Centerpartiet har blivit politiska zombiemyror
Partiets enda möjliga strategi är att kampanja stenhårt för Socialdemokraterna. Situationen är talande för årets märkliga valrörelse.
Bild: TT / Lars Schröder
I förra veckan kom Centerns Mohamsson-moment. Jag vet inte säkert om Hannes Hervieu och Tobias Baudin, partisekreterare i Centern respektive Socialdemokraterna, kramades under sitt gemensamma besök i Norrköping, men de kunde lika gärna ha gjort det. I Norrköping styr sossarna ihop med Centern, Liberalerna och Kristdemokraterna. Det var därför partisekreterarna var där.
Och så förklarade partiledaren Elisabeth Thand Ringvist att kravet på fri hyressättning i nyproduktion inte längre gäller. Kravet har ”lite grand blockerat” andra förslag. Det har ställt till med en del annat också. Som att fälla regeringen Löfven 2021, när Nooshi Dadgostar satte hårt mot hårt om ”marknadshyrorna”. Att släppa kravet handlar mindre om att lösa upp blockeringar och mer om att blidka Vänsterpartiet, så att det inte blir som förra gången.
Sedan ringde den avgående centertoppen Anders W Jonsson upp DN för att berätta att Centern borde bestämma sig för en statsministerkandidat: Magdalena Andersson. Elisabeth Thand Ringqvist höll fast vid att Centern har två statsministerkandidater. Förutsatt att Ulf Kristersson helt byter strategi. Men det är ”väldigt orealistiskt” att Kristersson blir aktuell, med tanke på opinionsläget, förtydligade hon. Någon som missar budskapet?
Socialdemokraterna måste vara väldigt nöjda. De har inget emot att kampanja tillsammans med Centerpartiet, riksdagens mest marknadsliberala kraft, men de undviker noga att kampanja med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det beror på att Magdalena Andersson vill vara landsmoder, i nationens mitt. Centerpartiet är en bra avsändare för det budskapet.
Centern har i själva verket manövrerat sig in i en position där partiets enda möjliga strategi är att jobba stenhårt för den socialdemokratiska strategin, som en politisk zombiemyra. Strunt samma att alla de skattesänkningar, avregleringar och privatiseringar som partiets Martin Ådahl vill genomföra går på tvärs med den vänstersväng Socialdemokraterna gjort på just de här områdena. Det måste bli sossarna ändå.
Har något parti blicken vid horisonten? Är något parti på väg någonstans?
Att ett parti nu är kampanjfarkost för ett annat är typiskt för den här märkliga valrörelsen. Det talas mycket om ”sakfrågorna”. Men i realiteten verkar ingen bry sig om ”sakfrågorna”. Socialdemokraterna har bytt åsikt i alla sakfrågor som skulle kunna göra att Tidöpartierna får grepp på dem. Regeringen har levererat rätt bra i de sakfrågor den sade sig sätta först, men väljarna bryr sig inte. Oppositionspartierna tycker sinsemellan helt olika i politikens mest centrala sakfrågor. De bryr sig inte.
Nästan alla drivkrafter i den här valrörelsen består av helt andra saker: Socialdemokraternas övertygelse om att de måste tillbaka till makten, annars lurar katastrofen runt hörnet. Problemen får man lösa sedan.
Liberalernas dödsdom. Centerpartiets märkliga förvandling från pragmatism till renlärighet. Att Vänsterpartiets ledning satsat hela sin överlevnad på att partiet får ministerposter. Moderaternas oförmåga att hitta sig själva, eller tala om vart de är på väg. Sverigedemokraternas övertygelse om att framtiden är deras.
Det mesta av detta blir taktik, snarare än strategi. En del är bara akut katastrofhantering. Har något parti blicken vid horisonten? Är något parti på väg någonstans?
Vänsterpartiet var det för några år sedan, när de tänkte bli det breda vänsteralternativet, men det blockerade sossarna. Nu är det bara Sverigedemokraterna som spanar långt. De har en plan. De tänker bli de nya Socialdemokraterna, partiet kring vilket svensk politik cirklar. Det får ta den tid det tar. Hur det går i just detta val är för dem av underordnad betydelse.
Det mesta talar för att Sverigedemokraterna inte kommer att stå på den vinnande sidan i september. Det mesta talar för att de, till skillnad från vinnarna, kommer att känna sig som vinnare i alla fall.
***
