Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Kommentar / Kultur

Eirik Stubø lämnar ett Dramaten i kaos

Tajmingen är sämsta tänkbara för en ny chef att ta över nationalteatern.

Han fick en gigantisk renovering i sitt knä. Både bildligt och symboliskt. Dramatens vd Eirik Stubø avgick i dag med omedelbar verkan som ett direkt resultat av den kritik som riktats mot honom i de upprörda svallvågorna efter Josefin Nilsson-dokumentären, »Älska mig för den jag är«. Den man som 1998 dömdes för att ha misshandlat Nilsson svårt har hela tiden jobbat kvar vid Dramaten, trots att mycket kritik har riktats mot honom från personer som känt sig skrämda och trakasserade av honom, även inom teatern.

»Jag har under de senaste dagarna förstått att jag inte har tillräckligt stort förtroende hos tillräckligt många i personalen«, säger Eirik Stubø i ett pressmeddelande från Dramaten.

De problem som Dramaten har är inte på något sätt Eirik Stubøs fel. Det är problem som han har ärvt, en kultur av upphöjd kult runt manliga egon och ett tyst samtycke till personliga »egenheter« i stor skala. Tidigare vd:ar som Marie-Louise Ekman och Staffan Valdemar Holm har lika stor skuld till att denna har fått fortgå.

Det går att beskylla Stubø för att även han inte gjort något åt det. Han har sällat sig till raden av accepterande arbetsledare, och tvärtom aktivt lyft in den aktuella skådespelaren i en av vinterns stora satsningar, trots att flera anställda på Dramaten uttryckligen sagt att de inte vill jobba med denne. Skådespelaren Julia Dufvenius är en av dem som öppet sagt att hon känt sig så hotad att hon inte längre kan arbeta i närheten av honom.

Eirik Stubø tillträdde 2015 och har bland annat utmärkt sig genom den återkommande Bergmanfestival som han tagit initiativ till. Han har också själv varit aktiv som regissör med flera uppmärksammade föreställningar, som exempelvis Lars Noréns »Och ge oss skuggorna« och Erland Josephsons »En natt i den svenska sommaren«.

Man han blev också satt att planera för den stora renovering av stammar och övermaskineriet i Dramatenhuset, som ska inledas den 23 april och pågå året ut. Förutom att denna Dramatens evighetslånga kulturprofilskandal exploderade i just hans knä.

Ny vd blir Maria Groop Russel, nuvarande vice vd. Groop Russel är relativt ny på teatern, dit hon kom i oktober från SVT. Rekryteringen av ny teaterchef har inletts, enligt pressmeddelandet från Dramatens styrelse. Vare sig Stubø har pressats till sin avgång av ledning eller styrelse, vilket pressmeddelandet antyder, eller om han bara har känt att han inte har deras stöd längre så är det ändå ett beklämmande tidens tecken att ingen i beslutande ställning vågar stå upp för personer som de en gång har valt ut som den bästa.

Det har blivit den enkla lösningen, att offra en löpare eller ett torn, kanske till och med damen, för att själv sitta säkert i helgarderat rockadbo. Det har inte ens gått en vecka sedan ledningen meddelade att de administrativa besluten flyttades från vd:n och teaterchefen till vice vd Maria Grop Russell.

»Dramaten har påbörjat och genomfört en rad åtgärder kring arbetsmiljö på olika sätt. Det arbetet tar jag vidare nu. På ett mer systematiskt sätt än tidigare«, kommenterar hon i pressmeddelandet.

Men den här gången hjälpte manövern inte för att värma fingret som hölls upp i de kalla vindarna som blåste utanför.

Eirik Stubø verkar å andra sidan inte ha uppskattat den administrativa delen av att leda teatern. Under hans tid som chef har schemaläggningen av repertoaren varit ett återkommande klagomål från de anställda. Ibland har skådespelare och övrig personal inte vetat i vilken repetition de ska delta i förrän dagen före kollationering. Kaos är det ord som ofta använts. Nu kan han, om han så önskar, ägna sig helhjärtat åt det konstnärliga arbete som han är erkänt bra på, åt att regissera.

Eirik Stubøs förordnade skulle ha gått ut 2021. Efterträdaren tillträder mitt i kaoset med alternativa lokaler medan stammarna och övermaskineriet på tågvinden byts ut. Tajmingen på chefsbytet är inget vidare. Det är klart att det skulle vara bättre för en ny chef att kliva in i ett i dubbla bemärkelser helrenoverat hus och börja arbeta med sina konstnärliga idéer.

Nu blir det blåstället på, även för nästa Dramatenchef.

Läs mer:

Nina van den Brink: Välkommen till metoo 2.

Vad betyder en plats?

Krishärdar på alla teaterscener

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera