Att hålla i plånboken räcker nog inte när kraschen kommer

Farsoter, världskrig och klimatkatastrof – sådant vi är upptagna med inför den stora kraschen, skriver Johan Hakelius.

Precis när vi börjat pusta ut, eftersom alla inte dog av en farsot, står världskriget för dörren, samtidigt som det konstanta hotet om världens klimatundergång – denna morgon till följd av kor och andra metanproducerande enheter – mal på som vanligt. Och frågan är förstås: Vilken katastrof är det vi missar?

Ett tips: Håll i plånboken. Eller kanske tvärtom. Det är alltid svårt att veta vad som är smartast, när botten går ur ekonomin.

De senaste åren har det i alla fall varit idiotiskt att inte sätta pengarna på marknaden. Bostadsmarknaden, till exempel, som understötts av Riksbankens jättelika köp av bostadsobligationer. På två år fram till januari i år gick Riksbanken från 0 till 400 miljarder i ”säkerställda obligationer”, för att mildra effekterna av coronapandemin. På tre år har snittpriset på bostadsrätter stigit med drygt 20 procent och på hus med nästan 35 procent. Reporäntan har varit noll eller därunder i sju och ett halvt år. Börsen har under samma period stigit med 50 procent, eller mer, beroende på vilket index man använder.

Inflationen, en historisk artefakt som Riksbanken länge förgäves försökt återskapa, är här. Tillfälligt, tror de flesta, men vem vet? Och Sverige är trots allt bara Sverige. I USA är inflationen den högsta på 40 år, sju och en halv procent. Globalt slår skuldsättningen nya rekord: 2 700 000 miljarder kronor, eller 355 procent av världens BNP. Sverige har – som alla vet eftersom politiker gärna talar om det när de ska gödsla väljarna med pengar – en internationellt sett låg statsskuld. Å andra sidan har de svenska hushållens skuldkvot de senaste tjugo åren fördubblats och Sverige ligger, tillsammans med Danmark, i världstoppen vad gäller hushållens skuldsättning.

Inget problem, säger en del ekonomer. Skulder är bara intressanta i relation till tillgångar och inkomster. Svenska skulder är mestadels kopplade till fastigheter och de är värda nästan dubbelt så mycket som skulderna. Och räntekvoten, det vill säga hur mycket av den disponibla inkomsten som går till räntebetalningar, har faktiskt sjunkit under samma period.

Det tackar vi för. Men mycket av det beror ju just på ett penningpolitiskt experiment med nollränta och negativ ränta och på en skön ny värld där budgetrestriktioner inte längre spelar roll. Och på en internationell expansion utan like. Den amerikanska statsskulden är drygt 30 biljoner och budgetunderskottet ligger runt 3 biljoner om året. Ett räntelöst samhälle med en skenande aktiemarknad får också lätt förutsebara effekter: De lånefinansierade investeringarna på den amerikanska aktiemarknaden når, med god marginal, nya rekordnivåer. På mindre än två år har de fördubblats och sedan nollränteexperimentet inleddes har de blivit fem gånger så stora. I en sådan värld är statistik över tillgångsvärden och disponibla inkomster mest förledande i sin exakthet.

Det vore fel att säga att vi är på väg att upprepa gamla misstag. Vi är snarare på väg att uppfinna helt nya. Den räntelösa marknaden är ett intressant experiment, men håll i er. Att hålla i plånboken hjälper nog inte.

***

Text: Johan Hakelius

Toppbild: TT