Kriget i Ukraina och Wagnergruppen – Del 3

Den ryske entreprenören Jevgenij Prigozjin började tidigt inom restaurangbranschen och blev kock åt Vladimir Putin och Kreml. Men han var långt ifrån bara kock åt ryska politiker och tjänstemän. Han byggde upp ett enormt inflytande inom det korrupta maktmaskineriet i Moskva – bland annat genom sin paramilitära styrka Wagnergruppen.

”Den ryska paramilitära organisationen Wagnergruppen har varit aktiv i flera konflikter i Afrika, ofta i länder med svaga statliga strukturer eller pågående inbördeskrig”, berättar försvarsexperten Jörgen Holmlund.

Han nämner bland annat att gruppen verkar i Sudan, Mali, Centralafrikanska republiken, Libyen och Moçambique.

En anställd i en butik i Mali har berättat: ”En Wagner-soldat tog en kniv och placerade den på mitt finger och frågade mig: ’Var är butiksägaren?’ Jag sa till honom att han är i Bamako, men han svarade: ’Fel svar’.” Wagnergruppen anklagade ägaren för att vara jihadist.

Senare kom gruppen att spela en ännu större roll i Ukraina. Styrkan, ledd av Prigozjin, hade ett nära samarbete med den ryska staten. Wagnergruppen fick frita fångar som fick pengar i utbyte mot att strida åt Putin vid fronten. BBC har rapporterat att fångar som dömts för mord frigetts och rekryterats till Wagner – rekryteringen uppgick till över 40 000 personer.

Europol har identifierat minst 654 individer, kopplade till gruppen, inte bara från Ryssland, som anklagas för krigsbrott. Moldaviska myndigheter grep i februari 2025 tre personer misstänkta för att ha stridit för Ryssland vid den ukrainska staden Bakhmut och vid flygplatsen i Donetsk.

”Utredningsinformation visar att de utredda personerna har tilldelats medaljer och utmärkelser av den militära ledningen för de ryska styrkorna i de ockuperade områdena”, skrev Europol i en rapport.

Wagnergruppen var värdefull för Putin eftersom Kreml kunde förneka inblandning när gruppen begick krigsbrott i Ukraina. Det kostade också mindre politiskt när ryska medborgare dog i strid om de tillhörde Wagner i stället för den reguljära militären. Det är inte populärt – ens för en diktator – att skicka sina egna soldater som kanonmat.

Men relationen mellan Prigozjin och den ryska staten var inte perfekt. Prigozjin blev alltmer kritisk mot den militära ledningen och anklagade den för att ta åt sig äran för Wagnergruppens framgångar samt för att hålla inne eller fördröja förnödenheter till hans styrkor.

Spänningarna kulminerade under slaget om Bakhmut, där Wagner led stora förluster medan ryska reguljära styrkor tog åt sig äran för att ha intagit staden.

”Shojgu! Gerasimov! Var är… ammunitionen?… De kom hit som frivilliga och dör för er för att göda er i era mahognykontor”, rasade Prigozjin och beslutade att Wagner skulle lämna staden.

Prigozjin beskrevs av experter som en man som strävade efter makt i Kreml – antingen som försvarsminister eller som Putins efterträdare. Det blev tydligt efter Bakhmut, då han mobiliserade sina styrkor mot Moskva i juni 2023.

Under konfrontationen förlorade de ryska styrkorna flera helikoptrar, stridsflygplan och manskap. Wagnergruppen kom så nära som ett tiotal mil från Moskva, där ett blodbad tycktes vänta.

Men på ett mystiskt sätt stoppades marschen. Belarus president Aleksandr Lukasjenko lyckades förhandla fram en överenskommelse: Wagner avbröt sina aktiviteter, legosoldaterna friades från åtal och Prigozjin gick i exil i Belarus.

Drygt två månader senare dog Prigozjin i en flygolycka – ett öde som är återkommande bland Putins kritiker. Kockens legosoldatsarmé integrerades senare i den ryska armén.

”Efter Prigozjin tog den ryska staten över den paramilitära styrkan, främst för att kunna bibehålla rollen som förnekbarhet och bibehållna utrikespolitiska ambitioner. Därför blir detta agerande en pusselbit i de ryska globala ambitionerna”, har försvarsexpert Jörgen Holmlund sagt. 

Christoffer Jonsson är samhällsdebattör och medlem i KDU.

Serien Kriget i Ukraina i fem delar publiceras 4 till 8 maj.