”Nej, jag har inte klickat på penisförlängning”

Den boomande brottsligheten på internet får alldeles för lite uppmärksamhet, menar krönikören Anna Björklund. "Det är förstås svårt att konkurrera i medial sprängkraft mot skjutna barn."

»Stop calling me!«, vrålar jag till slut mot telefonen. Folk vänder sig om, ser bekymrade ut, det låter inte bra.

»Anna, why are you so angry?«, säger en man i andra änden, triumferande, han har kommit under skinnet på mig. Jag tar sats, jag vill läsa lusen av honom, verkligen få den jäveln att tänka över sina livsval. Men jag hör slamret av ett call center i bakgrunden och förstår att de tio, tolv olika brittiska telefonnummer som ringt mig varje dag den senaste veckan uppenbarligen är en del av något slags stor industri. Och jag märker att han försöker få samtalet att vara längre, helvete, det är säkert något lurt bara i det.

Jag lägger på, skäms lite, jag vet ju att man inte ska svara. Han ringer från fem telefonnummer till inom en halvtimme, innan min telefon föreslår att jag ska blockera alla okända nummer.

Jag får sms från avsändare som heter »SF Bio«, »Swedbank«, »Postnord« och någonting med »Zlatan Bitcoin«. Stavningen och trovärdigheten kring spamlänkarna i meddelandena varierar, men ettrigheten har de gemensamt. Jag måste byta alla lösenord efter att någon som bara vill se koreanska serier tar över vårt Netflix-konto och min mans sociala medier blir kapade igen, för andra eller tredje gången, tiotusentals följare försvinner, vi orkar inte ens anmäla det.

Mina vänner tittar på mig som att jag nog gjort något för att förtjäna den konstanta terrorn, någon penisförlängningsreklam måste ju klickats på, ett antal skumma sidor besökts? Men det enda jag gör med min telefon är att lyssna på esoteriska poddar, skriva handlingslappar och lajka bilder på julpynt, jag lovar, berättar jag. Ingen av oss får ens idén att vända oss till någon högre instans, sådant här får man bara leva med, oavsett om det är ens eget fel eller inte. Trots det har de anmälda internetrelaterade bedrägerierna stigit med mer än 50 procent sedan förra året.

I somras hade vi varit i fjällen och kört vår dieselbil nästan tom när vi kom fram till macken och de berättade att det inte gick att tanka. De var hackade, precis som mataffärer, tågbolag och apotek i hela landet. Vi hittade en taxichaufför som kunde låna oss cash, men när vi skulle swisha låg även den infrastrukturen nere. »Ja, bankerna är hackade hela tiden«, förklarade en datakunnig vän. »De kan bara inte säga något, av förtroendeskäl.«

Samtidigt som den snart avslutade mandat­perioden inte handlat om annat än att stoppa kriminaliteten så har den boomande brottsligheten på internet inte fått särskilt mycket uppmärksamhet. Det är förstås svårt att konkurrera i medial sprängkraft mot skjutna barn och handgranater på förskola, men handfallen­heten är också en generationsfråga. Inför internet står den beslutsfattande delen av vuxenvärlden svarslös.

Mönstret följs på alla områden. När svenska lagstiftare håller stenhårt i kriminaliseringen av narkotika och statligt spritmonopol, har techbolagen samtidigt i åratal anställt neuropsykologer för att göra sina produkter så beroendeframkallande som möjligt. Sverige är ökänt illiberala mot de gamla pundarfavoriterna, medan de nyare dubiösa verksamheter som spelar på det mänskliga dopaminsystemet som ett skolpiano, ses över huvud taget inte som ett problem.

Sverige stoltserar med flera stora spelföretag, där börsnoterade Evolution Gaming är flaggskeppet. Internationellt beskrivs vi vara i vad som kallas framkant. Att den enorma utvecklingen av dataspel skulle ha negativa konsekvenser på befolkningen vågar ingen politiker tala om. Mer än hälften av pojkar i högstadiet spelar dataspel varje dag (och bara fem procent av flickorna), men att det skulle ha något att göra med betygsglappet mellan könen är inte en faktor jag någonsin hört nämnas i skoldebatten. Att en tredjedel av killarna går ut grundskolan utan funktionell läsförståelse kan bero på nästan vad som helst, låter det som, utom det som pojkarna faktiskt lägger sin tid på.

Tendensen är likadan överallt: för varje ny grej som kom på 1900-talet räknade någon (ibland väl) ambitiös social ingenjör på riskerna, effekterna på folkhälsan och på civilsamhället i stort. Reglering och rekommendationer skrevs därefter. Och för varje grej som uppfinns nu så lämnas både medborgarna och företagen oftare åt att klara sig själva, trots allt mer sofistikerade manipulationsmetoder från yttervärlden.

Jag missar ett jobberbjudande för att telefonen nu inte släpper fram samtal från nya nummer men de inspirerande meddelandena från porrbotarna på instagram når däremot hela vägen, i ett sms står det att jag får en Dyson HairWrap om jag bara klickar här. Jag lajkar några bilder på fint julpynt, vilda västern har ändå vissa fördelar.

Text:

Toppbild: Gorm Kallestad/TT (montage)