Ändamålet förtjänar professionell insamling

Människor som ger är inte godtrogna medborgare vars empati bearbetats tills de öppnar plånboken. Månadsgivaren och den som swishar en gåva gör det för att de vill bidra till förändring.

Det finns en bild av professionell insamling som ett känslomaskineri där människors samvete blir en råvara. Som fundraisingkonsult och medgrundare till Insamlingspodden känner jag inte igen den bilden. Framför allt gör den givarna och ändamålen orättvisa.

Svenskar tycker att det är fint att ge. Giva Sveriges Givarbarometer 2026 visar att närmare sex av tio svenskar har skänkt pengar till en ideell organisation. Andelen som ger varje månad ökar och åtta av tio har en positiv syn på ideella organisationer. När förtroendet finns är drivkraften tydlig, människor känner en koppling till ändamålet och vill att deras bidrag ska göra skillnad för mottagaren. Givaren vill helt enkelt se en bättre värld!

Människor ger inte för att finansiera en organisation som sådan. De ger inte till ett system eller en insamlingskonsult heller. Svensken ger för att barn ska få trygghet här och ute i världen. Personer i Sverige ger för att man vill vara solidarisk och att människor på flykt ska få skydd. Givare ger av sina egna pengar för att forskning ska kunna leda till behandling, vilket jag själv är ett bevis på. Utan forskning hade jag varit död och den här texten hade inte blivit skriven. Just därför behöver ideella organisationer vara skickliga på att samla in pengar.

Finns det en motsättning mellan ändamålet och de verktyg som gör det möjligt att finansiera ändamålet? En organisation som har möjlighet att investera i bättre insamling, men avstår, gör inte automatiskt ändamålet en tjänst. Den frågan blir ännu viktigare när Tidöregeringen skär ned biståndet och försämrar förutsättningarna för verksamheter som når utsatta människor både i Sverige och övriga världen. När staten drar sig tillbaka försvinner inte behoven. Vem ska då bidra med resurser, om också de organisationer som kan samla in pengar misstänkliggörs för att de gör det professionellt?

Det betyder inte att alla metoder är försvarbara. Den som samlar in pengar har ett stort ansvar. Kommunikation ska vara sanningsenlig. Givaren ska mötas med respekt. Organisationer ska kunna visa hur pengarna används och vilken nytta arbetet skapar. Den sortens krav är inte ett hot mot professionell insamling, det är själva förutsättningen. Dålig insamling ska granskas och kritiseras men att misstänkliggöra hela idén om professionell insamling träffar helt fel.

Näringslivet ifrågasätts sällan för att det använder bra teknik, skickliga rådgivare eller genomtänkt kommunikation för att nå sina mål. Det anses vara ansvarstagande för ökad vinst och utdelning till ägarna. Då är frågan varför organisationer som finansierar forskning, skyddar människor från våld eller räddar liv skulle förväntas arbeta med sämre förutsättningar?

Ändamålet förtjänar mer professionalitet, inte mindre.

Längst ut i kedjan finns inte en konsult eller ett IT-system. Där finns människan som behöver hjälp och forskningen som kan rädda liv. Jag vet vad den skillnaden betyder. Den förtjänar att vi gör vårt arbete så bra vi kan.

Henrik Östman är fundraisingkonsult och medgrundare till Insamlingspodden