Talmannen får nyckelroll i regeringsbildningen
Efter valet kan Andreas Norlén ställas inför ännu en svår regeringsbildning. Blir det en repris på 2018?
I september varje år öppnar kungen riksmötet med ett kort anförande. I övrigt är statschefens roll ceremoniell. Ansvaret för regeringsbildningen åvilar enligt 1974 års regeringsform talmannen.
Under enkammarriksdagens tid från 1971 och framåt har riksdagen haft sammanlagt nio talmän: sex socialdemokrater och tre moderater. Två har varit kvinnor. De senaste 20 åren har M nästintill abonnerat på talmansposten. Under alliansregeringen var Per Westerberg talman båda mandatperioderna. Även den nuvarande talmannen Andreas Norlén har fram till årets val suttit på den prestigefyllda posten i åtta år.
Praxis för talmansvalet har för det mesta varit att talmannen hämtas från det största partiet i det största blocket. Vice talmansposterna fördelas till partierna i storleksordning. Innan SD i enlighet med den principen började aspirera på vice talmansposter från valet 2014 och framåt fungerade det friktionsfritt. Men när andra partier motsatt sig SD:s nomineringar har vice talmansvalen utvecklats till infekterade och omständliga processer. Hur partierna har agerat i kammaren i samband med talmansvalen har också visat sig få betydelse i ett vidare politiskt sammanhang – nämligen för regeringsbildningen.
Talmansvalet följer alltid samma mönster. 15 dagar efter valsöndagen, dagen före riksmötets formella öppnande, samlas de 349 nyvalda ledamöterna för upprop i kammaren, omedelbart följt av val av talman och tre vice talmän. Efter valet 2014 avstod de förlorande allianspartierna från att nominera en egen talmanskandidat – socialdemokraten Urban Ahlin kunde väljas med acklamation, det vill säga utan omröstning. Moderaten Tobias Billström utsågs till förste vice talman. När det blev dags för andre vice talmansvalet nominerade SD Björn Söder. Vänsterpartiet krävde sluten omröstning och först på tredje försöket fick Söder grönt ljus, med stöd enbart av ett 50-tal ja-röster och nästan 300 nedlagda blankröster från övriga partier. Det var en fingervisning om vad som komma skulle.
SD avgjorde valet av Norlén
Den efterföljande regeringsbildningen gick smidigt. Bara ett parti röstade nej till Stefan Löfven som statsminister – SD. Alliansen hade kunnat stoppa Löfven med stöd av SD, men lade ner sina röster och därmed var det fritt fram. Allt som allt tog det 19 dagar efter valdagen. Fyra år senare var förvecklingarna närmast oändliga innan en ny regering kunde tillträda i januari 2019. I valet fick vänstersidan ihop mandat. Allianspartierna med 143 mandat nominerade Andreas Norlén som talman. SD med 62 mandat satt på avgörandet.
Socialdemokraterna ansåg att saken skulle avgöras av de traditionella blocken och att SD skulle hållas borta. När SD meddelade att man tänkte rösta på Norlén talade gruppledaren Anders Ygeman om ”en mycket tydlig polarisering av talmansämbetet” och fortsatte: ”Detta är anmärkningsvärt givet att de borgerliga partierna valde att inte förankra sitt förslag till talman brett över blockgränserna utan i stället lät Sverigedemokraterna fälla avgörandet.”
Vid voteringen i riksdagen vann Andreas Norlén med 203 röster mot 145 för S-kandidaten Åsa Lindestam, som fick nöja sig med att bli förste vice talman. I nästa omgång kandiderade SD:s Björn Söder för omval som andre vice talman. V sparkade bakut och gick fram med ett eget namn: Lotta Johnsson Fornarve. Vid omröstningen fick hon stöd av S, MP och V, medan allianspartierna lade ner sina röster i stället för att betala tillbaka för SD:s stöd till Andreas Norlén som talman. Björn Söder gick på pumpen och misslyckades av samma skäl att bli vald även till tredje vice talman, en post som C tog hand om. När C:s gruppledare Anders W Johansson motiverade det uteblivna stödet till Söder var det i fördömande ordalag: ”SD är ett parti med rötter i den svenska nazismen. De har en idébas som är motsatsen till vad Centerpartiet står för.”
Med den salvan var de röda linjer inom C mot SD som har präglat svensk politik sedan dess dragna – och det fick långtgående konsekvenser för regeringsbildningen. Allt som allt tog det 134 dagar att förhandla fram januariavtalet mellan S, MP, C och L med passivt stöd av V och därmed rädda kvar Stefan Löfven på statsministerposten.
Jämfört med 2018 gick processen 2022 som en dans. När valresultatet var officiellt fastställt efter en vecka pekade talmannen Andreas Norlén på Ulf Kristersson som regeringsbildare. Själv omvaldes han som talman med acklamation där samtliga åtta partier stödde nomineringen.
Vid valen till vice talmän gick striderna från 2018 däremot i repris. S tog hand om förste viceposten utan förvecklingar. När det kom till andre vice talman nominerande SD Julia Kronlid i kraft av att partiet var riksdagens näst största. Vänsterblocket motsatte sig det och presenterade en motkandidat från MP. På andra försöket gick uppdraget trots det till SD. Själva regeringsbildningen blev mer utdragen än 2014 men kom inte i närheten av 2018. Tidöavtalet offentliggjordes i mitten av oktober och några dagar senare godkändes Ulf Kristersson som statsminister och läste upp sin regeringsförklaring efter 37 dagar.
Andreas Norlén håller dörren öppen
Den som väljs till talman efter årets val kommer av allt att döma att stå inför en grannlaga uppgift. Situationen påminner starkt om det kaotiska läget 2018 med C som trolig vågmästare och röda linjer åt både höger och vänster. I det läget får talmannen en nyckelroll i jakten på en ny statsminister och därmed nästa regering. Andreas Norlén kan bli omvald igen. Själv håller han dörren öppen.
– Om jag får frågan efter valet om jag vill fortsätta som talman, så kommer jag att ta ställning till den då, säger Norlén till Fokus.
Vad som händer efter valet är upp till statsministern, menar han. Ett alternativ är att Ulf Kristersson kastar in handduken.
– Om statsministern begär sitt entledigande kommer jag att inleda regeringsbildningsprocessen och kalla partiledarna till en talmansrunda, på det sättet som jag gjorde efter valet 2022, när Magdalena Andersson begärde sitt entledigande som statsminister några dagar efter valet. Sedan får den talman som väljs av den nya riksdagen fortsätta regeringsbildningsprocessen.
Det andra alternativet är att Kristersson oavsett valresultatet biter sig fast tills vidare.
– Om statsministern inte begär entledigande inleds ingen process, utan då inväntar vi att den nya riksdagen samlas och att den obligatoriska statsministeromröstningen genomförs, för att avgöra om statsministern tolereras av den nya riksdagen eller inte.
Står Tidöpartierna fortsatt bakom Andreas Norlén – eller enas om en annan kandidat – blir det strid på kniven om S lanserar en motkandidat, vilket är det troliga. Även om ämbetet ska vara opolitiskt och talmannen ska agera opartiskt uppfattas det som en fördel med en partikamrat på posten. En lösning för Magdalena Andersson är att föreslå någon med lång erfarenhet av riksdagsarbetet. Det kan i sin tur medföra öppningar när statsrådsposterna ska fördelas.
År 2014 snuvades Urban Ahlin på posten som utrikesminister men fick bli talman istället. Det banade väg för Margot Wallströms återkomst i regeringen. Ett tänkbart namn den här gången är riksdagens ålderspresident Anders Ygeman med 33 riksdagsår. I samma kategori finns de tidigare ministrarna Morgan Johansson (28 år i riksdagen), Lena Hallengren (20 år) och Peter Hultqvist (20 år). Tar S hem talmansposten med rödgrön majoritet kan det ändå bli dramatik kring övriga poster. I nuvarande opinionsläge står V enligt praxis på tur för tredje vice talmansposten.
Markerar C lika hårt mot V som partiet gjorde mot SD vid talmansvalet 2018 kan det slå sönder regeringsalternativet till vänster redan från första stund. Avgörandet faller på den nyvalda riksdagens första arbetsdag, måndagen den 28 september.
***
