Mittenväljare flyr Vänsterpartiets extremism

Svenska folket förstår något som Socialdemokraterna gör sitt bästa för att dölja. Vänsterpartiet är inte ett normalt parti. Det är ett parti med rötter i kommunismen, med återkommande kopplingar till vänsterextremism och med företrädare som relativiserat eller ursäktat auktoritära ideologier.

Nu syns det också i opinionen.

En ny undersökning från Verian visar att var femte oppositionsväljare blir mindre benägen att rösta på den socialdemokratiska sidan om Vänsterpartiet ska ingå i en regering. Även inom det rödgröna blocket finns alltså en djup oro inför tanken på Vänsterpartiet vid makten.

Det är inte särskilt konstigt.

Vänsterpartiet bär på ett bagage som inget annat riksdagsparti kommer i närheten av. Partiet hyllade kommunistiska diktaturer och försvarade system som byggde murar för att hålla människor instängda. Den traditionen lever kvar långt mer än vad partiledningen vill erkänna.

Partiets vice ordförande har öppet sagt att hon är stolt kommunist. Bara det borde vara fullständigt diskvalificerande i ett land som säger sig stå upp för demokrati och frihet. Ingen skulle acceptera en högerpolitiker som stolt kallade sig fascist och hänvisade till ideologiska traditioner med miljontals döda på sitt samvete. Men när det gäller kommunism försöker vänstern och stora delar av media fortfarande behandla extremismen som något pittoreskt och ofarligt.

Samtidigt har Vänsterpartiet under lång tid omgivits av miljöer där radikal vänsteraktivism, antisemitism och islamistiska sympatier förekommit. Bara denna mandatperiod har tre riksdagsledamöter lämnat partiet efter diskussioner om antisemitism och extremism. Det skapar en berättigad oro hos vanliga väljare som vill ha stabilitet, ansvar och nationell säkerhet i en allt mer osäker omvärld.

Frågan blir ännu allvarligare mot bakgrund av Sveriges medlemskap i NATO. Hur ska Sverige kunna uppfattas som en seriös och pålitlig partner i västvärldens försvarsallians om ett parti med denna historia och dessa företrädare får ministerposter och inflytande över rikets säkerhet?

Det handlar inte längre bara om klassisk höger-vänsterpolitik. Det handlar om vilket land Sverige ska vara i en tid präglad av krig i Europa, växande säkerhetshot och internationell oro.

Problemet för Magdalena Andersson är att hon inte kan bilda regering utan Vänsterpartiets stöd. Vänsterpartiet har dessutom själva gjort klart att de inte tänker nöja sig med att vara stödparti. De kräver inflytande och ministerposter.

Socialdemokraterna försöker därför tala otydligt om regeringsfrågan. Man vet att mittenväljare tvekar. Man vet att många vanliga svenskar inte vill se kommunister i regeringen. Man vet att Vänsterpartiet skrämmer bort människor som annars hade kunnat tänka sig att rösta på oppositionen.

Det är därför Magdalena Andersson undviker tydliga besked.

Men väljarna förtjänar ärlighet. En röst på Socialdemokraterna är i praktiken en röst på ett regeringsunderlag där Vänsterpartiet kommer att kräva makt och inflytande.

I den tid vi lever bör ingen svensk väljare chansa. Vänsterpartiet i regeringen vore inte bara ett politiskt misstag utan en katastrof för Sverige.

Carl Eos är Senior Fellow vid tankesmedjan Oikos