Bakom Boris rygg slipas knivarna

Boris Johnsons framtid är oviss som alltid, men en viktig fingervisning kommer i nästa veckas brittiska lokalval.

Text: Cecilia Nikpay

Bild: Justin Tallis / AP

På en privat flickskola i sydvästra London firar hundratalet föräldrar sina döttrars idrottsprestationer med en smoking-middag. Under fördrinken minglar finansfolk, egenföretagare och välutbildade hemmafruar i ett luftigt atrium – typiska Tory-väljare, demografiskt sett. Över glasen kommer premiärministern på tal. Plockade ögonbryn åker i höjden och det suckas menande bakom välstärkta skjortbröst. För det spelar ingen roll vad han gör, Boris. Som cyklande borgmästare, brexit-riddare, lockdown-general eller illegal festprisse bjuder han ständigt på nya skvallervänliga kontroverser.

Det stora samtalsämnet denna kväll är de senaste avsnitten av Partygate. Det från förrförra veckan när Johnson blev den förste sittande premiärministern som bötfälldes av polisen. Och så episoden i torsdags, när missnöjda Tory-ledamöter trotsade partipiskan och röstade för att inleda en tredje fest-utredning – denna gång för att avgöra om landets ledare har ljugit i underhuset och därmed brutit ministerkoden. 

Förortsbritterna är överens om att den ”tårtbit i tjänsten” som premiärministern överraskades med under lockdown, den kan man överse med. Och vem tog sig inte en öl i solen när det begav sig, försöker någon. Men tystnar när de andra ser tveksamma ut. Enigheten är dock stor om att lögner i parlamentet är en annan femma. Den bedömningen delar middagsgästerna med 78 procent i en opinionsundersökning på YouGov nyligen. 

De festklädda enas om att Johnson borde avgå. Ändå tror ingen att det blir så. För ur partistrategisk synvinkel är det smartare av de konservativa att låta Johnson stanna och ta stryk för såväl brexit-strul som skattehöjningar och en levnadsstandard som inte har sjunkit i så snabb takt sedan 1956. Att kasta en nyvald partiledare framför det tåget vore bara korkat. Särskilt som det råder akut brist på kandidater sedan guldgossen Rishi Sunaks popularitet störtdykt i sviterna av ytterligare en personlig: Tekniskt sett är det inte olagligt att finansministerns stormrika fru har undvikit skatt i Storbritannien, men det ser knappast bra ut i väljarnas ögon.

Smokingfolkets slutsats är därför att ”BoJo” blir kvar. Om inte partiet imploderar i lokalvalen den 5 maj, förstås. Då kan de vässade knivarna i Whitehall bli för många, till och med för en premiärminister med nio liv.  Analysen går i linje med den som görs på brittiska ledarsidor. Där håller man med om att Johnson trots en uppskattad insats i Ukrainakonflikten ligger illa till. På defensiven i inrikespolitiken kan hans framtid avgöras av den tredjedel av väljarkåren som går till lokalval nästa vecka. Och som av en ödets nyck äger dessa rum främst sig i Labour-starka storstadsområden i år, inklusive Londons alla kommuner. 

Resultatet kan bli utslagsgivande för hur de konservativa ledamöter agerar som hittills har undvikit att ta ställning för eller emot Johnson. Eftersom dessa utgör 75 procent av Tories MP:s kan omvälvande händelser snabbt mobilisera tillräckligt stöd för en förtroendeomröstning. 

Exakt vad de skulle bedöma som en oacceptabel förlust återstår dock att se. Enligt en mätning av Electoral Calculus riskerar Tories att förlora 800 mandat i lokala fullmäktige, men regeringspartier brukar gå bakåt mitt i mandatperioden så ett väljarsvinn i den storleksordningen behöver inte automatiskt leda till myteri. Å andra sidan kan en förlust av prestigesäten, som Westminster och Wandsworth i London, få oproportionerlig betydelse.

Konfronterade med en ovanlig mix av lokala, nationella och moraliska frågor har väljarna stora möjligheter att överraska. Ett oskrivet kort är hur de reagerar på regeringens kontroversiella förslag att skicka brittiska asylsökande till Rwanda för att hantera deras ärenden därifrån. Ärkebiskop Justin Welby må ha fördömt det som omoraliskt, men opinionsmässigt kan det vara en vinnare för Johnson. Åtminstone att döma av två pappor med champagne i handen som tycker Rwanda låter som en ”vettig lösning”.

***

Läs mer: