En uppfriskande protest mot dagens filmklimat

Adam Lundgren och Marcus Carlsson var oense om filmen redan innan den existerade. Skådepelaren och regissören bodde en vecka i en stuga i Värmland för att skriva manus tillsammans, och mycket av arbetet skedde under långa promenader. Adam Lundgren ville ha struktur, dramaturgi och framåtrörelse. Marcus Carlsson var mer intresserad av stämning, infall och detaljer. De kallade varandra för Walt Disney respektive Hamaguchi. 

Samtidigt kompletterade de varandra. Resultatet blev Biodlaren – och en inledande bröllopsscen som får pågå i tolv minuter. Ett värmländskt bröllop fyllt av tal, skratt, dans, förstulna blickar, hångel och en kamera som dröjer sig kvar, betraktande på avstånd. Det är en blinkning till den legendariska bröllopssekvensen i Michael Ciminos The Deer Hunter från 1978 – och en uppfriskande protest mot dagens filmklimat, där rädslan att förlora tittarnas uppmärksamhet är så stor att något dramatiskt helst måste ske redan i första minuten, för att ingen ska hinna börja scrolla på mobilen.

Adam Lundgren ut som en helt annan människa än den tungsinta, skäggige biodlaren han spelar på vita duken. Blonderat hår som framhäver de klarblå ögonen och en anspråkslös utstrålning. Han talar med en djup stämma.

– Vi sa det tidigt: ”den ska öppna med ett stort bröllop”, säger han.

Marcus Carlsson nickar instämmande intill honom:

– Jag hade önskat att vi kunnat göra bröllopssekvensen ännu längre.

– Nu får du sluta, lämna klipprummet, säger Adam Lundgren vänd mot sin vän och skrattar.

Handlingen iBiodlaren är sparskapad. I centrum står en far och en dotter som delar en sorg som de har svårt att tala om. Och det verkar träffa något i tiden. På visning efter visning under en Värmlandsturné som duon åkte på nyligen har publiken sagt samma sak: hur behagligt det är med tempot. 

– Folk har varit svältfödda på det, säger Adam Lundgren och fortsätter:

– De berättar om hur skönt det är att få vila hos karaktärerna, att inte bli skriven på näsan. De har snappat upp detaljer och gjort egna tolkningar… jävlar vad vi har varit fördummande mot publiken tidigare.

Marcus Carlsson håller med och utvecklar:

– Det har blivit så i branschen. När man söker pengar hos SVT eller streamingbolagen är de ofta rädda att tappa publiken. Allt ska gå så fort och vara så tydligt att man ska kunna hänga med även om man tittar på mobilen samtidigt. Det har blivit en mall som präglar allt. Men jag tror att folk är trötta på det nu.

Adam Lundgren har i många år beskrivit sig själv som en dysterkvist. Den bilden stämmer delvis fortfarande, medger han själv.

– Jag har lätt att hitta något att vara nedstämd kring, säger han med ett förläget garv och lägger till:

– Jag övar mig på att inte gå in i de negativa tankarna lika mycket längre.

När han gestaltade Olof, den tystlåtne biodlaren som långsamt förlorar både sin dotter och sig själv, visste han precis vilka mentala rum han behövde besöka. Det blev nästan för lätt. Efter några dagar på inspelningen kände han sig märkbart nedstämd på riktigt.

– Jag sa till Marcus: ”fan, jag känner mig deppig”. Han bara: ”bra, det syns i kameran. Fortsätt så.”

När samtalet kommer in på hur nära rollfiguren han hamnade på det personliga planet blir han tystare. Han famlar efter de rätta orden.

– Jag kan också vara lite sluten ibland, som Olof, men samtidigt är jag inte det, säger han långsamt, som om han själv blir lite överraskad av tanken.

– Men just de som står en närmast är det svårare att vara helt öppen med. Det är så konstigt egentligen.

Vilka de där mentala rummen egentligen är som han besökte under inspelning vill han inte gå in på. Adam Lundgren har alltid hållit sig privat – inga sociala medier, få personliga intervjuer. Vill han medvetet behålla en mystik kring sig själv? 

– Ibland gör man intervjuer om vad man äter för mat, det kostar inte så mycket för min personliga integritet. Men jag älskar att läsa intervjuer med skådespelare där de pratar om rollen eller yrket. Resten tycker jag ofta är sekundärt eller ointressant.

Marcus Carlsson, som suttit och lyssnat, flikar in att han tror att det finns ett sug efter mystik därute:

– Sean Penn vann en Oscar utan att ens kampanja för det. Titta på Timothée Chalamet däremot – han är närvarande på Tiktok och många irriterar sig på honom för det. Jag gillar att det fortfarande finns något hemlighetsfullt kvar med Adam.

Att en plats kan fungera som en karaktär i sig låter som en klyscha. Men det går inte att beskriva Biodlaren utan att nämna hur starkt den värmländska atmosfären genomsyrar berättelsen. Marcus Carlsson har släkt i Arvika och återvänder gång på gång till Värmland i sitt filmskapande. 

– Jag känner mig hemma där på ett sätt som jag inte gör någon annanstans, konstaterar han.

Men det är inte enbart barndomens kakor och saft som satt sin nostalgiska prägel på filmens somriga tonträff. Han kallar filmens estetik för ”Värmlands-americana” – en blandning av svensk landsbygd och den melankoliska amerikanska landsbygdsestetiken han inspirerats av hos fotografen William Eggleston.

Killinggänget, med Robert Gustafsson i spetsen, gjorde värmländskan till en punchline på 90-talet. Nu ger Carlsson och Lundgren dialekten en välbehövlig återupprättelse. Adam Lundgren, som inte är värmlänning, har aldrig jobbat lika hårt för en dialekt. Till sin hjälp hade han både coach och Hedvig Nilsson, den unga värmlänning som spelar hans dotter i filmen.

Hur tror du att publiken kommer reagera på din värmländska?

– Jag har fått det godkännande jag behöver – från värmlänningarna själva. Då kan folk tycka vad de vill.

Biodlaren har ett varmt, kornigt utseende som påminner om en gammal film. Men samtidigt håller Hedvig Nilsson upp en modern iPhone. Det är en medveten tidlöshet som präglar hela berättelsen. När jag avslutningsvis frågar Adam Lundgren om filmen säger något särskilt om just vår tid, 2026, blir han lite fundersam.

– Jag tycker att den är tidlös på ett sätt, vilket jag gillar med den. Att den inte handlar om att spegla samtiden hela tiden. Jag kan vara ganska trött på att så mycket nu ska vara en kommentar på tiden vi lever i. Jag vill bara se en bra historia om människor.

***

Läs även: En imponerande objektiv bild av doktor Mengele

Läs även: När klyftan mellan USA och Europa växer tar fransk glamour över Cannes