Mörkblå revolt när SD tog över makten i Bjuv: »Upp till bevis«

Text: Kristoffer Törnmalm & Janne Sundling

Foto: TT

Kanske är Bjuv i nordvästra Skåne den ort som närmast borde studeras av S parti­strateger. I den gamla gruvstaden bor i huvudsak folk med traditionella arbetarjobb. S har lugnt kunnat abonnera på makten – fram till 2018. Då gjorde Sverigedemokraterna sitt bästa val i landet: 33,3 procent.

Varför? Kommunen har inte tagit emot särskilt många invandrare, i stället har man lagt ner HVB-boenden för att beläggningen varit för låg. Arbetslösheten är hög men jobben är på väg tillbaka sedan Findus nedläggning. Man har nära till Helsingborg och jobbmöjligheter i Malmö. Så varför?

Kanske tyckte väljarna, som de ledande sverigedemokraterna i kommunen säger, att SD var mer »jordnära« än sossarna. Kanske ville väljarna rycka upp den cementerade makten med rötterna. I början av förra året fick SD i Bjuv i alla fall socialdemokratin på fall.

– Vår budget föll och sedan lade SD sin budget och M sin, M valde att rösta med SD och då vann SD:s. Det är så demokratin fungerar och det får man inordna sig i, suckar Bjuvs förre »borgmästare« Anders Månsson (S).

Så här har det sett ut lite varstans i Skåne sedan valet. Och i de flesta fall är det just med hjälp av Moderaterna som SD nått makten – trots att M-ledningen i Stockholm haft en policy som sagt nej till lokala samarbeten. I Socialdemokraterna är det en gammal sanning att nya rörelser i politiken ofta kommer från Skåne, partiets födelseplats i Sverige. Men likt Sydstaterna i USA efter medborgarrättsrörelsen på 60-talet, som svängde från att vara demokrater till republikaner, har något hänt efter den stora flyktingvågen 2015. Små bruksorter som Bjuv har skiftat färg: från gråsossigt rött till den djupaste nyansen av blå. Allt medan de större städernas kärnor behållit röda eller åtminstone socialliberala majoriteter.

Först ut att trotsa partipiskan var liberalen Torkild Strandberg i Landskrona, sedan moderaten Christian Sonesson i Staffanstorp.

I Svalöv har SD och M gjort upp om politiken med ett kontrakt, något som SD-ledaren Jimmie Åkesson velat se även på riksplanet. Och fått medhåll från Timbrochefen och förre Muf-ordföranden Benjamin Dousa.

»Jag ser det som en självklarhet att Moderaterna i god tid innan nästa val tar initiativ till ett avtal«, sa han till DI nyligen.

Från M-ledningen är det än så länge tyst i frågan. Skåneordföranden Lars-Ingvar Ljungman gör tolkningen att SD-policyn inte längre gäller. Allt medan den nya högerkanten i politiken lockar konservativa väljare ur arbetarklassen.

Det är nymodigheten i politiken i dag, som S–strategerna i huvudstaden lär få svårt att klura sig runt.

Men partifolket i SD väntar med att jub­la. Från centralt håll framhålls hur Louise Erixon i Sölvesborg hela tiden hållit huvudet kallt, varit ödmjuk inför att hon inte styr med en stabil majoritet. En verklighet som finns även på flera andra skånska orter, där samarbetet ännu är i sin linda. Den skånska makten beskrivs i dag som ett skyltfönster för ett nytt samstyre på högerkanten, men kan snabbt – som i Bromölla – bli en symbol för hur makten spräcker nyvunna allianser.

På Bjuvs Kebabhouse – en självklar samlingspunkt för ölsugna Bjuvbor – blir det tydligt att den nya ledningen inte fått carte blanche. Några gäster berättar mellan ölklunkarna om hemlösa i kommunen som fortfarande inte fått den hjälp de förtjänar.

– Man måste ta hand om folk som redan är här, i stället tar man tar hand om flyktingar. Sverige är fantastiskt, det är synd att vi lider så, säger Hidka, en kortväxt kvinna med bakgrund i forna Jugoslavien.

Samtidigt tycker hon att partiet hon röstade på har mycket att leva upp till.

– Vi har inte sett så mycket från SD än. Fler vill rösta på dem men det är lätt att prata, nu är det upp till bevis.

Läs mer om »Landets 50 mäktigaste«:

– L-kommunalrådet som fick 34,2 procent i förra valet: »Som en hockeymatch«

– Professorn: »Ett faktum att 90 procent av makten finns i Stockholm«

– Här är landets 50 mäktigaste 2020