Vår vän den totalitära draken

Svensk ekonomi är helt beroende av den röda draken. Även om Kina bara är vår tionde största exportmottagare, mindre än Belgien, är de indirekta siffrorna långt större. Det är Kinas sug efter råvaror som ordnar boomen i Malmberget, som driver upp priserna och får hjulen i verkstadsjättar som Atlas Copco och Sandvik att snurra. Kina som räddar bilindustrin i Sverige.

Det är på kinesiska fabriksarbetares axlar som våra konsumentvarujättar vilar. Och som är framtidens kunder. H&M utmålade till exempel nyligen Kina, ihop med Storbritannien, som sin viktigaste marknad.

Kina betalar våra förskolor, äldreboenden och cancerkliniker.

Folkrepublikens betydelse gör maktskiftet i Beijing viktigare att förstå än det i Washington. Och då se nyanserna i enpartistaten. Som Claes Lönegård berättar i sitt reportage på sidorna 22–32 är Kinas nya ledare allt annat än folkvald, men knappast en enväldig diktator. De övriga viljorna i toppen är fler än någonsin. Och öppningarna för handfast politisk nydaning få.

Ställ det mot den omvalda men kringskurna amerikanska president som Martin Gelin porträtterar på sidorna 12–20. Vinsten var klar, men mandatet långtifrån tydligt. En gynnsam demografi och en svårsmält motkandidat bidrog till segern för en Obama utan offensiv agenda. Och möjligheterna till en kraftfull ekonomisk politik med en ovillig kongress i en delad och stukad nation är inte stora.

Säga vad man vill, världen har inte blivit mindre intressant den här veckan. Eller mindre komplex.