Marie Nilsson skriver historia – går emot majoriteten i LO:s styrelse

Text: Ulrika Fjällborg

Foto: TOMAS ONEBORG/SVD/TT

Marie Nilsson har varit fackligt aktiv nästan sedan hon började jobba som drifttekniker på kemiindustriföretaget Borealis. I många år höll hon fast vid sin plats i skiftlaget, även när fackliga uppdrag krävde mer än fritid. För att hålla kvar en fot på industrigolvet jobbade hon då och då på somrar eller helger.

– Jag har sett för många tråkiga fall där en förtroendeposition blivit ett jobb. Om jag inte blir vald eller tycker att det är för tråkigt ska jag ha ett yrke att gå tillbaka till.

2012 tog hon ändå steget att bli anställd ombudsman på förbundskontoret i Stockholm. Sedan gick det fort: 2014 valdes hon till vice ordförande och på kongressen 2017 till ordförande, efter Anders Ferbe – som kanske inte heller riktigt tänkt sig att bli ordförande  …

– Men Stefan Löfven försvann ju lite plötsligt, säger hon, och berättar roat att hon först misstog nyheten om Socialdemokraternas nye partiledare för P1:s satirprogram Public service, eftersom han sagt nej flera gånger.

Redan i sitt första tal, som nyvald, lyfte hon tanken på ett enda fackförbund, som samlade både arbetare och tjänstemän, inom industrin.

– Det skulle man kunna tänka sig i en visionär framtid, säger hon i dag och poängterar att TCO nu är lika stort som LO.

– Man måste ha sin självbild klar för sig.

Det var egentligen tack vare en syokonsulent som Marie Nilsson hamnade i industrin. Pappa var polis och senare journalist, mamma var ekonom, och det var inget snack om att hoppa över gymnasiet. Den skoltrötta femtonåringen som ville ha mycket fritid till sitt hästintresse nappade på syons förslag och utbildade sig till drifttekniker. 1982 började hon på Borealis: första kvinnan och yngst på skiftet med sina 18 år.

– Min lillebror blev förskolelärare så vi valde båda två otraditionellt, säger Marie Nilsson och vinklar till datorskärmen så att vi ser varandra bättre i videointervjun.

Nu är hon hemma i Stenungsund där hon tillbringar mer jobbtid under pandemin. Annars veckopendlar hon till Stockholm där hon har en övernattningslägenhet på gångavstånd från IF Metalls förbundskontor på Olof Palmes gata.

Hon tycker att hon får det bästa av två världar: ett rikt arbets- och kulturliv i huvudstaden och naturen och rötterna i Stenungsund. Sambon är industriarbetare, medlem men inte fackligt aktiv.

– Det är skönt, det tar ner mig på jorden. Det är viktigt att ha vänner som känner mig sedan innan, som Marie. Man får förhålla sig till den maktposition man har.

Om yrket kom från en kreativ syokonsulent så kom det fackliga intresset med de första arbetskamraterna. Hon välkomnades varmt och skiftlaget blev som en andra familj som man gjorde saker med på fritiden när andra inte var lediga.

– Min handledare kändes som en morfar. Han var mån om att lära upp mig. Det blev också viktigt för mig att visa att jag klarade jobbet.

IF Metalls klubbordförande Björn ingick i samma skiftlag och kanske just för att hon var lite skeptisk blev han taggad på att värva henne.

– Jag fångades snabbt upp för fackliga uppdrag. Det var många år som jag alltid var yngst.

Marie Nilsson är inte den sorten som flydde jobbet via facket. Att hela tiden lösa problem, som ibland är akuta kan stressa en del människor. Men hon kände sig trygg. Därför höll hon envist fast vid sin plats i skiftlaget i 18 år.

Men 2012 var döttrarna tillräckligt stora för att klara en veckopendlande mamma så när hon fick ett drömjobb på IF Metalls kansli med att utveckla organisationen och utbildningsverksamheten sa hon ja. När frågan om vice ordförande kom kände hon sig egentligen inte klar:

– Men skulle jag då, som jobbat med att få kvinnor att ta på sig fackliga uppdrag, tacka nej? Nej, det är inte trovärdigt.

Av människor som känner henne beskrivs Marie Nilsson som en reflekterande person, genuint trevlig och reko, med stark integritet och tydlig kompass i det hon säger och gör. En person som vågar gå sin egen väg. Det ligger i linje med höstens brännheta lasförhandlingar.

Kort sammanfattning:

Fackförbunden pressades hårt av regeringen att förändra arbetsrätten, läs las, i avtal med arbetsgivarna. Annars hotade lagstiftning.

PTK sa ja till förslaget. LO sa nej. Då sa IF Metall och Kommunal ja. Vilket utlöste en intern storm som inte stillnat än. Diskussionerna var i gång: Spricker LO nu?

– Vi visste att det skulle bli ett jäkla liv, säger Marie Nilsson, och menar att det inte finns planer på att lämna LO.

– Men man måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Här kan vi vara med och påverka och få ut något som gynnar våra medlemmar på lång sikt. Och även andra på svensk arbetsmarknad. Det är en komplex fråga.

Inom överskådlig tid kommer arbetsrätten att förändras, menar hon. Den parlamentariska situationen ser ut så. Det är bara att tugga i sig. Nu fick IF Metall igenom två jätteviktiga frågor för sina medlemmar: krav på kompetensutveckling och begränsade systematiska inhyrningar från bemanningsföretag. Det var värt att säga ja till.

Under de senaste decennierna har LO:s medlemsförbund fått allt mindre gemensamt. Finns det andra allianser som blir mer relevanta? Marie Nilsson lyfte redan i sitt jungfrutal möjligheten till andra samarbeten än det traditionella klassamhället, det står hon fast vid.

– Vi har en tät allians med Sveriges ingenjörer, Unionen, Livs och GF. Vi backar upp varandra och det är väldigt värdefullt.

Gränsen mellan vad tjänstemän och vad arbetare gör på jobbet blir allt suddigare. Digitaliseringen och klimatomställningen förändrar villkoren för industrin, som för många branscher. Pandemin gör strukturomvandlingen snabbare.

IF Metalls relation med LO är inte helt konfliktfri just nu. LO:s relation med »partit« är inte heller vad den en gång varit.

– Vi har en fackligpolitisk samverkan så långt vi ser att det är effektivt. LO har inte använt sin politiska påverkan så effektivt, säger Marie Nilsson men menar att det ändå är lättare att påverka politiken om man är med i rummet.

Sedan i somras sitter hon själv i Socialdemokraternas viktiga verkställande utskott. Det innebär inte att hon har en direktlinje till statsministerns öra.

– Ibland landar vi olika men för mig är det inte ett problem. Jag är IF Metalls företrädare. Att väljas till det uppdraget var ett av de största ögonblicken i mitt liv. Och stort för förbundet att välja första kvinnan till ordförande.

***

Namn: Marie Nilsson

Född: 1964 i Uddevalla.

Yrke: Ordförande för IF Metall, tidigare drifttekniker och ombudsman.

Bor: I Stenungsund och Stockholm.

Familj: Sambo, katt och vuxna tvillingdöttrar.

Fritid: Kultur och natur. Mycket båtliv på sommaren.

Aktuell: Med sprickan inom LO.