Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Bäst att leva / Inrikes

Här är kommunen där det är bäst att leva 2020: »Ett solidariskt samhälle«

Lomma är den välbeställda kommunen som vägrar att bli snobbig. Robert Wenglén (M) har egentligen bara en sak som håller honom vaken om nätterna.

Sommaren har kommit tidigt i södra Skåne. Längs promenaden i Lomma hamn droppar folk in på uteserveringarna för en lunch i solen. Eller varför inte en glass, som en grupp äldre vid kiosken Tullhusets servering.

Ägaren – Stefan Rengfjord, 62 år – kisar forskande på oss. Lomma, den tidigare industrikommunen strax utanför Malmö, har seglat upp som en av regionens hetaste orter att flytta till efter några år i Lund eller Malmö. Rengfjord drar ett gammalt, men populärt, skämt i byn.

– Det bästa med Malmö? Ja, det är bussen till Lomma.

Han är son till de tidigare ägarna av campingen på andra sidan hamnen. Har varit egen företagare i Lomma sedan 1978, då han som 20-åring blev en av landets yngsta taxiåkare. Som barn brukade Stefan Rengfjord och kompisarna leka i det gamla fabriksområdet, kastade macka med de ökända eternitplattorna i fabrikens dypölar. Han skrattar åt minnet och hejar på ännu en förbipasserande.

Alla i Lomma känner Stefan Rengfjord. Och få känner kommunen som han.

– Förändringen i Lomma har bara varit till det bättre. Se här! säger han och pekar mot nybebyggelsen i hamnen där fabriken tidigare låg, det har blivit ett riktigt fint område, trevligt och snyggt.

– Det är bara en sak som inte är bra. Det är äldreomsorgen.

Lomma Eternit var länge kommunens största arbetsgivare men stängdes 1977 efter 70 års drift sedan många av fabrikens arbetare blivit sjuka av asbestdammet från byggmaterialet. Händelserna på fabriken har kallats Sveriges största arbetsmiljöskandal. Och var länge synonymt med Lomma. Det enda som i dag finns kvar av eternitfabriken är ett gult hus där företagsdirektionen tidigare satt. Resten är prydliga lägenhets- och radhus.

Robert Wenglén, sedan 2018 kommunstyrelseordförande (M) i Lomma, berättar om vad som blev den lilla kommunens smala lycka i början av 2000-talet.

– Hit flyttade de som bodde i villor i Lomma och Bjärred, de äldre, och när de släppte villorna flyttade det in barnfamiljer. Det fantastiska som hände då var att vi fick en generationsväxling i kommunen som öppnade för ett klientel som värdesätter skola, trygghet och har ordnade förhållanden.

Länge var det kommunens andra huvudort, Bjärred, som var den mest attraktiva. Men sedan Lomma tätort rustats upp hörs i dag allt fler röster om att man också borde satsa mer på Bjärred.

– Men Bjärredborna är kluvna, säger Wenglén.

– En del gillar utvecklingen i Lomma som nu ska ske även i Bjärred. Sedan finns det de konservativa krafterna, som tycker att det är bra som det är. Så vi har fått ett missnöjesparti.

LÄS OCKSÅ: Så blev Örebro en kommun där studenterna vill stanna

Om Lomma vore ett företag med »usp:ar« – unique selling points – som skulle saluföras till allmänheten så hade det låtit så här från företagets vd:

»Vi är en kustkommun och vi har en närhet till storstaden och ligger nära Lund. Vi har en skola som i 40–50 år har varit i absoluta Sverigetoppen. Dessutom har vi en trygghet som ligger i topp.«

Robert Wenglén fortsätter med att berätta om de stora infrastruktursatsningar som ska knyta Lomma ännu närmare städerna: Inom kort får kommunen tre stopp för det regionala Pågatåget. Det innebär några minuters pendlingsresa till Lund och Malmö. Och att den internationella storflygplatsen Kastrup finns ett tågbyte bort.

– Det blir en jätteskillnad för kommunen.

Wenglén pratar särskilt varmt om stoppet i den vackra slottsmiljön i Alnarp, där Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) ligger. Drömmen är en ny stadsdel där forskning integreras med högre utbildning, forskningsnära företagande och boende. De som är bekanta med Henry Etzkowitz koncept »Triple helix« – som handlar om samverkan mellan akademi, näringsliv och det offentliga – blir inte förvånade över att Robert Wenglén doktorerat i företagsekonomi.

– Jag har min bakgrund inom universitetet och har jobbat med »Triple helix« i många år. Nu har jag chansen att göra det här integrerat, och allt på temat hållbarhet.

Vilka är det då som vill bo i Lomma? Det är dels som det alltid har varit. Näringslivshöjdare från Stockholm som fått jobb i Skåne söker sig, enligt Wenglén, egentligen bara till tre platser: Bjärehalvön, Falsterbonäset och så Bjärred.

– Men sedan har vi alla de i Malmö och Lund som, grundat eller ogrundat, känner sig oroliga och vill till en lugnare miljö. Tycker man att skola är viktigt och man har råd att lägga mer av sin lön på boendet – då kommer man hit, säger han.

Flera Lommabor vi träffar nämner att kommunen på senare tid har haft problem med just tryggheten; Wengléns kanske viktigaste usp. Lomma har på kort tid drabbats av två knivrån mot ungdomar. Det är sådant som de inflyttade invånarna flyttat ifrån när de lämnade storstaden några minuter bort.

Sedan är det tryggheten för de äldre, det som får Stefan Rengfjord att lägga pannan i djupa veck. Och som håller Robert Wenglén vaken om nätterna.

LÄS OCKSÅ: Båstad är mer än lyxiga bostäder för de rikaste: »Vill ha fler åretruntboende«

I 15 år har Lomma låtit privata utförare driva kommunens äldreboenden. Samtidigt har kommunen flera gånger fått bottenbetyg i Socialstyrelsens årliga brukarundersökning. Trots kritik har delar av äldrevården fått fortsätta i privat regi och när Sydsvenskan tidigare i år granskade vårdbolaget Frösundas verksamhet i kommunen avslöjades vanvård.

– Jag vet inte om man vill bli gammal i Lomma, säger Lars Geironson, 71 år.

Tillsammans med sin hustru rustar han sin båt »Absolut relax« för sommaren. Namnet är skrivet i Absolut vodkas typsnitt. Lars Geironson har en keps med matchande text. Han flinar och berättar:

– Frun ville inte ha en likadan.

Paret bor nu i villa i Hjärup i grannkommunen Staffanstorp. Men de skulle gärna flyttat hit, till hamnpromenaden där den skinande båten ligger förtöjd. En miljö som de egentligen trivs i. Om det inte vore för allt de läser i tidningarna.

– Jag har många sådana samtal, suckar Robert Wenglén.

– Vi har precis tagit hem äldreomsorgen, både hemtjänst och särskilt boende. Här vill invånarna att vi tar vårt ansvar för det gemensamma. Vi har lagstiftat ansvar för äldreomsorgen, och outsourcar man den då upplever medborgarna att man inte tar det fulla ansvaret. Det är rätt unikt i en så här moderat miljö.

Även skolan, med undantag för Montessoriverksamheten, drivs i kommunal regi.

– Det är problematiskt att rätt många friskolor ligger med glädjebetyg. Vi ska ha en likvärdig skola, men en fri marknad och likvärdighet hänger inte ihop, säger den disputerade ekonomen Wenglén.

Han är kritisk till det egna partiets positiva inställning till privat ägande, oavsett verksamhetsområde.

– Jag tror att det har funnits för många moderater som har öppnat partiboken, läst valfrihet, och så har man stirrat sig blind på det begreppet men inte förstått att det vi skapat är kvasimarknader. De goda krafterna i en fri marknad skapar välstånd, men äldreomsorgen och skolan är inte fria marknader.

– Det är ett marknadsmisslyckande.

Vid sidan av utbyggnaden av stadsdelen i Alnarp ägnar Robert Wenglén mycket tid åt utvecklingen av Lomma från sovstad till en plats där människor återigen arbetar.

– Vi är sedan många år en utpendlingskommun, det finns ingen dagbefolkning nästan. Den största arbetsgivaren är kommunen och sedan har vi SLU och så har vi de här äldreomsorgsföretagen som nu försvinner.

Men fabrikernas tid är förbi.

– Vi kommer att satsa på kunskapsintensiva verksamheter, säger han.

Robert Wenglén berättar om kommunens många ensamma konsulter, som efter ett tag tröttnar på att sitta hemma och jobba. De vill vara i en miljö där de kan stimuleras, menar han, och berättar att företagshotell av en mer konceptuell sort skulle passa i kommunen. Eller varför inte en jätte som Länsförsäkringar, som för ett tag sedan skulle flytta söderut från Helsingborg?

– Det är ett typiskt bolag som skulle kunna sitta här, den kompetens de kräver har vi i byn.

Frågan är hur många av tjänstemännen som skulle ha råd att bo i Lomma. Enligt svensk mäklarstatistik kostade en kvadratmeter boyta i genomsnitt 19 600 kronor år 2014. I dag får man betala 36 800 kronor.

Tracy Trädgård, 35 år, som jobbar på ett hvb-boende, flyttade till Lomma tillsammans med sin man, UX-designer i Lund, och deras tre barn. De bor i dag i lägenhet men drömmer om ett bhus. Fast när ekonomin inte tillåter ett villaköp har de börjat leta boende i någon av grannkommunerna.

– Ett radhus från 60-talet för 5 miljoner, man blir ju chockad, säger hon.

Robert Wenglén känner igen även den här synpunkten.

– Om du skiljer dig till exempel så är det inte så himla lätt att bo kvar. Då säger S: »Bygg billigare bostäder!« Men hyresrätter är alltid dyrare att leva i än äganderätter. Dessutom är det så att skulle vi bygga billigare så hade de lägenheterna också skjutit i höjden till följd av marknaden. Det är ett nationellt problem.

Robert Wenglén visar vägen ner mot »Lomma beach«, kommunens stolthet under sommartid. Vi slår oss ner på en träbänk tillhörande en av bostadsrättsföreningarna längs hamnpromenaden. En man i arbetskläder kommer fram och slår ut med armarna:

– Det gläder mig att ni sitter där, de bänkarna gjorde jag klara för 20 minuter sedan. De blir väldigt »spågiga« [stickiga, på rikssvenska] och eftersom de vetter mot allmänheten kände vi att vi måste hålla dem i ordning.

Redan före fabriksnedläggningen styrdes Lomma av moderater, även om S sett till mandat var största parti tillfd en bit in på 80-talet. Kanske är det som Robert Wenglén säger, att det är tack vare den höga utbildningsgraden som Lomma, till skillnad från andra välbeställda M-kommuner, inte har några »höga häckar«. Eller också är det arvet som arbetarstad som gör att kommunen – utan friskolor och snart helkommunal äldrevård – vilar på vad han själv kallar en ovanligt »solidarisk miljö«.

– Det här är en välmående kommun men invånarna är rätt måna om det solidariska samhället, att man kan ta eget ansvar men hjälpa de andra och gå ihop. Det skiljer sig nog från andra miljöer där det bor mycket höginkomsttagare.

***

FAKTA: Lomma, Skåne län

Befolkning: 24 834 (1 jan 2020).

Medianinkomst: 361 480 kr (2018).

Skattesats: 30:82 (2019).

Statsbidrag och utjämning: 237 kr.

Politiskt styre: M+L+C+KD.

Plats 1-270: Här kan du se hela topplistan över var det är Bäst att leva!

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera