Var Johnsons tirad embryot till en parallellvärld?

Peppa Pig, fjäsk och underdånighet, och ett Systembolag för cannabis avhandlas i sjunde "Här uppe på Djursholm".

Så till veckans Boris Johnson. Storbritanniens premiärminister tycks ha fått spel i samband med att han höll tal för arbetsgivarorganisationen CBI. I stället för ett brandtal om post-pandemi, post-Brexit och det växande hotet om handelskrig med Europa, tappade han bort sig i manus. Medan han försökte bringa ordning i sina papper brast han ut i en förvirrad tirad om nöjesparken Peppa Pig World i New Hampshire – som han besökt dagen innan. 

Vem är då Peppa Pig? Enligt hemsidan heter hon på svenska Greta Gris och är ”en glatt grymtande liten gris som tycker om att spela spel, leka och klä ut sig men det absolut bästa hon vet är att hoppa i lerpölar”.

Anar man här embryot till en parallellvärld? Innehåller beskrivningen nyckeln till Boris Johnsons färgstarka personlighet: en glatt grymtande galt i lurvig, röd hårdräkt med en faiblesse för att hoppa i galen tunna?

Eller är Daily Mails rubrik mer rakt på sak: ”Houston, we´ve got a problem.”

***

Läser Alex Schulmans novemberkrönika i DN med titeln ”Ibland undrar jag varför man inte bara lägger ner monarkin”. Han vänder sig främst mot kungahusets utdelning av medaljer och den ”underdånighet” som ceremonin framkallar. Kändisar uppklädda i kostym och med rak rygg tar emot sin medalj ur monarkens hand. Schulman nämner hur Magnus Uggla och Sissela Kyla bockar och niger – för att inte tala om Robyn som enligt krönikören ser ut som om hon mottager en gåva av Gud allsmäktig.

Jag var inte närvarande (och har aldrig fått medalj skrev han bittert). Undrar dock om beskrivningen även skulle ha passat när statsministrar som Ingvar Carlsson och Göran Persson, liksom (s)-märkta ministrar som Per Nuder och Leif Pagrotsky, tog emot medaljer ur samma hand. För att inte tala om Harry Schein, nära vän till Olof Palme tillika författare och debattör. Knappast en person som kröp för överhögheten.

Kanske det som Alex Schulman tolkar som fjäsk och underdånighet i en annan betraktares ögon kunde tydas som tecken på glädje och stolthet… Priser och medaljer delas ut i de flesta av världens länder: Prisförrättarna varierar. Kejsare och diktatorer trängs med presidenter, premiärministrar, kungar och drottningar. Bob Dylan fångar det på kornet i sin ”Gotta serve somebody”:

“You’re gonna have to serve somebody, yes you are
You’re gonna have to serve somebody,
Well, it may be the devil or it may be the Lord
But you’re gonna have to serve somebody…”

***

För någon vecka gick Philip Margo, grundare av do-wopp gruppen The Tokens, till de sälla jaktmarkerna. Hans band fick i början av 1960-talet en världshit med ”The Lion sleeps tonight”. Alla minns den trallvänliga melodin med sångarens karakteristiska falsettröst. Sedermera även filmmusik i Disneys tecknade ”Lejonkungen”.

Den ursprunglige kompositören var sydafrikanen Solomon Linda. Låten – som först hette Mbube (lejon på zulu) – komponerade han tidigt 1930-tal. Skivbolaget övertalade honom snabbt att sälja rättigheterna – för engångssumman tio shilling. Inspelningen fann vägen över Atlanten och spelades in i USA av ett stort antal artister, bland andra Pete Seeger, Kingston Trio och även av svenska The Hounds. År 1961 fick bandet The Tokens sin jättehit. Solomon Linda dog bara några månader senare – ensam, utfattig och njursjuk.

Historien fick ändå ett lyckligt slut. Den sydafrikanske journalist Rian Malan skrev en artikel för magasinet Rolling Stone år 2000 och påtalade att Solomon Lindas arvingar gått miste om royalties på femton miljoner dollar, på grund av Disneys ovilja att leva upp till bestämmelser om ersättning. Efter rättegång fick Solomons döttrar med familjer retroaktiv ersättning – i en hemlig uppgörelse. Den översteg förhoppningsvis tio shilling.

***

Jag räknar mig själv som ett stort Beatlesfan, men till och med jag vågar påstå att regissören Peter Jackson borde kortat sin sex timmar långa dokumentär ”Get Back” om The Fab Four. Killarnas ändlösa – och meningslösa – tugg i studion för tankarna till ”filibustrande”.


Sjung, för h-vete!

***

Julafton kom tidigt för drogliberaler i Tyskland. Socialdemokraterna, Fridemokraterna och De Gröna lägger nu fram ett gemensamt förslag som är tänkt att mynna ut i ett sorts ”Systembolag för cannabis”, dvs cannabis ska säljas under samma premisser som alkohol. Partierna försäkrar dock att de hela tiden ska ha folkhälsan för ögonen. Förhoppningen är att den svarta marknaden försvagas samtidigt som den tyska statskassan stärks.

Själv snubblar jag i sammanhanget på en artikel från år 2020 i Läkartidningen: ”I en liten studie av personer som rökt cannabis dagligen under många år sågs en minskning av intelligenskvoten med i genomsnitt 8 procent – en minskning som inte kunde förklaras av annat än deras cannabisbruk (de testades opåverkade vid 13 och 38 års ålder)”.

Googlar omedelbart för att se om samma typ av studie finns om dem som regelbundet dricker alkohol. Hittar en dansk undersökning från 2005. Slutsatsen av forskningen är att ”de smarta dricker vin, de dumma dricker öl och sprit”. Den danske forskaren, professorn Mårten Grönbaeck, erkänner dock att studien ”än så länge bara kvalar in i klassen för värdelöst vetande”.

Synd på så rara ärter.

Text: