Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Aktuellt / Inrikes / Politik

S-lobbyisten som tog makten i Luleå: Här är Norrbottens eget »House of Cards«

Han försökte vrida den nationella S-politiken högerut och att peta Göran Persson som partiledare. Nu är det Niklas Nordström själv som tvingats avgå.

Det är som att den politiska maktintrigserien »House of Cards«, en av hans egna tv-favoriter, utspelat sig på Storgatan i Luleå stadshus denna höst.

Torsdagen den 10 oktober stegrades dramatiken rejält. Mejlet skickades iväg klockan 12.32 och gick till kommunens kanslichef Gunilla Lundin. I en enda mening förklarade Niklas Nordström att han avslutar alla sina förtroendeuppdrag för Luleå kommun från och med samma dag.

Det är – åtminstone som det ser ut i dag – slutpunkten för en märklig politisk karriär, som för Niklas Nordström avslutades som högste politiker i en kommun med 78 000 invånare. Men där maktambitionen hela tiden varit betydligt högre.

Även personer som stått nära den nu tidigare kommunstyrelseordföranden i Luleå vittnar om en person som har stora maktambitioner liksom en förmåga att skapa konflikter runt sin person.

– Niklas har aldrig varit främmande för politiska strider. Han är snarare en som sökt den politiska hettan, säger en person som känner honom väl.

På ytan såg det i oktober inte ut att handla om främst Nordström. Sex dagar tidigare, den 4 oktober, hade Luleå kommun skickat ut ett pressmeddelande om att man avslutat kommundirektör Mikael Lekfalks anställning. Kommundirektören hade anlitat en konsult som sin personliga coach för 570 000 kronor.

– Mikael har undanhållit oss politiker nödvändig information om sitt avtal, vilket i sig är allvarligt. Därför väljer vi att avsluta hans anställning. Det förtroende som är nödvändigt för uppdraget saknas, sa Niklas Nordström då.

Fast kommunens egen ekonomichef (som också ska sluta) förklarade att kommunstyrelsens arbetsutskott hade varit informerad om Lekfalks konsultköp.

Några dagar senare stod det också klart att även kultur- och fritidschefen i kommunen skulle få gå, efter missnöje med hans insatser.

Men i kulisserna pågick under hösten något annat. Kommunen har haft två bolag där man är minoritetsägare (med 49 procent) och där det lokala näringslivet ägde majoriteten (51 procent). Dels besöksbolaget Visit Luleå, dels Luleå Näringsliv. Nu skulle de två slås ihop under namnet Luleå business region. Till vd för det nya bolaget utsågs Visit Luleås vd, samtidigt som vd:n för Luleå Näringsliv ratades för jobbet och i stället får lämna sin tjänst vid årsskiftet.

När den senare upptäckte att hon inte skulle få jobbet hörde hon av sig till en tjänsteman vid kommunen och vittnade om vad hon anser »ett olämpligt beteende från Niklas Nordströms sida«. Han anklagas för att på olika sätt ha »utnyttjat sin ställning« gentemot den kvinnliga vd:n.

Och det »olämpliga« som hänt kopplas enligt uppgift ihop med Luleås flitiga utbyte och flertaliga studiebesök i USA, där kommunalrådet Niklas Nordström och näringslivsbolagets vd ofta deltagit.

I oktober 2011 kunde dåvarande näringsminister Annie Lööf och den tidigare ordföranden i kommunstyrelsens i Luleå, Karl Petersen (S), stolt berätta att allt var klart med etableringen av en serverhall för Facebook i Luleå. I mars 2014 kom beslutet om en andra serverhall. Sammanlagt en investering på 8 miljarder kronor i Luleå. Nu är en tredje hall på gång.

Även kring Facebooks etablering fanns det med tiden olika bilder. Det berodde definitivt i första hand på Karl Petersen och näringsbolagets tidigare vd Matz Engman, menar de flesta som var med. Petersen skrev en bok, »Hello Mr Mayor, this is Facebook calling«, om vägen fram till att det blev tumme upp i Luleå.

Men Nordströms förra arbetsplats, pr-byrån Prime, hade ett finger (om än inte en tumme) med i spelet. De hade ett uppdrag från Luleå Näringsliv att lansera Luleå som plats för Facebook. Och även om flera av grundarna och de tunga konsulterna där, i likhet med Nordström, kommer från Luleå finns det delade meningar om deras betydelse i sammanhanget. Dock spelade en av Nordströms kontakter en avgörande roll för den fortsatta utbyggnaden i Luleå – den tidigare SSU-kamraten Mikael Damberg. För den första etableringen fick Facebook 105 miljoner kronor i investeringsstöd, i samband med steg två fick företaget löften om en kommande sänkt energiskatt på datahallar till 0,5 öre per kilowattimme från att tidigare ha varit 20–25 öre. Frågan bereddes i regeringen av dåvarande näringsminister Damberg.

Aptiten på utbyte med USA hade i alla fall växt hos Nordström när han kom tillbaka till Luleå som kommunalråd 2014.

I mars 2015 reste ett 40-tal Luleåbor till Austin, Texas för att vara med på den stora årliga festivalen och konferensen South by southwest (SXSW). Just den här gången var inte Niklas Nordström med, han hade rest dit tidigare samma år. Förhoppningarna var stora på utbyte mellan de två städerna. Luleå upprättade rent av ett kontor i Austin, visserligen bara ett rum i ett kontorslandskap.

Bild från 2011. Annie Lööf, Facebooks chef för teknik Tom Furlong, Luleås dåvarande kommunalråd Karl Petersén och Matz Engman från Luleå Näringsliv.

Resorna till Austin och SXSW har fortsatt, fast i mindre skala och det talas nu allt mindre om Texas i Luleå stadshus. Desto mer om Luleås dåliga ekonomi där särskilt kostnaderna för skollokaler skenat i höjden, samtidigt som kommunens ökade tillskott till skatteutjämningssystemet betyder att 80 miljoner kronor försvinner. Underskottet i kommunen beräknas bli 270 miljoner kronor redan 2022.

Och så chefskarusellen, som slutade med att även kommunens högste politiker avgick efter att »personalärendet« dök upp.

»Partiet borde från början ha talat klartext om allt vad det visste om det känsliga personalärendet […] och som kan ha spelat en roll för Nordströms avgång«, skrev Norrländska Socialdemokratens politiska chefredaktör Olov Abrahamsson på ledarplats, när det stod klart att kommunalrådets avgång i alla fall inte bara handlade om att han hamnat i »akut stress« efter kritiken mot kommundirektörens avtal eller höstens hårda debatt om besparingar på skolor i byarna i Luleå.

Niklas Nordström föddes i byn Vitå i Luleå kommun 1968. Just byskolan i Vitå är en av de som stått i centrum för debatten under hösten. I valrörelsen lovade Nordström att skolan skulle vara kvar. Tidigare i år kom i stället besked om nedläggning.

– Luleå kommun har skollokaler för 9 300 elever i grundskolan, men bara 7 500 elever, försvarade sig Niklas Nordström.

Men hans föregångare Karl Petersen hörde till dem som protesterade mot skolnedskärningarna i mitten av september. Det sägs vara den största demonstrationen i staden sedan 70-talet.

– När jag slutade som kommunalråd lämnade jag mina uppdrag. Men som medborgare kan jag ha uppfattningar, och jag har inte alltid tyckt som min efterträdare, säger Karl Petersen.

Trogna S-väljare höjde också på ögonbrynen när Niklas Nordström förra året kallade in en skara rådgivare för att se över kommunens ekonomi. Där fanns förre landstingsrådet KG Holmqvist (S), men också Erik Langby (M), mångårigt kommunalråd i Nacka som var först med privata utförare i kommunal regi, liksom Erika Svanström, tidigare KD-politiker.

Förhoppningarna på Nordström som förnyare och valvinnare fick sig också en rejäl knäck i det senaste kommunvalet. Socialdemokraterna tappade 11,7 procentenheter och sju mandat i fullmäktige.

Så hur kunde det gå så här i det gamla S-fästet Luleå?

Mellan 1995 och 1999 var Niklas Nordström ordförande för ungdomsförbundet SSU och spåddes av många en lysande framtid i partiet. Han lovade att ena förbundet som länge präglats av strider mellan höger- och vänstersossar. Men i stället drev han ett hårt maktspel. Anders Ygeman, från väns­tersidan, hade på kongressen 1995 trätt tillbaka som kandidat mot att han fick bli vice ordförande. På SSU-kongressen i Göteborg 1997 hade vänstersidan räknat med att han skulle väljas om. Först efter att dagordningen för kongressen hade antagits fattade vänstersidan att den helt enkelt inte innehöll något val av vice ordförande.

De kommande åren riggades organisationen för att högersidan skulle vinna ordförandevalet även 1999. Tidigare Fokusreportern Torbjörn Nilsson har i boken »De omänskliga« skildrat hur Helsingborgs medlemsantal plötsligt växte i vänsterdistriktet Skåne.

Inför ombudsvalet bussades folk till kongressvalen för att göra en inbrytning i vänsterdistriktet Skåne, vars ordförande Luciano Astudillo också var vänstersidans kandidat som förbundsordförande. I en omröstning med röstsiffrorna 126–124 kunde Mikael Damberg till slut ta över efter Nordström.

Redan 1998 ledde Nordström ett uppror mot Göran Persson och det som beskrevs som partiordförandens »föråldrade ledarstil« och var central i vad som kan beskrivas som en plan för en partikupp där målet var att utmana och ersätta partiledaren. När någon skvallrade för Göran Persson blev Nordström i stället en politisk icke-person.

Det märktes ganska radikalt redan året efter. Den tidigare arbetsmarknads- och näringsministern Anders Sundström skulle sluta som partidistriktets ordförande och backade upp Niklas Nordström som kandidat att efterträda honom.

Björn Rosengren, som efter ha att tvingats avgå som TCO-ordförande 1994 på grund av den så kallade Tabuskandalen, hade under några år bidat sin tid som landshövding i Norrbotten, men hade nu fått jobbet som näringsminister och ställdes mot honom.

Det slutade med att årskongressen i Boden i april 1999 valde Rosengren till ordförande, med 56 procent av rösterna mot Nordströms 44 procent.

Niklas Nordström riktade åter blicken mot Stockholm, efter en tid som oppositionsråd i Nacka gick han till pr- och lobbyföretaget Prime. Prime PR hade på 00-talet utvecklats till det hetaste företaget inom pr och politisk påverkan.

2010 avslöjade Aftonbladet att Prime och Nordström fått 4 miljoner kronor av Svenskt Näringsliv för att styra Socialdemokraternas eftervalsanalys i tillväxtvänlig riktning och förmå partiet att gå mer åt höger. Primegate, som affären kom att kallas, skakade om Socialdemokraterna och väckte debatt. Stockholms arbetare­kommun vände sig rent av till partistyrelsen med frågan om inte Niklas Nordström borde uteslutas.

Fast tecknen på vad som pågick hade funnits där ett tag. Sommaren 2010 hade den näringslivsfinansierade tankesmedjan Timbro och vänsterinriktade Arenagruppen presenterat en gemensam rapport om välfärdens framtida finansiering, där Primes Niklas Nordström var en av kommissionsmedlemmarna, tillsammans med bland andra Lars Tobisson (M).

I februari 2009 kunde Resumé avslöja att det var Prime som stod bakom »Nätverket för framtidens energi«, där flera fackförbund lockats att agera tillsammans med industriorganisationerna inom Svenskt Näringsliv för en mer kärnkraftsvänlig energi­politik.

Och redan 2002 hade Svensk Näringsliv startat en organisation som skulle stärka kontakten med unga S-politiker. Mellan 2002 och 2006 verkade en rad kända namn i Forum för samhällsbyggare, bland dem Niklas Nordström, då oppositionsråd i Nacka.

Vid sidan av att han varit ordförande för kommunstyrelsen i Luleå har han också varit ordförande i statens och näringslivets exportfrämjande organisation Business Sweden, ordförande i lobbyorganisationen Svenskt Flyg och är ersättare i arbetsutskottet i Sveriges Kommuner och Landsting.

När han återvände till kommunpolitiken i Luleå 2014 beskrev han det så här:

»Jag vill inte använda ordet revansch, men en comeback är det absolut«, sa Niklas Nordström i Dagens Samhälle.

Om det blir ytterligare en comeback tycks i dag mer ovisst.

Fokus har sökt Niklas Nordström för en kommentar. 

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera