Bilchefen som körde i diket

Det var aldrig meningen att Carlos Ghosn skulle bli kvar i Japan så länge, men efter att han vänt konkursmässiga Nissan till vinst på bara några år fanns ingen hejd på japanernas tilltro till den karismatiske fransmannen.

Under flera år var »Le cost killer« styrelseordförande i Nissan, Renault och Mitsubishi, och vd i de två förstnämnda.

Sällan har så mycket makt varit samlad hos en enda person, men i november tog sagan ett abrupt slut.

Efter ett tips från en person inom Nissan greps Ghosn av polis och han sitter nu häktad misstänkt för skattebrott, förskingring och trolöshet mot huvudman.

Mångmiljonhärvan har förutom diplomatiska förvecklingar mellan Japan och Frankrike också lett till internationell kritik mot vad som beskrivs som Japans »föråldrade« rättssystem, utformat för att tvinga fram bekännelser.

Enligt bedömare finns det risk att behandlingen av Ghosn, oavsett om han döms som skyldig eller inte, får negativa konsekvenser för Japan.

– Utländska chefer plockas oftast in för att genomföra åtgärder som japaner inte vill eller vågar göra själva. Risken nu är att utlänningar undviker att ta uppdrag i Japan. I så fall kommer japanska företag att tappa tempo och global konkurrenskraft, säger Jesper Edman, lektor vid Wasedauniversitetet i Tokyo, som är specialiserad på hur utlänningar integreras i japans­ka företag.

Carlos Ghosn gick fram med motorsåg under de första åren – fabriker stängdes, underleverantörer dumpades och tio­tusentals anställda förlorade sina jobb.

Åtgärderna stack i ögonen i en nation där livstidsanställningar var norm och goda relationer alltid värderats högre än kortsiktiga vinster.

Inom Nissan växte irritationen samtidigt över att Renault, som är ett väsentligt mindre företag, kapat åt sig drygt 43 procent av rösterna i Nissan, medan Nissans ägarandel i Renault »bara« uppgår till 15 procent, dessutom i aktier som inte ger röstberättigande.

Det faktum att franska staten är stor­ägare i Renault ses inte heller med blida ögon i Japan och har fått många i och utanför Nissan att muttra om att man gett bort kronjuvelerna.

– Beroende på vem man frågar så greps Carlos Ghosn antingen för att han skattefifflade eller för att han ville göra om en av Japans största biltillverkare till ett statskontrollerat franskt företag, säger Jesper Edman.

Sant är att det sällan gått så fort för en person att gå från hyllad ledare till utstött paria. Bara timmar efter det Ghosn plockats in av polis begick hans närmaste man och kronprins Hiroto Saikawa ett veritabelt karaktärsmord på sin forne chef.

– Carlos Ghosn har varit hjärnan i ett avancerat bedrägeri som fått växa och frodas under hans långa tid vid makten, sade Saikawa under en hastigt sammankallad presskonferens i Nissans högkvarter i Yokohama den 19 november.

Nissan har sedermera stämt Carlos Ghosn på mångmiljonbelopp och bland annat anklagat honom för att ha använt företagets pengar för att köpa privata bostäder i Rio, Beirut och Paris.

Ghosn har medgett att han under finanskrisen 2008 lät Nissan gå in som tillfällig garant för förluster som uppstått i hans privata valutaspekulationer.

Flera bedömare tar fasta på det märkliga i att det bara är Ghosn och hans närmaste man, amerikanen Greg Kelly, som pekas ut i härvan – Kelly släpptes mot borgen på juldagen, medan Ghosn alltså fortfarande sitter häktad.

– Åklagarna hävdar att Ghosn under flera år systematiskt plockade pengar ur Nissans kassa, men i mina ögon verkar det helt osannolikt att han skulle kunnat göra det utan att finansavdelningen eller någon i styrelsen skulle ha reagerat. Varför är det bara Carlos Ghosn som sitter inlåst? frågar sig Roger Marshall, Japanchef för rekryteringsföretaget Odgers Berndtson och verksam i Japan sedan tidigt 1970-tal.

Japan har under de senaste decennierna öppnat upp sig mot omvärlden, men fortfarande är det, relativt sett, ytterst få utlänningar som tillåts nå toppen i de japanska storföretagen.

– I min branch jobbar vi mycket med etik och företagsstyrning och jag kan bara konstatera att Nissan kommer att få betala ett högt pris för det ytterst oprofessionella sätt man hanterat den här frågan, säger Marshall.

2011 blev britten Michael Woodford rubrikernas man då han under uppseendeväckande former fick sparken från kamerajätten Olympus. Woodford slog larm om att företaget gjort överföringar i miljardklassen till hemliga konton i skatteparadis som Cayman Islands.

Men i stället för att hyllas för sin nit uppmanades Woodford av styrelsen att ta första flyget hem till London. Familjen levde under en tid med livvakter dygnet runt och Woodford tilldömdes senare ett skadestånd på tio årslöner. Åklagarna kunde dock aldrig bringa klarhet i vad som egentligen hänt i Olympus och det slutade med böter eller kortare villkorliga straff för en handfull personer i styrelsen.

På håll följer Woodford turerna kring Ghosn och även om fransmannen skulle visa sig skyldig, oroas Michael Woodford av hur det japanska rättssystemet fun­gerar.

– Åklagarna kan hålla en person häktad i stort sett hur länge de vill. Till sist erkänner ju folk vad som helst. 99 procent av rättegångarna leder till fällande dom, säger Woodford.

Den, vid en internationell jämförelse, höga andelen fällande domar kommer sig främst av att japanska åklagare har stor frihet att besluta vilka fall som ska gå till rättegång och att man då prioriterar fall där den åtalade erkänt.

Flera bedömare varnar nu för att fallet Ghosn kommer att ge Japan rykte om sig som en nation där folk inte är lika inför lagen.

– Visst, Ghosn kanske har försnillat pengar, men jämför det med kärnkrafts­haveriet i Fukushima och fusket med krockkuddarna i företaget Takata. Där har ju folk fått sätta livet till utan att någon hamnat i fängelse, säger Roger Marshall.

När det gäller Fukushima står tre tidigare chefer för kraftbolaget TEPCO åtalade för 44 fall av vållande till annans död. Nästa rättegångsdatum är planerat i mars. Två tidigare åtal har lagts ner då de åtalade nekade och åklagarna sade sig inte ha tillräckliga bevis.

I fallet Takata har minst 23 människor fått sätta livet till på grund av felkonstruerade krockkuddar. Den japanska tillverkaren var världens största leverantör av krockkuddar, men begärdes i konkurs 2017 efter skadeståndsanspråk i mångmiljardklassen då det framkommit att man fortsatt leverera utrustningen trots att man känt till problemen.

Läs mer

Emanuel Sidea: Fick direktören gul(d)sot? (#04-19)

Emanuel Sidea: Om mitt videomöte med den nu fängslade Carlos Ghosn (#03-19)