Stockholm köper minusutsläpp som ännu inte finns
Stockholms stad har tecknat ett miljardavtal om framtida minusutsläpp med Stockholm Exergi – ett bolag som staden äger till hälften. Vad utsläppen kostar per ton vill ingen berätta.
Förra veckan slog fjärrvärmebolaget Stockholm Exergi på stora trumman i ett pressmeddelande om sin teknik för koldioxidinfångning. Bolaget hade rott i land en riktig storaffär – man säljer så kallade ”permanenta minusutsläpp” av koldioxid motsvarande 50 000 ton per år till Stockholms stad. Prislappen är upp till 1,8 miljarder kronor under 15 år. Därmed blir staden den femte största köparen av minusutsläpp – i världen.
Men vissa detaljer var oklara i pressmeddelandet. Bland annat att kunden – alltså Stockholms stad – äger hälften av säljaren, Stockholm Exergi (resten ägs av svenska och utländska pensionsfonder). Dessutom var det inte helt tydligt att produkten – minusutsläpp – ännu inte existerar samt att ingen vet exakt om Exergis anläggning för att fånga in koldioxid ur luft kommer att fungera i full drift. Och när Fokus frågar vad staden faktiskt ska betala per ton infångad koldioxid blir svaret: Sekretess!
Miljardaffären får nu kritik från forskarhåll. Alexander Olsson, forskare vid Tema Miljöförändring på Linköpings universitet, förstår inte varför Stockholms stad över huvud taget ska köpa negativa utsläpp – åtminstone inte ur ett klimatperspektiv. Alexander Olsson, forskare vid Linköpings universitet, pekar på att de minusutsläpp som Stockholm Exergi ska producera uppstår i Stockholms kommun.
– Då är frågan varför staden ska gå in på den frivilliga marknaden och köpa dem en gång till, säger Olsson.
Bio-CCS ännu i utvecklingsfas
Bakgrunden är att Stockholm Exergi sedan 2019 utvecklar en anläggning som bolaget kallar En makalös manick. Den ska kopplas på skorstenarna vid bolagets kraftvärmeverk i Hjorthagen och suga upp koldioxid ur rökgaserna. Därefter ska gasen kylas ned, omvandlas till vätska, transporteras med fartyg till Norge och pumpas ned i berggrunden under havsbotten. Om allt fungerar ska koldioxiden sedan stanna där i tusentals år.
Tekniken kallas bio-CCS. När koldioxiden tas ur kretsloppet och lagras permanent uppstår det som kallas ”permanenta minusutsläpp” och dessa kan sedan säljas på marknaden för utsläppsrätter. Men redan när Fokus granskade satsningen förra året fanns flera frågetecken. Projektet är beroende av miljardstöd från staten, stora framtida intäkter genom försäljning av minusutsläpp och en hel infrastrukturkedja som ännu inte är fullt på plats.
Klimatforskaren Alexander Olssons främsta invändning mot ”storaffären” är alltså den dubbla klimatbokföringen: om minusutsläppen uppstår inom Stockholms kommungräns och därmed kan räknas in i stadens territoriella klimatmål, är det oklart varför staden egentligen köper dem och dessutom betalar för dem på den fria marknaden. Han misstänker i stället att det kan röra sig om ett sätt att finansiera Stockholm Exergi.
– Det måste ju ha att göra med att de behöver en kapitalinjektion, eller att de behöver kunna visa upp att de kan finansiera den här verksamheten, säger Alexander Olsson som dock framhåller att han inte har studerat den saken närmare.
Men Olsson har fler invändningar mot projektet. Han menar att löftet om framtida minusutsläpp minskar trycket på politiker att göra de svårare utsläppsminskningarna – i trafiken, byggandet och avfallsförbränningen – något som i klimatforskarsvängen kallas mitigation deterrence.
– Det blir rent tankemässigt en väg ut från ansvarstagande. Om en enda anläggning vid Värtaverket antas kunna nolla stora delar av stadens klimatbokföring blir de jobbiga besluten om att minska klimatpåverkan lättare att skjuta framför sig. Det har vi kunnat se i vår forskning, säger Olsson.
Han pekar också på att bio-CCS inte bara är en maskin på en skorsten, utan ett helt industrisystem med mellanlager, fartyg, hamnar, slutförvaring et cetera. Varje led kostar pengar, kräver tillstånd – och kan bli dyrare, långsammare eller krångligare än planerat.
– Det är mycket, mycket dyrare än många andra åtgärder. Man håller på att bygga upp en logistikkedja, och när man bygger upp den blir det väldigt stora kostnader till en början. De här fartygen som ska transportera koldioxid finns till exempel inte ens på marknaden ännu.
Stadshus AB hänvisar till sekretess
Fokus får ingen intervju med Stockholms finansborgarråd Karin Wanngård (S). Våra frågor besvaras skriftligen, men inte av stadens politiska ledning, utan av kommunens ägarbolag Stadshus AB. Av svaren framgår bland annat att Stockholm stads inköp av minusutsläpp inte har upphandlats.
”Stockholms Stadshus AB har gjort bedömningen att Stockholm Exergi i dagsläget är den enda leverantör som kan möta stadens behov av permanenta minusutsläpp i den volym och inom den tidsram som efterfrågas. Mot den bakgrunden har avtalet inte konkurrensutsatts.”
Kontentan är att staden har beslutat om en miljardaffär med ett bolag som man själv äger till hälften – utan konkurrensutsättning.
När Fokus frågar vad staden faktiskt ska betala per ton blir svaret att priset är hemligt:
”Sekretessen gäller den detaljerade prissättningen per ton, eftersom den uppgiften rör Stockholm Exergis affärs- och driftförhållanden. Att lämna ut den uppgiften riskerar att skada bolaget kommersiellt på en marknad där prisbilden fortfarande är under utveckling.”
När Fokus i höstas skrev om regeringens nya sekretessregler för strategiska nettonollprojekt varnade experter för att gröna industrisatsningar med stora offentliga stöd kan bli svårare att granska – just i ett läge där tekniska risker, affärskalkyler och skattepengar borde tåla offentlig genomlysning. Den nya lagen innebär att företag bakom strategiska nettonollprojekt kan begära sekretess för bland annat affärsplaner, kalkyler och tekniska underlag i upp till 20 år. Samtidigt har regeringen gjort bio-CCS till en central del av klimatpolitiken och avsatt tiotals miljarder kronor till tekniken.
Skattebetalarna i Stockholms stad får alltså veta maxnotan – upp till 1,8 miljarder kronor – men inte det faktiska priset per ton infångad koldioxid. Stadshus AB vill inte heller säga om priset ligger över eller under vad andra större köpare betalar till Stockholm Exergi. I stället hänvisar Stadshus AB till att affären är riskbegränsad.
”Betalning sker per ton, och endast för koldioxid som faktiskt fångats in, verifierats och lagrats. Betalning sker vid leverans.”
Stadshus AB framhåller också att priset per ton är fast och att eventuella fördyringar i Stockholm Exergis koldioxidprojekt inte påverkar avtalet. Investerings- och kostnadsrisken ska enligt staden stanna hos Exergi.
Hur ser staden på kritiken mot bio-CCS, bland annat kring energiförbrukning, effektivitet, slutförvar och faktisk klimatnytta?
”Teknikerna för koldioxidinfångning och geologisk lagring bygger på kända tekniska principer. Tekniken för geologisk lagring har använts i Norge sedan början av 1990-talet och vi känner oss trygga med att köpet av minusutsläpp är ett bra komplement för att kompensera för de svårreducerade utsläppen inom stadens bolagskoncern”, skriver Stadshus AB.
Stockholm Exergi svarar via mejl
Inte heller Stockholm Exergi vill ställa upp på en intervju. De önskade i stället få frågor skickade via mejl. Här är svaret.
Hur kan Stockholm Exergi sälja permanenta minusutsläpp från en anläggning som ännu inte är i drift?
Svar: ”Beccs Stockholm planeras tas i drift under 2028. Avtalet med Stockholms stad avser leveranser från och med 2029. Betalning sker endast för verifierade och permanent lagrade minusutsläpp som faktiskt levererats.”
Hur ser du på att köparen Stockholms stad, som samtidigt äger 50 procent av bolaget?
Svar: ”Stockholm Exergi ägs gemensamt av Stockholms stad och Ankhiale. Affären har beslutats av Stockholms kommunfullmäktige i enlighet med stadens ordinarie beslutsprocesser.”
Vad händer om anläggningen försenas, blir dyrare eller inte levererar enligt plan.
Svar: ”Hur eventuella förseningar eller avvikelser ska hanteras regleras i avtalet. Det avtalade priset per ton påverkas inte av eventuella fördyringar i projektet.”
Är affären med staden viktig för finansineringen?
Svar: ”Långsiktiga avtal om köp av permanenta minusutsläpp är viktiga för att möjliggöra investeringar i ny klimatteknik och bidra till utvecklingen av en marknad för verifierade permanenta minusutsläpp.”
Hur ser ni på den kritik som riktats mot CCS kring bland annat kring slutförvar, faktisk klimatnytta, energiförbrukning och effektivitet?
Svar: ”Tekniken som används i vårt bio-CCS-projekt är väl beprövad. Detsamma gäller för den geologiska lagring som används av vår partner i Norge. De minusutsläpp som produceras kommer verifieras enligt externa standarder som inkluderar utsläpp från hela värdekedjan.”
Hur ser ni på miljöorganisationen Ferns kritik mot Stockholm Exergis projekt, där satsningen beskrivs som dyr, ineffektiv och riskabel?
Svar: ”Enligt den forskning som FN:s klimatpanel, IPCC, har sammanställt kommer permanenta minusutsläpp att behövas som komplement till utsläppsminskningar för att nå målen i Parisavtalet.”
Vilken insyn kan allmänheten få i projektets ekonomi, risker och beslutsunderlag?
Svar: ”Stockholm Exergi är ett intressebolag och inte ett dotterbolag inom Stockholms Stadshus AB-koncernen. Bolaget har egen styrning, egen redovisning och egen klimatrapportering. Avtalet om köp av minusutsläpp omfattas av offentlig granskning genom de beslut som fattats i Stockholms stad. Affärskänsliga delar av avtal omfattas av sekretess.”
***
