Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Lyssna på Michael Jackson ändå

Det är komplicerat att förhålla sig till Michael Jackson. Att tysta musiken kan inte vara lösningen.

Det var ingen slump att Michael Jackson döpte barnparadiset som han byggde runt sitt hem till Neverland Ranch, efter parken där Peter Pan lever sitt sorglösa liv bland feer och fåglar i JM Barries roman från 1902, »The little white bird«. Peter Pan åldras inte och på Neverland sa sig Jackson vilja återskapa den barndom han själv aldrig fick uppleva. När Jackson Five slog igenom var Michael bara sex år. Han blev omedelbart stjärnan. 

»Han var en av de snällaste, mjukaste, mest kärleksfulla och omtänksamma personer och han utnyttjade mig sexuellt i sju år.« Orden är Wade Robsons i ett klipp från Dan Reeds fyra timmar långa dokumentär »Leaving Neverland«. Berättelsen om två pojkar som upptäcktes av sin stora idol har väckt skandal i USA i veckan. Wade Robson var 5 år när han deltog i en danstävling i Australien, och vann en träff med Michael Jackson. James Safechuck var en 7-åring i en av Jacksons Pepsi-reklamfilmer.

Dokumentären beskriver en förslagenhet; hur föräldrarna kollrades bort av världsstjärnans förtrollande charm och utan protester lät sönerna sova över på Neverland, i stjärnans sovrum.

Anklagelser mot Jackson för sexuella övergrepp mot barn riktades första gången 1994. År 2003 friades Jackson i en rättegång med sju målsägande, bland annat med hjälp av Wade Robson, som då, under ed, vittnade till hans fördel. 

I olika intervjuer träder nu nya Neverland-barn fram till popkungens försvar. Barnstjärnan Macaulay Culkin hävdar att allt kan vara ett missförstånd som beror på att Jackson var socialt klumpig. Familjen hävdar att männen bara är ute efter pengar. Men The Guardian kallar »Leaving Neverland« för ett känsligt hantverk med fruktansvärda detaljer, och tidningens recensent har svårt att se att den låter sig avfärdas lika lätt som tidigare sexanklagelser mot Jackson.

Så vad ska vi göra med vår osäkerhet?

Vad ska vi göra med våra dubbla känslor, när konstnärerna och artisterna som vi beundrar mest, under ett drygt år av metoo-avslöjanden, visar sig begå de grövsta övergrepp? 

Priset på Neverland gick ner med 69 miljoner dollar, rapporterade The Guardian i förra veckan. Norska NRK planerade att plocka bort artisten från sina spellistor för att skydda känsliga lyssnare, men ändrade sig senare.

Är det så vi sopar pedofilproblemet under mattan? Bara att rensa lite i skivställen? Handlingskraft är en efterlängtad egenskap.

Löser vi något enda problem genom att samfällt låtsas att Michael Jackson aldrig funnits: att han inte dansade som en gud, inte gjorde oförglömliga poplåtar under tre decennier?

Musiken skadar ingen. Minnet av Jackson skadar inte heller någon, snarare tvärtom. 

Kanske kan det göra att vi en dag blir försiktigare med barn som är mycket talangfulla. Trots att Peter Pan leker varje dag i ett fantastiskt äventyrsland, så längtar han till den enda glädje han aldrig kan få. Tillhörigheten till en familj. 

Kanske kan minnet göra att vi vuxna inte låter oss bländas av människor bara för att de är rika och framgångsrika. Barries originalhistoria, till skillnad från barnböckerna som följde, handlar om det som pantsätts när man erövrar evig ungdom. Någonstans finns även Michael Jacksons glömda porträtt; åldrat, slitet, förvridet av piller. Av skuld och skam?

Musiken finns kvar. Gräv fram dina gamla skivor och stampa sönder dem. Eller lyssna på dem och låt hans vackra röst uppfylla dig. Dansa lite taffligt till beatsen som skapat flest listettor i världen. Gör vad du vill, men: Låt ingen censurera dem.

Nina van den Brink, kulturredaktör. Läs hennes artiklar och krönikor här. 

»Leaving Neverland« visas den 12 mars i SVT1 och 14 mars i SVT2. På SVT Play den 9 mars.

 

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera