Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Krönika

Hakelius: Svarta amerikaners dubbla ok är plågsamt att bära

Finns ordet »folksjälvmord«? Tyvärr borde det kanske finnas.

Svarta amerikaner löper sex gånger så stor risk att mördas, som det amerikanska snittet. Av alla registrerade mordoffer i USA är drygt hälften svarta, trots att gruppen utgör kring 13 procent av befolkningen. Men så vänder vi blicken mot förövarna. Vilka är de?

I en undersökning mellan 1976 och 2004 var nästan 95 procent av de som mördat svarta amerikaner själva svarta. Andra mätningar som gjorts ger liknande resultat: mellan 1980 och 2008 mördades 93 procent av svarta offer av svarta förövare, under 2018 var 88 procent av de som misstänktes för mord på svarta själva svarta.

Det här speglar delvis att segregeringen mellan olika grupper i USA följer dem ända in i döden. De flesta mord sker inom den egna etniska gruppen. Vita amerikanska offer mördades till ungefär 85 procent av en vit gärningsman. Men att mellan tio och femton gånger fler svarta mördas av andra svarta än av vita ett genomsnittligt år i USA kan inte avskrivas så lätt.

LÄS OCKSÅ: Hakelius: Vem tackade Agnetha Fältskog för musiken om inte gud?

Ett skäl är just att så många svarta mördas. En genomsnittlig svart amerikan lever i ett mycket mer våldsamt och otryggt land än snittamerikanen.

Ett annat att svarta inte bara är överrepresenterade som mordoffer, utan också som förövare. Svarta amerikaner är sju till åtta gånger vanligare än vita som gärningsmän vid mord. Det är två till tre gånger vanligare att en svart amerikan mördar en vit än tvärtom. Svartas överrepresentation som gärningsmän är, precis som överrepresentationen som offer, ett tecken på att något är allvarligt fel.

Ett tredje skäl är att mord med svarta gärningsmän och offer har en särskild karaktär. Det handlar i stor utsträckning om mord med skjutvapen, ofta kopplade till knarkhandel.

Det finns en ovilja att tala om att svarta amerikaner främst utsätts för våld av andra svarta amerikaner. Inte utan rätt sägs ibland att den typen av resonemang blir verktyg för att dölja polisbrutalitet av det uppenbara slag som George Floyd blev offer för. En annan invändning är att våldsstatistiken speglar socioekonomiska faktorer, som i sin tur bottnar i århundraden av rasism och förtryck av svarta.

I längden håller inte sådana argument. Det är sant att den som inte begriper varför bilderna av den döende George Floyd väcker särskild avsky, missat poängen. USA tampas med ett rasistiskt arv som fortfarande lever. Det är skillnad att mördas av en knarklangare eller av en polis, som är satt att försvara medborgarna. Men även om den mörka sidan av USA:s historia är ursprunget till missförhållandena, duger det inte att sluta tala om allt annat.

LÄS OCKSÅ: Hakelius: Oswald Mosley var en stjärna – och alla visste det

För att skära frågan på ett annat sätt: Det är sex gånger vanligare att en svart amerikan hamnar i fängelse än att en vit gör det. Orättvist? Problemet är att folk inte »hamnar« slumpmässigt i fängelse, inte ens i USA. Ett fängelsestraff föregås av en handling. Den handlingen har, i de flesta fall då en svart amerikan döms, drabbat andra svarta amerikaner.

Vore det bättre att inte gripa och döma svarta knarklangare och mördare? Vore det bättre att svarta våldsverkare fick fortsätta att plåga svarta amerikaner?

Det finns mycket att resonera om här – drakoniska narkotikalagar, polisvåld, rasism i rättsväsendet – men till det måste läggas det dubbla ok svarta amerikaner lever under: rasism i olika former, men också en våldsam och tillitslös subkultur, som blivit sitt eget problem. De hänger ihop. Bristande tillit till polis och andra institutioner föder mer kriminalitet, som föder mer bristande tillit. Och våldet fortsätter. Svarta mördar svarta.

Rasism är lätt att tala om och ger mestadels medhåll. Att tala om svartas våld mot svarta är mycket svårare. Båda problem är svårlösta. Och båda, inte bara ett, behöver lösas.

Läs alla krönikor av Johan Hakelius här!

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera