Har den moderna arkitekturen våldtagit våra städer?

Den som promenerar över Göteborgs nya bro mellan Hisingen och fastlandet ser en helt ny stad växa fram mellan det vitblänkande Scandichotellet och Centralstationen. Här pågår ett av Skandinaviens största stadsutvecklingsprojekt, där Göteborg planerar 2 000 bostäder och 20 000 arbetsplatser.

På visionsbilderna skjuter höga vita skrapor mot skyn. I verkligheten syns framförallt grävskopor och kranar. Men planerna har väckt starka reaktioner.

– Det är en gradvis förfulning som pågår. Jag flyttade från Göteborg delvis på grund av det, säger Peter Olsson, egenföretagare och engagerad i Arkitekturupproret.

Peter Olsson var under många år Göteborgsbo och har följt bygget av Centralstaden, som projektet mellan Hisingsbron och Centralstationen kallas. Han menar att en potentiellt ”fantastisk plats” förstörts av arkitekter och stadsplanerare. De enfärgade höghusen ser han som ännu ett uttryck för den modernistiska arkitekturens dominans.

– När jag gick där senast kände jag att man befinner sig mellan hjärtat av världens bästa stad och vattnet, och ändå är det så tråkigt. Det modernismen har bidragit med, det är att skapa en fulare omvärld.

Modernismen har format Europas städer sedan 1900-talets första hälft. Byggnadernas skarpa former och enhetliga färger har alltid väckt känslor. Men de senaste åren har diskussionen inte bara handlat om tycke och smak. Stadsbilder beskrivs som våldtagna, nya byggnader kallas övergrepp.

Arkitekturdebatten är på väg att bli en moraldebatt. Men allt började med att en ung arkitekt överlevde en rad livsfarliga strider i västfrontens skyttegravar under Första världskriget.

Walter Gropius tilldelades det tyska järnkorset två gånger om, och när krigshjälten kom hem fick han i uppdrag att slå samman konst- och hantverksskolorna i Schillers och Goethes hemstad, Weimar.

Föreningen döptes till Bauhausskolan. Gropius mål var att förena skapande yrken och sätta konstnärer i produktion.

”Arkitekter, skulptörer, konstnärer — vi måste alla återvända till hantverket”, skrev han i Bauhausmanifestet.

Fokus låg på tydliga geometriska former, moderna material som stål och glas och massproduktion.

”Verkstäderna var laboratorium för att utveckla praktiska designer för vardagsartiklar, och för att förbättra massproduktionsmodeller”, förklarade Gropius i The new architecture and the Bauhaus i mitten av 1960-talet.

Det nazistiska maktövertagandet ledde till att Bauhaus lärare och studenter, som ofta var vänsterorienterade och i många fall av judisk börd, spreds över världen. Det gav deras idéer ytterligare spridning.

På Stockholmsutställningen 1930 stod vita enkla byggnader, platta tak och funktion i centrum. Den så kallade funktionalismen präglade svenskt bostadsbyggande genom decennier framöver. Även i Tyskland överlevde Bauhausidealen andra världskriget och nazismen.

– I Östtyskland märks det såklart på de modernistiska byggnaderna men även vardagsföremål som bestick. Det är ganska väldokumenterat att de idéerna påverkade där också, säger Katja Hoyer, tysk historiker verksam vid King’s College i London.

De materiella förutsättningarna hjälpte modernismen och Bauhausidealen att bli grundfundament för efterkrigstidens europeiska städer. Kontinenten urbaniserades snabbt. Industrialisering och massproduktion samspelade med modernismens funktionalitet och modernitet.

Längs floden Oder konstruerades exempelvis en helt ny stad enligt modernistiska principer. Stalinstadt, senare omdöpt till Eisenhüttenstadt, byggdes i rätlinjiga former med slutna bostadskvarter mellan långa bilanpassade vägar. I Sverige byggdes mellan 1965-1975 ganska exakt en miljon bostäder präglade av samma tankar.

Funktionalitetsprincipen gör modernismens formspråk universellt. Två byggnader i Tokyo och Falun kan se exakt likadana ut. Å ena sidan är det oerhört effektivt — å andra sidan upplever många en känsla av sterilitet, kyla och opersonlighet.

En av motreaktionerna på modernismen heter Arkitekturupproret och bildades i Sverige under mitten av 2010-talet. Peter Olsson, då student, snubblade in på organisationens Facebookgrupp och blev intresserad. Med tiden engagerade han sig.

– Jag tycker det viktigaste är att vi visar att gemene man får vara med. Du behöver inte vara Gert Wingårdh för att tycka något om de här frågorna. Trivs du i det här, mår du bra? Din åsikt är lika värd som stjärnarkitekternas, säger han.

Grundaren Michael Diamant sa sig vilja visa ”alternativ till fyrkantiga lådor”, och Arkitekturupproret fick stort genomslag när de delade ut priser till årets Sveriges fulaste och finaste byggnader och städer. Samtidigt fick organisationen kritik för sin hårda ton.

2018 rapporterade tidningen Arkitekten att upprorsmakarna ”systematiskt utsätter svenska arkitekter för nedsättande kommentarer i sociala medier”. I en debattartikel i Expressen 2025 skrev Diamant att han ville avskaffa modernismen.

– Folk som promenerar i Stockholm ser ju det här. Förr kunde man gå mellan öarna där och allt var fint. Nu ser du de här gråa monstruösa byggnaderna, det är som järn- och betongklumpar som släppts ned i paradiset från ovan, säger Peter Olsson från Arkitekturupproret.

Journalisten Kolbjörn Guwallius har anklagat rörelsen för att ”närma sig fascism” i Arbetaren, och i en debattartikel i Göteborgs-Posten kallades Arkitektupproret ”totalitära”.

– Tror de på det där själva? Vi vill inte hamna i den sandlådan. Vi kopplar inte in en massa annan skit, alla har rätt att uttrycka sig om vår gemensamma miljö, säger Peter Olsson.

Men i debattartikeln om att avskaffa modernism kallar Michael Diamant modernismen en ”människo- och kunskapsfientlig ideologi”. Är den tonen så långt från det de beskriver?

– Jag uttrycker mig inte så hårt i varje fall. Men när någonting har varit tabu i hundra år är det rätt skönt när någon säger rakt ut vad de tycker. Att säga att ett hus är skitfult är kanske inte samma sak som nazism.

I Tyskland antog protesterna mot arvet från Bauhaus ny skepnad inför Dessauskolans 100-årsjubileum 2025. Ytterhögerpartiet Alternative für Deutschland varnade för ”glorifiering” av Bauhaus.

– Bauhaus våldtog (habe(…)vergewaltigt) det mänskliga behovet av bekvämlighet, sade partiets kulturpolitiske talesperson Hans-Thomas Tillschneider enligt Deutschlandfunk.

AfD lade fram en motion i delstatsparlamentet i Sachsen-Anhalt, där partiet föreslog en kritisk om- och utvärdering av Bauhaus. Medier från hela Europa rapporterade om protesterna mot designskolans jubileum.

– AfD letar efter de här frågorna som kan passa in i ett kulturkrigsnarrativ. Folk generellt har nog inte så starka åsikter om en Bahausutställning men det kan fungera i en diskussion om identitet, säger historikern Katja Hoyer.

Bauhaus är ett av de tyska bidrag till den europeiska kulturen som haft allra störst genomslag. Katja Hoyer pekar på hur rörelsen påverkat allt från Ikea-möbler till våra stadsbilder. AfD talar å sin sida mycket om rätten att vara stolt över Tyskland och den tyska kulturen, men tar avstånd från Bauhaus. För partiet handlar det inte om en arkitekturskola utan en symbol för ett modernt och intellektuellt projekt, menar Hoyer.

– Bauhaus ses som grundat i intellektualism och abstrakta tankar. Och det ses som genommodernt. Det är inte rotat i något lokalt, som att du ser mycket rött tegel i Nordtyskland eller branta tak i de bergiga delarna av landet. Det har en så universell ansats.

Det finns en nästan moralisk dimension kring arkitektur i uttryckssättet när AfD säger att Bauhaus våldtagit stadsbilder?

– Ja, de ser det som ett naket uttryck. Den avsiktliga bristen på dekorationer och personliga inslag och de rena linjerna. Det upplevs också som oerhört urbant och då finns det en oro kring hur det tar plats i mindre städer, som det gjort i Weimar och Dessau. Så ja, det finns något i den här idén om något själlöst, eller i Bauhaus som en attack mot tradition, säger Katja Hoyer.

Ett halvår efter att Bauhaus 100-årsutställning invigts i Dessau bröt en ny stor europeisk arkitekturdebatt ut. I januari 2026 presenterades till slut hur Nobelcenter vid Slussen i Stockholm ska se ut. Visionsbilderna visade en bred tegelbyggnad i tydligt modern stil. Eller, som Arkitekturupproret skulle säga, ännu ett gäng fyrkantig lådor staplade på varandra.

– Folk har sett att städerna blir fulare och fulare. Sedan kommer ett sånt här läge… ett fint läge vid vattnet. Och så blir det liksom de här kartongerna, suckar Peter Olsson, engagerad i Arkitekturupproret.

Den här gången var inte Arkitekturupproret ensamma om att förfasas. En namninsamling med krav på att planerna ska göras om har samlat över 10 000 underskrifter. Lokalpolitikern Nike Örbrink (KD) kallade Nobelcenter ett ”modernistiskt övergrepp av vår vackra stad”.

Frågan om arkitektur tycks inte längre handla om huruvida en byggnad är ful eller snygg. Det handlar lika mycket om vilka idéer och vilket tankegods som tillåts forma Europas städer.

— Det är en frustration som har byggts upp som tas ut på Nobelprojektet nu. Bland arkitekter är det kreddigt med kalla färger. Man vill distansera sig från gemene man och så blir det det här som gemene man hatar, det blir kargt och fult, säger Peter Olsson.

Nike Örbrink pratar om ”modernistiska övergrepp”, Diamant beskrev en ”människo- och kunskapsfientlig ideologi”. Moraliskt sett, tycker du att modernismen är ond?

– Effekten av modernismen är ganska ond i varje fall. Folk uppskattar den inte. Man mår bättre av att något är vackert.

Hur menar du?

– Nu när jag bor på landsbygden i Värmland ser jag det varje dag. Allt är vackert, man får skönhetsupplevelser varje dag. Det påverkar ens psykiska och fysiska hälsa. Jag mår i varje fall bättre här i Sunne än jag gjorde på åttonde våningen i ett höghus i Kortedala i Göteborg.

Toppbild: Visionen för den nya centrala Göteborg.

***

Läs även: Albert Svensson: ”Arkitekter borde fråga sig varför ’pöbeln’ är arg”

Läs även: Går det verkligen att blanda bort segregationen?