Allt färre – allt farligare

Text:

Bild: Björn Larsson Rosvall/TT

Säpochefen Klas Fribergs slips var hårt åtdragen. Granitgrå matchade den en blyfärgad kostym. Han talade om hoten mot Sverige. Sa att inom ramen för en gråzon vill andra stater påverka Sverige, för att nå säkerhetspolitiska mål utan att provocera fram en militär konflikt. Han talade om strategiska uppköp och elektroniska angrepp, nämnde Ryssland och Kina. Sa att det fortfarande fanns brister i vårt säkerhetsskydd.

Friberg berättade att terrorhotet från islamister ligger på samma nivå som för ett år sedan. Där bedömdes det ligga kvar under hela 2019. På grund av kalifatets fall skulle antalet sympatisörer troligtvis minska. Ändå var antalet våldsbejakande islamister i Sverige fler än någon gång tidigare.

Men, sa Säpochefen, att stirra sig blind på risken för attentat leder till en felaktig uppfattning om hur hotet mot Sverige ser ut.

– Och det riskerar att överskugga ett långsiktigt hot från en främlingsfientlig och en radikalnationalistisk idéströmning som ökar i samhället. Där vi ser att vit makt-miljön och lösare främlingsfientliga grupper närmar sig varandra. Det är allas vårt ansvar att bemöta och ifrågasätta de budskap som extremistmiljöerna sänder.

Platsen var en av säkerhetspolisens åhörarsalar i Solna i mitten av mars i år. Säpo presenterade sin årsrapport för 2018. Det som förvånade, skrev man i den, var i vilken utsträckning den vit makt-organisation som ställde upp i valet lyckades påverka det offentliga samtalet och få stort genomslag i medierna. Med hjälp av sitt skrämselkapital tog de plats i och påverkade debatten.

Den grupp Säpo syftar på är NMR, Nordiska motståndsrörelsen, landets största nazistgrupp.

[caption id="attachment_552874" align="alignnone" width="750"] Ahn-Za Hagström, senior analytiker, Säpo. Foto: Henrik Montgomery[/caption]

– De vill ta makten genom att polarisera och höja tonläget i debatten. Strategin bygger på en insikt om att det både inom och utanför extremistmiljöerna finns männi­skor som tar intryck, berättade Säpos seniora analytiker Ahn-Za Hagström.

– Människor som har fått nog av politiker som inte förstår något eller gör något, som attraheras och tycker sig ha rätt att göra något, även om det innebär att vi andra inte vågar göra och säga det vi vill.

– Det är inte alltid det grövsta, det mest spektakulära som räknas. Deras taktiska koncept är små nålstick som på lång sikt tystar samhället, för att undergräva förtroendet för vårt system och dem som företräder det.

Knappt sex veckor senare, på första maj, demonstrerade NMR i två svenska städer. I Ludvika vandrade cirka 150 nazister genom samhällets centrala delar i en lugn tillställning. Polisen upprättade en anmälan om förargelseväckande beteende när NMR-aktivister hade bränt en EU-flagga. Deras marschväg kantades av fredliga motdemonstranter, men polisen förde bort en person  som de tyckte väsnades för mycket.  Det lokala civilsamhället arrangerade två olika evenemang för att visa sitt motstånd mot nazisternas närvaro. På Lorensbergaskolan fanns Centerledaren Annie Lööf och representanter för ABB, Spendrups och det lokala civilsamhället.

I Kungälv samlades omkring 250 nazister på Trekungatorget mitt i samhället, framför några trevåningshus som omgärdar torget. Skyltar på husen upplyste om att bakom de uniformklädda i sina svarta byxor, vita skjortor och svart slips instoppad under den andra skjortknappen –  fanns veterinär, viktväktare och ett falafelställe. Nazisterna bar grönvita flaggor. Boende kom ut på sina balkonger, tittade ner, tittade upp. Himlen var grå. En helikopter hovrade. En drönare surrade. När nazisterna hade intagit torget kom deras skyddskår Nordfront med sina sköldar och svarta solglasögon. De ställde sig med ryggen vänd mot sina egna anhängare, en skara på ungefär 250 personer, och blängde på  motdemonstranter och den nyfikna allmänheten.

Poliserna stod mittemellan, påbylsade med skyddsvästar och vaddering innanför uniformsbyxorna, vaggade omkring på ett sätt som såg obekvämt ut och dirigerade folksamlingarna. Någon i samlingen av motdemonstranter sköt in fyrverkerier och kastade knallskott och sten mot demonstrationståget och polisen. Några motdemonstranter försökte storma demonstrationståget. En av NMR-aktivisterna i publiken greps, misstänkt för hets mot folkgrupp.

– Hela Kungälv hatar nazister, ropade motdemonstranterna.

Skyddskåren spanade. Folkmassan på trottoaren buade.

– Tänk om ingen kommit hit, sa en som stod och tittade på trottoaren. Då hade ingen skrivit eller då hade det blivit lugnt.

– Ja, men man vet ju att nazisternas väg till makten i Tyskland på 20-talet handlade om att med våld erövra gatorna, och det är vänstern som har bestämt sig för att det inte ska tillåtas, nassarna måste veta att det ska kosta att vara nazist. Man får ändå ha någon form av respekt för det också.

Hundra meter därifrån, på en oansenlig yta stod åtta tält tätt uppställda. De politiska partierna var samlade som en familj, en gemenskap. Men det var glest med folk. Kulturminister Amanda Lind höll ett tal. En litet band spelade sånger från 70-talet. »Anna och mig« av Lalla Hansson och »Jag vill ha en egen måne« av Ted Gärdestad.

– Kom, sa någon, här händer inget, vi drar till nazisterna.

NMR-ledare Simon Lindberg talade på Trekungatorget om att »globalister« vill utrota all världens folk genom sammanblandning; att den liberaldemokratiska statsmakten i Sverige tillsammans med »lismarna och byråkraterna«, med »storfinansen och ondskefulla riskkapitalister som George Soros«, förnekar biologiska skillnader mellan människoraserna; och att »sionister vill att  germanernas säd ska utplånas från jordens yta«, och att de har stöd av Palestinavännerna.

Polisen uppmanade motdemonstranter och åskådare att flytta sig till  trottoaren så att trafiken kunde flyta på. En äldre herre i rock tog fram en gul lapp, skrev »Tuta mot nazism« på den och ställde sig på refugen mitt i gatan. Bilar tutade. En karavan på Zündappmopeder möttes med jubel när de tryckte på signalhornet.

[caption id="attachment_552875" align="alignnone" width="750"] Motrörelse. NMR:s demonstrationståg i Kungälv lockade även stora grupper av motdemonstranter. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT[/caption]

De två NMR-demonstrationerna på första maj med sammanlagt ungefär 400 fick stort utrymme i medierapporteringen. Bakgrunden är att Nordiska motståndsrörelsen under senare år aktivt har försökt locka fler anhängare. I sin senaste årsrapport beskriver stiftelsen Expo hur NMR har byggt om sin organisation för att göra det lättare att ansluta sig. Demonstrationsleden har öppnats. I ett internationellt perspektiv har strategin varit en framgångssaga, skriver Expo. Det finns sannolikt inte någon annan organisation i världen som samlar så många till en öppen nazistisk revolutionär agenda.  Men årets första maj bekräftade också en annan trend. Den gick att skymta redan i förra årets valresultat för de mest högerextrema partierna: nazisternas parlamentariska potential tycks vara obefintlig. Valet 2018, som NMR satsade hårt på, resulterade i låga siffror och besvikelse. Både för NMR och för Alternativ för Sverige. Historikern Christer Mattsson på Segerstedtstiftelsen vid Göteborgs universitet drog efter valet slutsatsen att luften kunde ha gått ur NMR. På de orter där NMR varit som mest aktiva, fick de även svagt genomslag i skolvalet. Detta tolkade Mattsson som ett styrkebesked för skolorna och lärarnas arbete med demokratiuppdraget. Det visade också att NMR inte är en ungdomsrörelse och att de till stor del saknar förmåga att nå ut till ungdomar.

Insikten om att tillväxtmöjligheten är minimal medför en stor risk att medlemmar ur gruppen kommer att bryta sig ur och radikaliseras till våld, skrev Christer Mattsson, som noterade att redan under valnatten 2018 dök de första kommentarerna upp som talade om valfusk och att kampen måste föras på annat sätt med hänvisningar till en revolutionär nationalsocialism.

Lisa Kaati, forskare på Totalförsvarets forskningsinstitut, berättar att det är på nätet som de radikalnationalistiska aktiviteterna ökar. Hon säger att NMR med sitt stora skrämselkapital är centrala, och att syftet med nätaktiviteterna dels är att knyta an till den internationella högerextrema rörelsen dels är att skrämma och hota politiska motståndare, förändra tonen i samhället, samma beskrivning som Säpo gör med andra ord.

– Vi ser att de växer sig starkare. På nätet finns väldigt många internationella nazistiska forum nu –  hatforum som oftast riktas mot politiker, journalister, forskare eller andra offentliga personer. Att återkommande benämna dem som »blattar«, »judar« och »vänsterextrema« är en tydlig strategi från de radikalnationalistiska miljöerna på nätet. De kan göra det i skydd av anonymiteten.

– Ett av målen skulle kunna vara att ändra tonläget i debatten, att tysta motståndare, och faran på sikt är förstås att ingen vill bli politiker längre och att journalister inte vågar skriva annat än under dold identitet, och att forskare som publicerar något hängs ut, säger Lisa Kaati.

Det finns en skillnad i propagandan mellan de högerextrema rörelserna och terrororganisationen IS.

– De högerextrema är mer flytande, använder mer ironi och interna skämt, samt symboler som härstammar från alt-right-rörelsen i USA. Det bildas en kultur där starka uttryck normaliseras. Det ställer krav på resten av samhället att inte slå in på den vägen i den offentliga retoriken.