Kan stablecoins ersätta kontanter?
En ny form av lönsam kryptovaluta kan rädda centralbankerna.
Så kallade Stablecoins, kryptobaserade betalningsmedel som är kopplade till värdet på en traditionell valuta som dollar, euro eller svenska kronor blir allt mer populära. Stablecoins är skapade för att underlätta handeln i kryptovalutor som bitcoin, etherum och solana men fluktuerar, som namnet antyder, mindre i värde. Dessutom är de effektiva för internationella transaktioner och överföringar, jämfört med bankernas traditionella överföringssystem Swift. En överföring via Swift kan ta upp till 10 dagar medan en överföring av stablecoin tar max tio sekunder.
En annan drivkraft, som ofta lyfts fram av stablecoins belackare, är att transaktionerna är anonyma, vilket gör dem mycket intressanta för kriminella. Men den starkaste drivkraften är trots allt att de har varit mycket lönsamma och detta i kombination med begränsad risk. Man skulle kunna se dem som ett slags privatiserade centralbanker och som händelseutvecklingen sett ut under de senaste åren har stablecoins även varit mer långt lönsamma än dessa. En illustration av detta är effekterna av turbulensen på finansmarknaden under den senaste inflations- och räntechocken som inleddes sommaren 2022. När centralbankerna höjde räntorna för att mota inflationen steg också räntorna på obligationer, vilket betyder att värdet på dessa obligationer sjönk. Eftersom många centralbanker och hade köpt på sig obligationer när räntorna var rekordlåga så minskade värdet på dessa innehav kraftigt. Riksbanken redovisade till exmepl en förlust på runt 80 miljarder kronor för 2022 och förlusterna för andra centralbanker som Bank of England och Federal Reserve har blivit ännu större.
Parallellt drabbades somliga amerikanska affärsbanker av liknande problem. Värdet på deras obligationsinnehav rasade samtidigt deras inlåningskostnader sköt i höjden. Banker som Silicon Valley Bank, First Republic Bank, Silvergate Bank och Signature Bank kollapsade när de drabbades av så kallade bank runs då kunderna tog ut sina pengar i panik. Och även om det under denna period också var stökigt på marknaden för kryptovalutor, med kollapsen för kryptobörden FTX, som ett avgörande element, klarade sig de flesta emittenter av stablecoins som Tether och Circle bra under oron. Detta förutsatt att de hade skött sin balansräkning enligt skolboken. För en stablecoin, som Tehters USDT, kan liknas vid pengar som finns på ett bankkonto men som, i likhet med fysiska sedlar, inte löper med någon ränta. Om värdet på dessa stablecoins backas upp med tillgångar i säkra värdepapper, som kortfristiga amerikanska statspapper, så kunde emittenterna göra arbitrage, det vill säga riskfria vinster, genom att de fick intäktsräntorna på tillgångarna (statspappren) men inte behövde betala någon utgiftsränta på skulderna, alltså kundernas stablecoins. För de stablecoins som inte backades upp av säkra tillgångar, som Lunas Terra USD, gick det däremot mycket illa. I Luna sopades ett värde på 60 miljarder dollar bort på ett par veckor våren 2022.
Det ska också sägas att balansräkningarna för de stora emittenterna av stablecoins, framför allt Tether, har varit frågasatta länge. Tether har också varit involverat i en rad skandaler kopplade till den egna cryptobörsen Bitfinex. Bolaget betalade under 2021 ett skadestånd på 41 miljoner dollar till amerikanska CFTC, Commodity an Future Trading, Commission för att ha gjort osanna och missledande utsagor om statusen på sina tillgångar under åren 2016 till 2018.
Men rätt skött är en etablerad och likvid stablecoin ändå en vinstmaskin för utfärdaren. Tether rapporteras att ha gjort en resultat på 13 miljarder dollar för 2024. Det kan relateras till en volym på deras utestående USDT, som är den största och mest likvida "stablecoinen", på 150 miljarder dollar. Det går knappast att hitta någon storbank som kan mäta sig med denna lönsamhet, i synnerhet om man beaktar den låga risken.
Här hittar vi nog också den viktigaste förklaringen till det rådande intresset för stablecoins. Det gäller inte minst Trump-administrationen. Handelsministern Howard Lutnick och den av hans familj kontrollerade investmentbanken Cantor Fitzgerald har exempelvis ägarintressen i Tether och World Liberty Financial. Det senare bolaget backas upp av Donald Trumps söner och lanserade i våras sin egen stablecoin, USD1.
Samma affärsmodell, att utfärda betalningsmedel mot säkerhet i guld och statspapper, har i själva verket varit essensen i en centralbanks verksamhet alltsedan Sveriges Riksbank grundades 1668. Men med en sjunkande andel kontanter i cirkulation så har det så kallade seignoraget, centralbankens räntevinst, blivit allt mindre. I stället har de traditionella bankerna tagit över skapandet av betalningsmedel i den moderna ekonomin genom att stadigt ge ut nya lån.
Och egentligen är väl utgivandet även av digitala stablecoins något som centralbankerna vore bäst satta att sköta. Ett stabilt och välfungerande betalningssystem är en klassisk så kallad "public good", det vill säga en tjänst vars nytta kommer hela samhället till del. En fördel för centralbankernas ägare staten är att den på detta sätt kan ta tillbaka en mycket billig variant av sin egen finansiering, eftersom statsobligationer och statsskuldväxlar är de naturliga säkerheterna i verksamheten. Vill exempelvis ECB kliva fram och ta på sig rollen som "reservvaluta" när förtroendet för dollarn är i sjunkande så finns här ett bra tillfälle.
Att centralbanker som Riksbanken och andra ännu inte har kommit till skott i denna fråga förklaras nog framför allt av motståndet från etablerade banker, då det skulle kunna underminera deras lönsamhet och potentiellt därmed öka risken i det finansiella systemet.
***
Läs även: AI kan sluka elöverskottet
Läs även: Räkna med fortsatt börskaos
Så kallade Stablecoins, kryptobaserade betalningsmedel som är kopplade till värdet på en traditionell valuta som dollar, euro eller svenska kronor blir allt mer populära. Stablecoins är skapade för att underlätta handeln i kryptovalutor som bitcoin, etherum och solana men fluktuerar, som namnet antyder, mindre i värde. Dessutom är de effektiva för internationella transaktioner och överföringar, jämfört med bankernas traditionella överföringssystem Swift. En överföring via Swift kan ta upp till 10 dagar medan en överföring av stablecoin tar max tio sekunder.
En annan drivkraft, som ofta lyfts fram av stablecoins belackare, är att transaktionerna är anonyma, vilket gör dem mycket intressanta för kriminella. Men den starkaste drivkraften är trots allt att de har varit mycket lönsamma och detta i kombination med begränsad risk. Man skulle kunna se dem som ett slags privatiserade centralbanker och som händelseutvecklingen sett ut under de senaste åren har stablecoins även varit mer långt lönsamma än dessa. En illustration av detta är effekterna av turbulensen på finansmarknaden under den senaste inflations- och räntechocken som inleddes sommaren 2022. När centralbankerna höjde räntorna för att mota inflationen steg också räntorna på obligationer, vilket betyder att värdet på dessa obligationer sjönk. Eftersom många centralbanker och hade köpt på sig obligationer när räntorna var rekordlåga så minskade värdet på dessa innehav kraftigt. Riksbanken redovisade till exmepl en förlust på runt 80 miljarder kronor för 2022 och förlusterna för andra centralbanker som Bank of England och Federal Reserve har blivit ännu större.
Parallellt drabbades somliga amerikanska affärsbanker av liknande problem. Värdet på deras obligationsinnehav rasade samtidigt deras inlåningskostnader sköt i höjden. Banker som Silicon Valley Bank, First Republic Bank, Silvergate Bank och Signature Bank kollapsade när de drabbades av så kallade bank runs då kunderna tog ut sina pengar i panik. Och även om det under denna period också var stökigt på marknaden för kryptovalutor, med kollapsen för kryptobörden FTX, som ett avgörande element, klarade sig de flesta emittenter av stablecoins som Tether och Circle bra under oron. Detta förutsatt att de hade skött sin balansräkning enligt skolboken. För en stablecoin, som Tehters USDT, kan liknas vid pengar som finns på ett bankkonto men som, i likhet med fysiska sedlar, inte löper med någon ränta. Om värdet på dessa stablecoins backas upp med tillgångar i säkra värdepapper, som kortfristiga amerikanska statspapper, så kunde emittenterna göra arbitrage, det vill säga riskfria vinster, genom att de fick intäktsräntorna på tillgångarna (statspappren) men inte behövde betala någon utgiftsränta på skulderna, alltså kundernas stablecoins. För de stablecoins som inte backades upp av säkra tillgångar, som Lunas Terra USD, gick det däremot mycket illa. I Luna sopades ett värde på 60 miljarder dollar bort på ett par veckor våren 2022.
Det ska också sägas att balansräkningarna för de stora emittenterna av stablecoins, framför allt Tether, har varit frågasatta länge. Tether har också varit involverat i en rad skandaler kopplade till den egna cryptobörsen Bitfinex. Bolaget betalade under 2021 ett skadestånd på 41 miljoner dollar till amerikanska CFTC, Commodity an Future Trading, Commission för att ha gjort osanna och missledande utsagor om statusen på sina tillgångar under åren 2016 till 2018.
Men rätt skött är en etablerad och likvid stablecoin ändå en vinstmaskin för utfärdaren. Tether rapporteras att ha gjort en resultat på 13 miljarder dollar för 2024. Det kan relateras till en volym på deras utestående USDT, som är den största och mest likvida ”stablecoinen”, på 150 miljarder dollar. Det går knappast att hitta någon storbank som kan mäta sig med denna lönsamhet, i synnerhet om man beaktar den låga risken.
Här hittar vi nog också den viktigaste förklaringen till det rådande intresset för stablecoins. Det gäller inte minst Trump-administrationen. Handelsministern Howard Lutnick och den av hans familj kontrollerade investmentbanken Cantor Fitzgerald har exempelvis ägarintressen i Tether och World Liberty Financial. Det senare bolaget backas upp av Donald Trumps söner och lanserade i våras sin egen stablecoin, USD1.
Samma affärsmodell, att utfärda betalningsmedel mot säkerhet i guld och statspapper, har i själva verket varit essensen i en centralbanks verksamhet alltsedan Sveriges Riksbank grundades 1668. Men med en sjunkande andel kontanter i cirkulation så har det så kallade seignoraget, centralbankens räntevinst, blivit allt mindre. I stället har de traditionella bankerna tagit över skapandet av betalningsmedel i den moderna ekonomin genom att stadigt ge ut nya lån.
Och egentligen är väl utgivandet även av digitala stablecoins något som centralbankerna vore bäst satta att sköta. Ett stabilt och välfungerande betalningssystem är en klassisk så kallad ”public good”, det vill säga en tjänst vars nytta kommer hela samhället till del. En fördel för centralbankernas ägare staten är att den på detta sätt kan ta tillbaka en mycket billig variant av sin egen finansiering, eftersom statsobligationer och statsskuldväxlar är de naturliga säkerheterna i verksamheten. Vill exempelvis ECB kliva fram och ta på sig rollen som ”reservvaluta” när förtroendet för dollarn är i sjunkande så finns här ett bra tillfälle.
Att centralbanker som Riksbanken och andra ännu inte har kommit till skott i denna fråga förklaras nog framför allt av motståndet från etablerade banker, då det skulle kunna underminera deras lönsamhet och potentiellt därmed öka risken i det finansiella systemet.
***
Läs även: AI kan sluka elöverskottet
Läs även: Räkna med fortsatt börskaos
