Läpptest på bombdåd

Text:

När riksdagsledamöter ska dra till med något riktigt dräpande i debatten anklagar de motståndaren för att generalisera. Det är debattförstörande. Och dumt. Utan generaliseringar skulle vi leva i kaos. Att kategorisera är att göra världen begriplig och möjlig att diskutera.

Vi börjar omedvetet och omedelbart. Med språket. Verb i imperfekt verkar sluta med -de eller -te: hittade, lekte, skärde och sovde. Att avhända sig saker är svårt på flera språk: gedde, gebte, gived. Med tiden noterar barn att äldre personer inte säger så, och byter till starka böjningar.

Med stigande ålder generaliserar vi medvetet. När jag var fyra år kom jag på vilka människor som var snälla och vilka som inte var det. Trevliga personer hade tjocka läppar, dumma människor hade smala läppar. Mamma skrattade länge. Hon frågade om pappa och farmor och jag fattade att jag sorterat fullständigt fel.

Det blev ett memento. Jag gör läpptestet på egna och andras utsagor. Är det en rimlig generalisering eller helt bort i tok?

I fjol skrev sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson om »massinvandringen från muslimska länder« vilken skulle vara »vårt största utländska hot sedan andra världskriget«. Läpptest på den.

I Sverige bor 60 000 människor som är födda i Iran. Om dem kan man generalisera. De har flyttat från Iran för att de för alla mattor i Isfahan inte vill leva i en islamsk teokrati. Oavsett om de en gång var shah-anhängare eller marxister.

Ett vanligt motiv, jämte hopp om bättre ekonomi att söka sig till Sverige har just varit att rädda sig undan våld från grupper som agerar i Allahs namn. I Irak, Afghanistan och Somalia. Några som kommit är kristna, andra sekulära muslimer.

Självfallet finns det aktivt troende muslimer också. Men få gör en ortodox tolkning av islam. De som därtill stödjer terrorism i Allahs namn är ännu färre. Säpo uppskattar att det handlar om 200 personer i Sverige.

Efter bomben på Bryggargatan var flera sverigedemokrater snabba på tangenterna. Alexandra Brunell, sekreterare hos Jimmie Åkesson, twittrade: »Är det nu man får säga ›vad var det jag sa‹? #äntligen.« Partisekreterare Björn Söder noterade: »Det var bara en tidsfråga innan det som hänt i Sthlm skulle hända. Vi i SD har varnat för detta under flera år ...«

Inte riktigt. Självmordsterroristen Taimour Abdulwahab var bosatt i England sista tredjedelen av sitt liv. Där blev han islamist. En generalisering utifrån dådet enligt SD:s logik blir att utvandringen från Sverige är vårt största utländska hot. Den faller på också läpptestet.

Men terrorist var han. Även om många på twitter och bloggar relativiserar utan ände: »Gryningspyromanen, varför kallas han inte för terrorist? Måste man vara muslim för att få det epitetet i Sverige?«

Nej. De som mördade den jugoslaviske ambassadören och ockuperade konsulatet i Göteborg 1971 var kroatiska, katolska separatister. De sju släpptes ur fängelset 1972 efter att tre kamrater kapat ett flygplan mellan Göteborg och Stockholm och hotat att döda de 86 passagerarna. Terroristerna fick skjuts till Spanien, samt en halv miljon kronor i reskassa.

Därefter fick vi en terroristlag. Som användes när Röda armé-fraktionen ockuperat tyska ambassaden i Stockholm och dödat två tjänstemän. Två av terroristerna dog efter att en sprängladdning gått av.

En flitigt vidareskickad notering lyder: »Vithyad man skjuter dussintals i Malmö = ensam galning. Mörkhyad man dödar sig själv i #sthlmbomb = terrorist.«

Skytten i Malmö är häktad för ett mord och fem mordförsök. Hur som, varför skillnad? För att vi har en vedertagen användning av begreppet terrorist, till den hör att gärningspersonen har ett uttalat ideologiskt program samt anknytning till en rörelse som förespråkar våld.

Flera debattörer menar att Abdulwahab bara var en förvirrad man. »Du säger terrorist. Polisen utreder terroristbrott. Om jag säger ›psykiskt sjuk‹ – vad säger du då?«

Omöjligt att avgöra, det går inte att psykundersöka lik. Några terrorister är sannolikt labila. Men rakt inte alla. Det handlar om människor med stark ideologisk övertygelse som valt våld som metod för att driva igenom sin vilja. Även när de har barn, som RAF-arna Gudrun Ensslin och Ulrike Meinhof. Och Taimour Abdulwahab.

Terrorism går inte att utrota. Men för att begränsa den, som allt annat elände, gäller det att analysera, generalisera och ständigt göra läpptestet: Är resonemanget rimligt? Att förklara varje terrorist psyksjuk leder lika fel som tron att terrorism stoppas med europeiskt inreseförbud för muslimer.

***
För övrigt
behöver ingen göra kaos med socialdemokraterna. Det gör de så bra själva. Glädjande att riksdagsgruppen ännu står upp mot FRA-lagen och Morgan Johansson.

Text: