någon oberörd.

Vem är elak? Medieflocken, som under Sahlinaffären löper amok och beter sig likt djur, som Paul Ronge, då på Expressen. Kommunals dåvarande ordförande Lillemor Arvidsson får en mindre smickrande beskrivning tillsammans med andra beslutsrädda politiker.

Typiskt citat: ”Det vi tycker är en lång tid är inte mer än en flugskit i historien.”

Betyg: 4

 

Tage Erlander, 1901-1939, 1972,1940-1949, 1973, 1949-1954, 1974, 1955-1960, 1976, 1960-talet. Samtal med Arvid Lagercrantz, 1982 Tiden

Tage Erlander, partiledare och statsminister 1946 –1969.

Vem är det synd om? Brodern Janne som dog 18 år gammal ”efter en utomordentligt uppslitande och plågsam sjukdomshistoria, upplevd på mycket nära hall i vårt lilla hem”.

Vem är elak? Hitler och Stalin. Enligt Erlander var krigsåren som en mardröm.

Typiskt citat: ”Att efterträda Hjalmar Branting och Per Albin Hansson var något alldeles för stort. Jag hade kommit i det läget på grund av min respekt och lojalitet mot partiet. Men är det lojalitet med omgivningen som är den viktigaste karaktärsegenskapen för landets ledare under de bekymmersamma år som skulle komma? ”

Betyg: 4

 

Thage G. Peterson, Resan mot Mars, 1999

Thage G. Peterson började sin ministerbana hos Palme 1975 och satt därefter med i olika konstellationer fram till 1998.

Vem är det synd om? Thage, när han som parvel inte får låna Nils Holgerssons av en kamrat, därför att mamman tycker att hans hem ”saknade lästradition”. Pappan blev skitförbannad och ringde till bokhandeln och beställde ett exemplar av boken, som betalades av att pappan fick gallra rovor på Herrgården.

Vem är elak? Medierna så klart, skapar politiska konflikter som inte finns. Volvo som försöker skylla nedläggningen i Arboga på regeringen. Carl Bildt som inte vill försöka bilda regering när Carlsson avgår 1990.

Typiskt citat: ”Göran är rak. Utan långa och krystade inledningar. Enkel. Omtänksam, varm och mycket generös. Djupt intresserad av människor och deras villkor. En tämligen lika uppväxt och bakgrund förenar oss.”

Betyg: 3  

* * *

Doft-Ulf

Högerpartiet blev Moderata samlingspartiet under Yngve Holmbergs partiledarskap. Han var känd för att vara pigg på nya kampanjtricks som att anlända till valmöten i en helikopter och ordna grisfester i samband med valmöten. Den nuvarande, Ulf Kristersson, är extremt intresserad av kampanjstrategi. Men av de nya och innovativa inslagen i årets valrörelse märks främst det som Moderaterna i Jönköping hittade på: en politisk Wünderbaum.

Doft-Ulf kommer bara i en doft, vilken kanske kan beskrivas som ”nybils”.

Andra Kammaren funderar på om vi sett en trend födas. Kanske kommer partifolkets bilar att ha en specifik partidoft i valet 2022 (eller i ett extraval tidigare än så).

* * *

Rör inte tv:n!

 

Skärmdump: Facebook

Platt-tv-dagarna i borgerligheten är över. Det fick Johan Ingerö, tidigare presschef och allt-i-allo hos förre KD-ledaren Göran Hägglund, erfara i måndags. Ingerö, som de senaste åren varit på tankesmedjan Timbro, återvände i veckan till politikens finrum som policyansvarig hos Ebba Busch Thor. Förvåningen hos Ingerö – som minns Alliansregeringens sötebrödsdagar, då statsministern skänkte det nygifta kronprisessparet det finaste en medelklassare på 2010-talet kunde tänka sig: en platt-tv – gick inte att ta miste på.

”Har fått mitt nya riksdagsrum. Med en rör-tv från Luxor!!”, skrev han på Facebook.

Det dröjde inte länge innan svaren i kommentarsfältet ramlade in. Lennart Bondesson, överstepräst i KD:s ”vänster"-falang, påpekade att tv:n i alla fall kan visa färg. Anders Johnson, liberalpartist och före detta chefredaktör på DN, gjorde en utläggning om hur namnet Luxor ”återspeglar intresset för antikens Egypten efter att Tutanchamons grav hittats i närheten av Luxor 1922”.

PR-mannen Magnus Carlsson (ex-make till ex-ministern och moderaten Gunilla Carlsson) påpekade å sin sida att Luxor kom från Motala och att ”allt och alla som producerats där är den av yppersta kvalitet och kommer sannolikt bara bli bättre och bättre med åren!”.

Kanske tänkte han på sig själv. Möjligen också talmannen Anderas Norlén (visserligen född i Stockholm och uppvuxen i Ödeshög) och Fokus chefredaktör Claes de Faire.

Nåväl, hur få vi då ihop allt detta? Bra fråga, men noterbart är att Magnus Carlsson tidigare drev den nu kursade pr-byrån Lotsen. Bland dess tidigare medarbetare återfinns ingen annan än.. just det, Ingerös nya chef Ebba Busch Thor.

Sverige är ett litet land brukar det heta. Inte lika litet som svensk borgerlighet.

* * *

Den busiga högern

 

Inte riktigt porträttmålningen, men ändå…

Apropå borgerligheten (och Yngve Holmberg) är det som bekant ganska tjafsigt där dessa dagar. Det är inget nytt. En liberal källa berättade för Andra Kammaren hur det gick till när dåvarande folkpartiledaren Bengt Westerberg skulle uppvakta M-ledaren Gösta Bohman på dennes 80-årsdag. Firandet och mottagningen hölls på M-högkvarteret, då på Schönfeldts gränd i Gamla stan. Och de var mycket folk som ville fira Bohman så de fick köa i en korridor där porträtten på tidigare partiledare hängde.

Westerberg hamnade i kön intill Ulf Adelsohn som föreslog:

– Du, vi tar och skojar lite med Gösta, och så tog han ner porträttet på Yngve Holmberg, den partiledare som Gösta Bohman besegrade i en omröstning 1970.

De småpratade lite medan de väntade, tills Adelsohn bad Westerberg hålla målningen medan han gick på toaletten.

Plötsligt rörde sig kön snabbare, och när Bengt Westerberg kom fram till jubilaren fanns han sig stå där med Holmbergporträttet i händerna. Bohman, ska enligt L-källan, ha gett Westerberg en mycket bekymrad blick.

* * *

Foliehattsliberaler, förena eder!

Apropå borgerligheten 2: Det bråkas även en hel del inom partierna. Inte minst i Liberalerna, där partiet slits mellan att inte göra sig beroende av Jimmie Åkesson i en SD-stödd regering och att utan ånger slänga sig i den sammas famn. Jan Björklund meddelade onsdags att L ska stödja en S-regering - om den möter en lång lista med krav.

Men vägen dit har som sagt varit bråkig. Ett exempel på den uppslitande konflikten syntes i liberala (?) Kristianstadsbladets spalter i veckan. Där anklagade ledarsidans Carolin Dahlman Björklunds parti för att bära foliehatt.

Skärmdump: Twitter

”Liberalerna behöver ta av sig foliehatten och se att det bästa sättet att få igenom sin politik är att klistra ihop Alliansen igen och lägga fram förslag för ett friare Sverige.”

Svaret från Liberalpartiet var hårt. Närmast raljant. Och inte nog med det, genmälet framfördes av kristianstaditen, L-gruppledaren tillika Björklundförtrogne Christer Nylander som har nära kopplingar till tidningen i fråga. En förbryllad Caba Bene Perlenberg, ledarskribent på GT och Kvällsposten, kommenterade på Twitter:

”Det här är ju rätt anmärkningsvärt. Christer Nylander (L), gruppledare i riksdagen och ordförande för stiftelsen Kristianstadspress, kritiserar Kristianstadsbladets ledarsida. Vars pol. red han själv tillsatt.”

Nog är det uppseendeväckande, och möjligen ett tecken på högt tak i Skåneblaskan. Oavsett är det inte första gången Carolin Dahlmans hållning till Sverigedemokraterna väcker irritation i den liberala mitten. Men vem är hon? Dahlman förflutet som redaktör för det moderata partiorganet Medborgaren. Hon har jobbat på Timbro, Svenskt Näringsliv och.. pr-byrån Lotsen!

Tar på oss foliehatten och konstaterar att svensk borgerlighet bara krymper. Och krymper..

* * *

Tala är (s)ilver, tiga är guld

Stefan håller mun. Foto: TT

Kort efter att Annie Lööfs kravlista till Stefan Löfven presenterades i en DN-artikel i tisdags försvann S-ledaren in möte med riksdagsgruppen.

Mantrat från socialdemokratins inre har sedan valdagen varit att hålla klaffen, och låta borgerligheten göra slut på sig själv. Beskedet från tisdagens möte, avslöjar Andra Kammarens källor som var där, är fortsatt tystnad:

– Mycket starkt mandat åt Löfven att fortsätta på den inslagna vägen med lågmäld kommunikation, meddelade en källa.

Samtidigt från Liberalerna: ”Ta det där igen, vi har haft fullt upp med att vråla i medierna om vem av Jimmie och Stefan som är ondast”.

* * *

Lika som bär

 

Anna Maria Corazza Bildt, Europavän, som snart lämnar Moderaterna (här uppbragd på presskonferens om M-sveket)

Carl Bildt, också Europavän, som nog aldrig lämnar Moderaterna (här som docka i SVT:s ”Riksorganet” anno 1998)

Bilder: DN.se, Youtube.

* * *

Högerborgen

Andra Kammaren gjorde ett snabbesök i Höllviken i Vellinge kommun. På sydfronten intet nytt.

* * *

Störst, bäst, mest ärrad

Bli journalist, sa de. Det är ett yrke där ingen dag är den andra lik. Sa de. Journalisterna som sedan valet närmast bosatt sig i riksdagshuset kan vittna om en annan bild denna höst. En fågel viskade i Andra Kammarens allhörande öra att antalet presskonferenser efter valet har blivit så absurt många att luttrade medlemmar av presskåren nu börjat brösta upp sig mot varandra och jämföra vem som varit med om mest (lite som krigskorrespondenter, fast utan granatsplitter och kulhål att visa upp).

Johan Sennerö på Reuters sägs ligga bra till, med strax över 50 presskonferenser efter valet. Det är många. Men inte lika många som SR:s Fredrik Furtenbach, om man ska tro skvallret. Han sägs slänga sig med en siffra på 60+!

Andra Kammaren kände sig naturligtvis nödgad att undersöka saken närmare. Och slängde därför ut frågan i Twitter-etern om vem som varit på flest pressträffar denna regeringsbildningsbonanza.

TT:s Owe Nilsson var först ut. Sådär blygsamt sa han:

DN:s Ewa Stenberg medgav å sin sida att hon rimligen inte var med i rejset

Radions Tomas Ramberg tog fasta på Wallenbergarnas måtto, att verka utan att synas

Och när Fredrik Furtenbach tog till orda ville han inte bekräfta den vidlyftiga siffra det skvallras om.

Nu tog ett febrilt räknande vid på SVT. Till slut meddelade fotografen Micke Eriksson det totala antalet presskonferenser som hållits, och att han varit med på alla utom 3.

Vi säger grattis till Micke Eriksson, och hoppas att 2019 bjuder på mer variation!

* * *

Andra kammaren beklagar den bild vi förmedlade av schizofreni i förra veckans upplaga. Det gör även vårt andra och mer emotionella jag, första kammaren.

* * *

»When they go high, we go low«, för att travestera Michelle Obama.

Hört något? Sett något? Vet något? Kommit på en lika som bär?

Har du bilden eller klippet alla bara måste se? Tipsa oss!

andrakammaren@fokus.se

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera