Nu är det vi som är efterblivna

Det är inte konstigt att Finland har gått om Sverige på så många punkter. Men det var kanske först i samband med Nato-ansökan som det blev uppenbart för alla.

Min första utlandsresa gick till Finland. Jag var väl sex, sju år och tyckte det var mycket spännande. Mormor tog med mig på en beige Bore Line-färja som avgick från Skeppsbron i Stockholm. Vi anlände till Helsingfors dagen därpå. Det måste ha varit vinter eller tidig vår, för jag minns att det var svårt att sova eftersom isflak skavde mot skrovet och skapade skärande, obehagliga ljud.

”Jag tycker om Finland. Det är som Sverige var förr”, sa mormor. Hon föddes kring förra sekelskiftet och var rätt gammaldags. Hon uppskattade att bli tilltalad med ”damen” eller ”frun” – inte duad och framför allt inte niad – när hon handlade på Stockmanns varuhus. Eftersom jag gillade min mormor började jag också tycka om både Finland och ”Sverige som det var förr”. Först senare förstod jag att mormor lika gärna kunde ha sagt något i stil med att Finland var ”efterblivet, fast på ett trevligt sätt”.

Kärleken från det första ögonkastet har bestått och jag har besökt vårt östra grannland otaliga gånger sedan dess. På jobb, konferenser, studiebesök, som turist, för att besöka vänner eller gå på fest. Och länge uppfattade jag Finland som ett släpankare på väg åt samma håll som Sverige, bara med ungefär tjugo års fördröjning. Lite efterblivet, fast på ett trevligt sätt.

Någon gång kring millennieskiftet började saker och ting emellertid förändras. Sverige tappade styrfarten och började driva; lade ner försvaret, stängde av kärnkraft, öppnade gränserna, tappade greppet först om skolan, sedan om kriminaliteten. Samtidigt som finnarna – eventuellt stärkta av segern mot Sverige i VM-finalen i ishockey 1995 och Nokias framgångar, samt med bibehållet sunt förnuft – fortsatte på ungefär samma kurs som tidigare. Så småningom seglade de såklart förbi den svenska skutan.

Fast kanske var det först i samband med ländernas Nato-ansökan i somras som det blev uppenbart för alla att lillebror efter 200 år av separation har kört om och blivit storasyster. Finlands fasta och tydliga ledarskap stod i bjärt kontrast mot Sveriges ängsliga velande. I dag är det Sverige som är efterblivet. Men knappast på ett trevligt sätt.

***

Text:

Toppbild: Henrik Montgomery / TT