Svalkande distans i den överhettade Lundsbergdebatten
Varför fortsätter överklassen skicka sina barn till internat? I röran finns så många lager att vi inte riktigt förstår det själva.
Vi kan absolut lämna frågan om Lundsberg är hälsan själv, eller helvetet på jorden. Men inte förrän vi höjt blicken från den kokande gryta av klass, snobbism, status, medelklassigt curlande, sumpig journalistik, kamratuppfostran och vad man egentligen lär sig på internat som gjort medial succé de senaste veckorna. Och vart ska man titta då?
På Storbritannien och kung Charles. Han skickades till Gordonstoun när han var 13 år, internatskolan i Skottland där han uppges ha varit ganska så olycklig.
Som vuxen sade han diplomatiskt till The Observer: ”I didn’t enjoy school as much as I might have, but that was only because I’m happier at home than anywhere else.” Vi förstår.
Han kallades skolans bästa skådespelare och valde sen att gå vidare med arkeologi och antropologi. Och det finns de som pekar på någon som blev besviken. Prins Philip hade själv gått på Gordonstoun och hade uppenbarligen gillat om hans son hade varit lika nöjd med sin skolgång, som han själv var.
År 2018 åkte en av lärarna i fängelse för att ha utövat pedofilt beteende, vilket tydligen de flesta på skolan varit medvetna om att han gjorde. Skandaler, där som här.
För mer än 30 år sen frågade jag en välsituerad mamma varför människor i deras omgivning skickade sina barn på internat. Hennes svar var att de flesta först försökt ha sina barn hemma, trots att de vuxna reste mycket och barnen fick ta hand om sig själva, särskilt på helgerna. De barn som inte klarade det skickade man till internat, förklarade hon.
En annan mamma sade några år senare att kanske skickas en del på internat därför att de inte kommit in på de mest attraktiva skolorna, närmare stan. Och så har vi argumentet att föräldrarna gått på internat, så då framstår det som ett bra val.
En ingrediens i internatsvalet verkar vara fysisk aktivitet och kamratuppfostran, vilket lätt leder över till parallellen varför en del pojkar förr sändes till sjöss. De skulle helt enkelt lära sig att hålla sig på mattan, och jobba.
Offentligt vinnlägger sig många om att betona sin vanlighet, i bakgrund och vanor
I en intressant studie utförd i Storbritannien, Born to Rule, The Making and Remaking of the British Elite, beskriver författarna Aaron Reeves och Sam Friedman hur familjer, skolor och universitet formar den brittiska eliten.
De konstaterar att elitskolorna i Storbritannien har utsatts för konkurrens och sett en nedgång i den makt de tidigare haft. Detta till trots kan forskarna konstatera att den brittiska eliten har en stark tilltro till utbildningens betydelse. Det är kanhända därför de fortsätter att skicka sina barn till internatskolor trots att utbildning där inte längre är den inträdesbiljett till makteliten, som den varit.
Intressant att konstatera hur den brittiska eliten beskriver sig själv. Offentligt vinnlägger sig många om att betona sin vanlighet, i bakgrund och vanor. När de sedan intervjuas anonymt framträder en delvis annan bild, lite mindre ödmjuk, mer snobbig. Där finns fortfarande rester av ”old boy network”, vilka nu är betydligt mindre rumsrena och därför hålls bakom stängda dörrar.
Det internatskoledebacle som vi sett den senaste tiden i Sverige kan antagligen bara förstås som att det i den röran finns så många lager, så att vi inte riktigt förstår det själva. Den som gör inlägg riskerar därför att snarare ge en bild av sig själv, än av vad som styr i frågan. Erkänner: tittar själv hellre utanför gränserna vad nu det säger om undertecknad, som det brukade heta.
Lite svalkande distans verkar vara en idé så varför inte leta upp bandet Pulps ikoniska hit från 1995, Common People. Den bästa textraden lyder: ”You wanna live like common people. You wanna see whatever common people see, Wanna sleep with common people. Wanna sleep with common people. Like me.”
Vanlig kille beskriver med distans, men inte utan ömhet, mötet med en roskindad omisstänksam överklasstjej och det är ganska avgjort vem som har bäst verklighetskontakt. Och som sagt, skrivet utan bitterhet.
Vart skickade dåvarande prins Charles sin son prins William? Ja, inte till Gordonstoun i alla fall. Utan till S:t Andrews där William träffade medelklasstjejen Kate. Så det kan bli.
***
