Andra kammaren

Lurade Jan Björklund oss alla med sin flygplansbild?

Jan Björklund visar numera mest försvarsvilja, men fejkar han flygvapnets julgransformation? Ulf Kristersson lämnar nästan alltid, vad det än gäller. Nye kabinettssekreteraren på UD är polare med utrikesministern sedan urminnes tider. Och så var det detta med Greta. I Andra kammaren.

Att Jan Björklund är en "möp" (militärt överintresserad person), det har vi förstått sedan han lämnade politiken för att återigen klä sig i kamouflage. Men att han skulle glida på sanningen som han gjorde i veckan, det slog ned som en bomb hos oss.

Vi ska förklara. Varje år har Försvarsmakten som tradition att kombinera övning i formationsflygning med att julpuynta de svenska skyarna. Vid givet klockslag kan de, av försvaret försyn, trygga medborgarna runt om i landet kuta ut för att se en julgranformerad styrka jaktflyg dundra förbi.

Det här året twittrade Jan Björklund ut en bild av julgransformationen, följt av orden: "Årets julgransflygning med JAS ?. Ljudet av frihet."


Skärmdump: Twitter

En del följare kränktes över den tidigare L-ledarens uttryck: "För alla som har upplevt krig är ljudet skrämmande", skrev Inga Olsson. Andra uppmärksammade det verkligt anmärkningsvärda, att det nog inte alls var Jas-plan Björklund fångat på bild.

Den här Kammaren anade oråd. Så vi kontaktade en som borde veta, journalisten och före detta stridspiloten Leif "Honken" Holmkvist. Han svarade efter noggran granskning:

"Nej, det är skolflygplanet SK60, helt väsensskild från Jas som ser ut som ett strykjärn. Men så är han väl arménisse också…"

Mm, typiskt arménissar att ta fel på sådant. Men det var fortsatt något som skavde. För visst hade vi läst någonstans att de där planen tagits ur bruk? Vi ringde till Försvarsmaktens högkvareter. Där bekräftade Louise Levin, kommunikationschef på flygvapnet, att SK60 inte tillåtits lämna marken sedan 13 november.

– Det är Jas 39 gripen som har flugit julgransformationsflygningen, både från F21 och F7. Det involverade inga SK60 alls, sade hon.

Så man kan inte ha tagit en bild på SK60 i julgransformation?

– Jo, tidigare år men inte under det här året.

Vad är det som händer, Jan, försöker du lura oss?

* * *

Lord Ullenhag

Det tog en bra stund, och en hel del övertalning hemifrån, innan Erik Ullenhag bestämde sig för att kandidera till partiledarposten i Liberalerna. Och när han väl sa ja hade Nyamko Sabuni-maskineriet fått arbeta ostört ett bra tag. Nyamko knep som bekant posten och Ullenhag fick vända tillbaka till Amman med svansen mellan benen.

Men livet går vidare, även för modstulna ambassadörer.

Enligt våra källor har Ullenhag nu släppt allt vad gäller partiet bakom sig och satsar fullt ut på diplotmatkarriären. Och han siktar högt. Ullenhag sägs sträva efter en, som det heter i UD-kretsar, ”lord-tjänst”, alltså en av de finaste ambassadörstjänsterna i Washington, London, Paris, Moskva, New Delhi eller Peking (vi har säkert missat någon).

Hans förordnande i Amman löper till den sista augusti 2020.

Ett seglivat skvaller i Liberalerna är att tipset till medierna om att Ullenhag från början sökte jobb på UD, kom från dåvarande partiledaren Jan Björklunds kontor. Kanske såg han chansen att göra sig av med en utmanare, brukar det tisslas och tasslas.

Undrar just hur hemvärnsmannen Björklund ställer sig till att titulera sin icke-efterträdare ”lord” i framtiden?

* * *

Uffe has left the building!


Ska du gå redan? Foto: TT

Så var det dags för Ulf Kristersson att lämna igen. Den här gången var det energiuppgörelsen som moderatledaren stack ifrån, nyligen var det gängsamtalen han sjappade från. Och dessförinnan Försvarsberedningen.

Detta med att lämna saker hänger sannolikt ihop med M:s desperation att visa handlingskraft i en tid då ett annat högerparti ser ut att bli störst i ett framtida samarbete, och det egna idéarbetet dragits i långbänk.

Men det kan också vara ett Kristerssonskt karaktärsdrag som avslöjas. Ryktet om att han är lat har M-ledaren förföljts av länge, under Almedalen 2013 publicerade till exempel Expressen en granskning av vilka ministrar i Reinfeldt-regeringen som gjorde mest respektive minst, och ni kan ju bara gissa var Ulf hamnade.

Men att alla tycks ha missat detta mer tydliga drag i hans person förbluffar. Så när kan det hela ha börjat?

Om vi börjar i 1992 så är det två saker alla moderater som närvarade vid Slaget i Lycksele minns: vilken sida kompisarna i Muf tillhörde – Reinfeldts eller Ulf Kristerssons – och den tomma platsen som den Ulf lämnade efter sig vid bankettbordet efter att han stuckit.


Frihetlighet och mossgrönt i Lycksele. Skärmdump: Aftonbladet Retro, Twitter

”Ulf åkte fullt förståeligt hem och många av hans anhängare var i chock”, skrev Fredrik Reinfeldt i sin bok ”Halvvägs”.

Mars 2000. Ulf lämnade jobbet i riksdagen för att bli kommunikationschef för ett it-bolag. Det gick åt skogen och Kristersson lämnade igen. Sedan blev han lokalpolitiker i Strängnäs, där han skulle strama upp kommunens ekonomi. Ett år senare hade överskottet förvandlats till ett skenande underskott, något SvD skrivit om.

Av de folkvalda kollegorna på orten beskrevs Ulf som "rastlös". Så han lämnade lokalpolitiken. Och blev i stället socialborgarråd i Stockholm. Det var han i 4 år tills det var dags att lämna igen, den gången (helt begripligt) för ett jobb som minister i regeringen.


Foto: TT

Den här kammaren skickade på tisdagen återigen ut sina spioner, den här gången för att hålla koll på högdjuren vid Nobelfesten. Vid efterfesten kom det föga överraskande beskedet att Kristersson redan hade lämnat.

Till hans försvar skulle han kanske med sista tåget hem till den plats han än så länge aldrig lämnat, Strängnäs.

Här var det egentligen tänkt att vi skulle sätta punkt. Men då beslutade sig Kristersson för att lämna ännu en sak: rollen som utdelare av 2020 års stipendium för Micael Bindefelds stiftelse till minne av Förintelsen. Det hade också koppling till M:s ivriga strävan att sticka ut, men fick ett utfall som M-ledaren nog inte hade tänkt sig.

* * *

Apropå saker Kristersson lämnar..

Förr i tiden brukade politikerna påminna varandra om bibeln. Om att svinhugg går igen. Det var därför inte värt att nagla fast motståndaren vid småsaker, om denne råkade vara långsint och ett maktskifte stod för dörren.

Men det var då det.

Johan Forssell febrade, nog kunde väl det olåste vapenskåpet i Rosenbad också vara ett tecken på Stefan Löfvens oduglighet, tänkte han när nyheten om de försvunna regeringspistolerna brisserade. Han fyrade av en tweet:

”Regeringen verkar ha tappat kontrollen, inte bara i landet utan också i sina egna lokaler.”


Skärmdump: Twitter

Detta var den 14 november, tio månader efter att Ulf Kristersson suttit i källaren hemma i villan sin och polerat på sina vapen. Fått ett samtal, lämnat rummet för att få bättre täckning – och glömt låsa sitt vapenskåp. Det blev en rätt så stor sak. Kristersson fick sina vapen beslagtagna av polisen, även om de några månader senare hittade hem till Strängnäs igen.

Själv gjorde Moderatledaren ingen stor sak av vapnen som försvann från Rosenbad. Han om någon vet ju hur svinlätt det är att glömma haspen när man lämnar i all hast. Men Johan Forssell, han gör nog bäst i att själv aldrig fela med bössan.

* * *

Stubben för inbördes beundran

Kompisberöm från Stubben som är stubblande, förlåt snubblande nära stor ironi:

* * *

Gamla UD-kompisar polar bäst


Robert Rydberg, ny kabinettssekreterare (tredje person på bilden) och Ann Linde, utrikesminister (längst till höger), på utrikes resa under tidigt 80-tal. Foto: Facebook/Instamatic

Ny kabinettssekreterare när Annika Söder får lämna blir Robert Rydberg. Överallt lyfts nu hans diplomatiska meriter fram, som tog sin början på UD men fortsatte med viktiga befattningen som förstesekreterare från 1988 på den svenska representationen i Pretoria, Sydafrika. Sverige utsåg ingen ambassadör i Sydafrika förrän 1994. Men Rydberg och Ann Linde kände redan då varandra sedan tidigt 80-tal. Linde var generalsekreterare på LSU, Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer, 1984–88. Företrädaren hette Robert Rydberg, och Linde fanns där redan under hans tid och kan vittna om många gemensamma utlandsresor för LSU. Under samma tid fanns Elisabeth Dahlin också där som handläggare. Hon blev senare ambassadör i Brasilien och Vietnam, generalsekreterare på Rädda barnen och är i dag Barnombudsman. Robert Rydbergs karriär tog fart i en annan plantskola, Värnpliktsrådet, eller som det hette då: Värnpliktiga arbetsgruppen, Vpl-AG. Rydberg var ordförande där 1976–77. I samma arbetsgrupp satt Henry Sténson, dold maktahavare i moderata kretsar och mest känd som kommunikationschef på SAS och Ericsson. I dag knuten till pr-branschens dream team på Nordic Public Affairs.

Efter Vpl-AG hann Robert Rydberg med något år som ombudsman för ungdomsförbundet SSU på Gotland.

LSU, liksom Vpl-AG, var båda plantskolor där främst de politiska ungdomsförbunden under lång tid slogs om makten.

Bland dem som tog sina första politiska strider i Vpl-AG finns tillexempel Jan Nygren, senare samordningsminister (S) och Saab-lobbyist, Fredrik Reinfeldt (M) tidigare statsminister, tidigare chefs-JO Mats Melin, statsvetaren Tommie Möller, Veidekkes kommersielle direktör Lennart Weiss (S), Daniel Barr (C), som länge skötte placeringen av Centerpartiets pengar och i dag chefar på Pensionsmyndigheten, John Hassler (S), tidigare ordförande i finanspolitiska rådet, tidigare arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (M), Kent Härstedt (S), ambassadör med inriktning på Koreahalvön, Löfvens presschef Odd Guteland, Jonas Hjelm, tidigare statssekreterare på försvarsdepartmentet och i dag Saab-lobbyist och – icke att förglömma – Fokus politiske chefredaktör Johan Hakelius.

Bland forna LSU-topparna finns till exempel Anna Lindh (S), Carin Jämtin (S) och Anders W Jonsson (C).

* * *

Telefonsamtalet som Reinfeldt aldrig ringde


Väntar på samtal från Reinfeldt. Foto: Lina Högberg

Dagens moderater har tagit ett långt kliv från 90-talets extremliberala riktning där Christian Vergils och andra minns dagarna med den liberala fraktionen Frihetsfronten som bland annat drog igång svartklubben Tritnaha. Ett namn som inte hämtades från indiskan eller något liknande utan tillkom ”efter att folk fjantat till hur svårt folk hade att säga libertarian”. Det berättar skribenten Mattias Svensson i en läsvärd bloggtext om dessa år.

Han berättar också om kampen inför ”Slaget om Lycksele”, MUF-stämman hösten 1992, där striden stod mellan Ulf Kristersson och Fredrik Reinfeldt, och om ett samtal som aldrig blev av:

”På en stämma i Kronoberg blir jag uppvaktad av Filippa Reinfeldt som säger att Fredrik är missförstådd och egentligen mycket liberal, vilket han ska ringa mig och berätta. Det telefonsamtalet väntar jag på än idag” skriver Mattias Svensson.

Annars minns vi Mattias för hans tidiga krönikor i tidningen Metro där han i dåtidens miljödebatt kom med det aningen kontroversiella ställningstagandet att ”skog gör sig bäst som morgontidning”.

* * *

Snapzenkandidaten tackade för sig  

När Jean-Claude Juncker, EU-kommissionens tidigare ordförande, avtackades häromsistens av sin efterträdare, Ursula von der Leyen, var det med tavla på väggen och ett känslomässigt tal.

Men Jean-Claude Juncker själv hade inget tal förberett. Nej, sådana här saker var han inte gjord för, förklarade han.


Skärmdump: Euronews

Vi vet, Jean-Claude, din tokige lille EU-farbror, och det är just därför sådana här videos inte lär göras om din efterträdare.

* * *

Ok Greta 

I veckan blev Greta Thunberg utsedd till ”Årets person” av tidskriften Time. Häftig utmärkelse absolut, men visst tas allt ner lite när man ser vilka andra som fått priset genom åren. Bland annat fick planeten Jorden priset 1988 och 1960 var det amerikanska vetenskapsmän (rent generellt får vi anta?) tur att lyftas upp.

Men starkast av allt: 1966 gick priset till ”generationen av 25-åringar och yngre”. Vilka är det då, undrar ni. Jo, det är på pricken boomers-generationen. Den som nu växt upp, åldrats och är Gretas största motståndare.

Ok, boomers – cirkeln är sluten. 

* * *

Lika som minister-bär:


Gustav Fridolin (MP) ex-minister och språkrör, Henrik Alsterdal TV4. Foto: TT och TV4

 

Ewa Stenberg, politisk kommentator DN, Eva Nordmark (S), arbetsmarknadsminister. Foto: DN och TT

Magnus Granlund, analytiker, Spelinspektionen, Mikael Damberg (S), inrikesminister. Foto: SVT och TT

* * * * * *

Hört något? Sett något? Vet något? Kommit på en lika som bär?

Har du bilden eller klippet alla vill se? Tipsa oss!

andrakammaren@fokus.se

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera