Vad är hemligheten bakom det danska filmundret?

Dubbla bakgrunder. Dubbla professioner. Båda färgstarka ansikten utåt för dansk film. Det är mycket som förenar dem. I dramakomedin Nyårsfesten arbetar de för första gången tillsammans.

Den svenska-tjeckiska skådespelerskan Tuva Novotny och dansk-amerikanska regissören Paprika Steen – båda verksamma i Köpenhamn och sedan länge tongivande på den skandinaviska filmscenen.

De har sett min film I huvudet på Bo och Paprika Steen berättar om sin vurm för svensk film.

– Ni har Bo Widerberg, ni har Bergman och Fanny och Alexander, men ni har också Hasse och Tage … och Lukas Moodysson – historiskt sett tillhör Sverige de stora filmländerna, säger Paprika Steen.

Hon själv fick sitt genombrott som skådespelare 1998, som systern i den världsberömt dysfunktionella familjen i Thomas Vinterbergs Festen och därpå i Lars von Triers banbrytande beteendeexperiment Idioterna – tidiga dogmafilmer och de enskilt viktigaste för den framgångsvåg som dansk film, med olika kraft och i olika utseende, surfat på sedan dess.

Nyårsfesten är hennes femte film i egen regi, men den första som får svensk premiär.

Här spelar Tuva Novotny änkan Nomi som dukar upp till nyårsfest i våningen i Köpenhamn. Hon är ensamstående med tonårssonen sedan ett par år, då hennes man tog livet av sig – mannen som de vännerna alltjämt talar så varmt om. Det vill säga, fram till Nomis nya partner dyker upp med kransekaka på nyårskvällen: Lars Brygmanns excentriske läkare som får rollen av inkräktare. Tidigt fängslande, i stigande grad mest enerverande, sätter denne Finn saker i rullning, får människor att flippa och fördolda saker att komma upp till ytan.

Tuva Novotnys ansikte blir i hög grad som ett landskap för gästernas avvikande beteenden, en ovanligt tyst huvudroll som bygger på observationer och väl så talande reaktioner.

– Tuva har hållit på med det här så länge, hon vet att skådespeleri inte räknas i antalet repliker. Det var därför jag ville ha henne, därför att hon tillhör de stora skådespelarna, men inte en av de där egotrippade, säger Paprika Steen och understryker att det är ensemblespelet som håller hennes glöd igång.

När föddes ditt driv att regissera?

– Det var faktiskt när jag hade vunnit alla priser i Danmark och tänkte, fan det här är Danmark, nu kommer de börja hata mig. Och så tänkte jag, nu ska jag regissera. Det var så det började. Jag har alltid gillat tanken på att regissera men också varit rädd för det, säger Steen.

– Jag har alltid varit film buff. Redan när jag var väldigt liten så tänkte jag att det var så fint det här med regissör, nästan som om man var en gud. Hur kunde de göra det, liksom, jag fattade inte. Och senare tänkte jag, nu gör jag det, fan, nu ser jag vad som händer. Film har alltid varit mitt go-to när jag mått dåligt. Även om teater också spelat en stor roll så har film varit mitt sätt att uttrycka mig.

Hur viktig har en film som Festen varit för dansk film? Även om de flesta filmer inte har samma svärta så har flera filmer förmågan att med lätt handlag blanda komik och allvar.

– För mig är det viktigaste i ett drama faktiskt att få folk att skratta. Jag tror det är något jag har i mig, som en del av mitt amerikanska arv. Skådespelare i USA har ofta förmågan att göra karaktärer som är breda och omfattar hela spektrat. Det jag upplevde med Festen är det bästa jag varit med om. Det är sånt man annars bara upplever på teatern – för film blir lätt ensamt.

– Alla skådespelare blir bättre när de ingår i en ensemble och har samma stöd i fyra veckor. Jag älskar att se det och jag älskar att göra det. Alla är solidariska. Ingen sitter och egotrippar och funderar på om de ska våga känna någonting – all den skit som jag hatar.

Nyårsfesten är en av ett dussin danska vuxenfilmer som bara under det senaste året nått hundratusentals åskådare på hemmaplan. På sex miljoner invånare hade ni fler biobesök än vi i Sverige under 2025. Och framför allt ser ni dansk film. Är ni verkligen så mycket bättre än oss?

– Jag tror inte det handlar så mycket om hur vi gör film, säger Novotny. Det finns kompetens i båda länder, det finns bra historier, även om vi har olika typer av filmberättande. Här vi har en historik av att svenskar går på bio – det har vi inte längre och det handlar om helt andra saker: om biomonopol och om finansieringsstruktur. Punkt.

– Och en kulturminister som säger: ”jag är inte er kompis”, inflikar Paprika Steen. ”Medan vi har en kulturminister som säger: ”Pratar ni illa om mina konstnärer så får ni stryk.” Det är en enorm skillnad.”

Tuva Novotny igen:

– I Danmark har vi ju en kulturminister som tycker att kulturen är viktig, den har ett värde. Här känns det nästan som det motsatta, att kulturen behandlas som en näringsverksamhet.

Tuva, känner du dig mer dansk än svensk numera?

Hon dröjer med svaret.

– Du har ju svensk man, säger Paprika Steen och syftar på Alexander Skarsgård, som Novotny lever med och har en fyraårig son ihop med.

– Men vi har båda bott utomlands i 25 år, replikerar Tuva Novotny fort och fortsätter:

– När jag är här kan jag känna mig väldigt dansk. När jag är i Danmark så kan jag känna mig väldigt svensk. Det varierar. Men jag får höra från personer i Sverige att jag absolut har ett mer danskt sätt, ett annat sätt att prata.

Paprika, vad är negativt med Sverige?

– Det negativa är att ni har så mycket ångest. Och att allt är så ängsligt. Och att ni är så auktoritetstroende, det hämmar väldigt mycket – så mycket man inte får säga, så mycket man inte får göra.

– Men i den här ängsligheten finns också en välvilja, säger Tuva Novotny.

– Man är alltid snäll här. I Danmark tror jag att jag grät varje dag de första sju åren. För att folk är så oförskämda hela tiden, fortsätter hon.

Hur ska svensk film återfå självförtroende och publik?

– Det handlar om att kavla upp ärmarna och komma upp till kamp, säger Tuva.

– Jag vill inte vara typen som ger råd men jag älskar svensk film, säger Paprika Steen.

– Jag har vuxit upp med den, så det är en stor del av mig. Jag tycker det är synd att kulturministern inte älskar den lika högt, för ni sitter på en guldskatt som är historia. Men ni måste se det så ni kan göra det igen.

***

Läs även: När klyftan mellan USA och Europa växer tar fransk glamour över Cannes

Läs även: Vad har vi för nytta av poeter?