Pressat Vänsterparti kan rösta om regeringsfrågan

I helgen samlas Vänsterpartiet i Örebro för att fastställa sin valplattform. Den är betydligt mer problematisk i dag än den var i november, när förslaget presenterades. Ända sedan Nooshi Dadgostar fällde Stefan Löfvens regering 2021 har temat varit tydligt för hennes partiledarskap: om V ska stödja en regering med S och MP så ska partiet också sitta i den. Även Centerpartiet får var med, om deras röster krävs för att nå riksdagsmajoritet. Men den hårda strategin har börjat krackelera i mötet med verkligheten.

Sedan i februari har motstånd mot Vänsterpartiet rullats ut från både Socialdemokraterna och Centern, Och de senaste veckorna har varit en förnedringsresa för ”Nooshida”, alltså partiledaren Nooshi Dadgostar och hennes edsvurna – den ekonomiskpolitiska talespersonen Ida Gabrielsson.

Centerpartiet har vägrat backa från sin röda linje om Vänsterpartiets regeringsmedverkan. I SVT:s ”Agenda” (29/3) och Kvartal (3/4) blev det tydligt att C och V är på olika planeter i den ekonomiska politiken. Nya partiledaren Elisabeth Thand Ringqvist visar inget som helst intresse för att snacka ihop sig med V före valet, det vore”helt irrelevant” enligt C-ledaren.

Samtidigt har Socialdemokraterna hela tiden ställt sig lågintensivt ogillande inför Vänsterpartiets krav på ministerposter. Men sedan partiledaren Magdalena Andersson i förra veckan klargjorde att S går till val som enskilt parti har tonläget höjts. Vänsterpartiet anses nu vara ”knasbollar” och ”gökar” som skulle bidra till en ”skitregering”, enligt tunga socialdemokrater som uttalat sig. Inte ens Daniel Suhonen, debattör på Socialdemokraternas vänsterflank, gillar kraven från V.

– Hon vill få kongressbeslut som ska göra det omöjligt att inte sitta i regering. Jag tror att det kommer att skjuta henne i ryggen, säger han till Expressen om Nooshi Dadgostar.

Redan i höstas skapade förslaget till valplattform en lågmäld oro i partiet. Sedan kom skeptiska och varnande motioner.  I Göteborg skrev en partiförening att ultimatum tenderar att slå tillbaka. I Malmö och Kista påpekade medlemmar att väljare inte bryr sig särskilt mycket om ministerposter. De bryr sig om politik.

Det finns också en strategisk analys. Små partier som går in i regering betalar ofta ett högt pris. De blir kollektivt ansvariga för alla beslut, inklusive kompromisser de helst inte vill stå för. I nästa val är det de som får skulden och svekdebatterna kan rasa både internt och bland väljarna, påpekar motionärer inför kongressen.

”Regeringsfrågan har redan fått oproportionerligt stort utrymme i vår kommunikation och hur medierna skildrar partiet”, skrev andra.

Framför allt invändes det starkt mot att Centerpartiet pekas ut som möjlig partner. ”Att man explicit nämner Centerpartiet ser vi inte som produktivt eftersom vi som partier är varandras motsatser” stod det i en motion. Någon ville helt utesluta Centerpartiet från regeringsmakt och inflytande eftersom C är ”en bromskloss” för en ny politisk färdriktning.

De kritiska motionerna var alltså tydliga, men relativt få. Sedan brevlådan stängdes i januari har läget dock helt förändrats, till partiledningens nackdel.

Frågan är hur partikongressen kommer reagera, och om Nooshi Dadgostar vill ha ett chicken race med kongressombuden. För partistyrelsen har inte backat en tum från ministerkraven. En plats i regeringen är det bästa sättet att få inflytande över politiken. Och Centerpartiet, resonerar partistyrelsen, kan behövas i pusslet eftersom ”mandatperioden 2018-2022 visar att minoritetsregeringar inte klarar att få igenom sin politik och sina budgetar”.

Beviset för det står de själva för. Under den mandatperioden var Vänsterpartiet med om att fälla Stefan Löfvens regering, och Magdalena Andersson blev senare tvungen att regera med en borgerlig budget.

Ännu tyder inget på att Nooshi Dadgostar och Ida Gabrielsson lägger ner kravet på ministerposter. I inlägg på Facebook har Ida Gabrielsson den senaste tiden gjort hårda utfall. ”Hur lågt kan man sjunka?” undrar hon när Aftonbladets ledarsida nyligen utnämnde ”Nooshida” till ett ”problem för Sverige”. Hon har gått till rasande attack mot Socialdemokraternas ovilja att samla oppositionen och anser att Centerpartiet inte har fått tryck på sig för att ändra inställning till samarbete med Vänsterpartiet.

”Det hade varit helt omöjligt för Thand Ringqvist att ha den här uppfattningen om inte S agerat möjliggörare”, skrev den ekonomisk-politiska talespersonen.

Nivån på ilskan och besvikelsen från V kan få Magdalena Andersson att lyfta på ögonbrynen. Frågan blir till slut hur konstruktiv den är. Förbittrade vänsterpartister som skäller i flera månader är regeringens bästa vapen mot rödgröna sidan.

Det är osannolikt att Nooshi Dagostar skulle kasta ifrån sig sitt bästa påtryckningsmedel redan före valet. Troligare är ett mer nedtonat språkbruk mot de andra oppositionspartierna och en större koncentration på Vänsterpartiets egna politik. Det finns mer än regeringsfrågan att tampas om i Örebro. ”Om vi ska hinta om att vi ska byta riktning, kan vi inte hinta om att det är till vänster vi vill i alla fall?” bönar en motionär. En annan inskärper att ”Vi får inte glömma att vi är alternativet till batongpolitiken som Socialdemokraterna och Moderaterna utlovar.”  

Och även om partistyrelsen är kallsinnig kan ombuden ställa sig upp och kräva slopad åldersgräns för medicinsk könskorrigering eller reflektera över ordet ”stark”.

”I en tid av fascism är det inte okomplicerat att tala om ’ett starkare Sverige'”, tycker en motionär som föreslår att ”stark” i stället byts ut mot ”solidarisk”.  

***

Läs även: Har Vänsterpartiet något val?

Läs även: Centerpartister ratar V:s närmanden: ”Blev provocerad”