Också brott följer kulturella mönster

En söndag för ungefär hundra år sedan var det trist på en gård i Mölnlycke, bygden där jag växte upp. Det kallades gård, men markerna var inte stora. Jordbruket hade blivit mera en sidoinkomst vid sidan om möbelsnickeri och stenhuggning. På de flesta gårdarna i trakten snickrades byråar, skänkar, chiffonjéer, bord och stolar. Möblerna polerades med schellack och sprit. Polerspriten var inte avsedd att drickas, men det hände att folk drack den i brist på annat.

När möblerna var färdiga lastades de på en vagn och kördes till Göteborg, där bönderna i trakten hade sina stamkunder i form av möbelaffärerna kring Järntorget och Landsvägsgatan. När man ändå var i stan passade man givetvis på att köpa med sig en eller flera litrar brännvin hem.

– Di festa möcke förr, berättade Signe i Horsjöred för mig. Med att festa avsågs inte några eleganta fester i smoking och med champagne, utan snarare en klunk brännvin, möjligen nedsköljd med en tugga rå falukorv, intagen sittande i arbetskläderna i gårdens lillstuga, där snickeriet bedrevs.

Jag gick som tonåring runt i stugorna och intervjuade de gamle, som kunde berätta. Den äldsta kvinnan jag talade med var född 1881. De flesta var födda på 1890-talet, eller kring sekelskiftet. Gösta Ögärd hörde till de yngsta jag intervjuade. Han var, har jag nu räknat ut, yngre än vad jag är nu. Men jag uppfattade honom som en gammal gubbe.

Det var Gösta som berättade för mig om den trista söndagen någon gång på 1920-talet. Det regnade. Hans farfar satt och tjurade eftersom brännvinet var urdrucket.

– Ja där kan du setta å illmurja däk, sa farmodern. Det uttrycket går att förstå, trots att man inte förstår orden. Hon tyckte det var bra att det för en gångs skull inte fanns något brännvin i huset.

Farfar visade sig vara finurlig. Han hade gömt undan en liter och den plockade han fram nu. Han höll upp den triumferande. Men farmor var snabb. Hon fick tag i en brödkavel och dängde till brännvinsflaskan så att den gick sönder och brännvinet rann ut på golvet.

Det lilla barnbarnet Gösta såg detta hända. Och ett drygt halvt århundrade senare berättade han om det för mig. Nästan ytterligare ett halvt århundrade senare blev Göstas sonson ihjälslagen vid Råssbryggan, alldeles nära mitt föräldrahem, på den plats där jag som barn seglade optimistjolle och som spänstig tjugoåring brukade ta mig ett morgondopp hela sommaren och långt fram på höstkanten.

Mordet är en tragedi som lagt sordin på hela bygden. Tankarna går till den dödes familj, hans föräldrar, hans barn och alla hans många vänner. Polisen har anhållit tre pojkar mellan nitton och tjugo år gamla. Det finns enligt polisen en koppling mellan offer och förövare, men det behöver ju inte betyda mer än att de kände varandra, vilket inte är konstigt i ett litet samhälle.

Händelsen har dock fått ett eget liv. På Facebook skriver en kvinna: ”Vid Rådasjön mördades en 45 åring av Muslimerna 3 st i 20 årsåldern när han bad dom plocka upp skräpet efter sig.”. 2400 kommentarer, 1300 delningar och 10 000 lajks har inlägget fått, trots att de anhållna gärningsmännen inte är muslimer och att ingen uppgift finns om att offret skulle ha bett någon plocka upp skräp.

Förmodligen har hon blandat samman morden. I Stenungsund mördades en kille i tjugoårsåldern på en badstrand och de anhållna gärningsmännen är från Afghanistan och Somalia. I Mölnlycke är två av de tre misstänkta häktade, en nittonåring från Mölnlycke och en tjugoåring från Landvetter. Den senare har ett digert brottsregister av vilket det framgår att han koncentrerar sig på två slags handel: droghandel och misshandel. Han hade vistelseförbud i Mölnlycke.

Händelsen kan därför berätta mycket om dagens Sverige. Så fort ett våldsbrott äger rum utgår man från att det handlar om invandrare. Det finns sådana som kallar det rasism, men snarare handlar det om att man drar sina slutsatser utifrån det vanligaste scenariot. Det är nästan alltid gäng av unga invandrade killar som utför denna typ av brott. Det går inte att komma ifrån att detta har blivit ett problem. Att därför flinande börja tala om ”lågintelligenta” – väldigt populärt uttryck när man talar om svenskar som drar förhastade slutsatser – är lika problematiskt som att per automatik utgå från att alla våldsbrott begås av utlänningar.

Det fanns en tid då svenska dagstidningar regelbundet innehöll notiser om att ett mord begåtts i samband med ett ”lägenhetsbråk” eller en ”spritfest”. Folk hade på fyllan klappat till varandra eller dragit kniv. Jag vet inte om alkohol spelade någon roll för mordet i Mölnlycke, men oavsett det har den typen av våldsbrott har blivit allt mera sällsynta.

Annan typ av brottslighet har blivit vanligare. Samtliga personer som dömts för mord i gängkriminell miljö i Sverige 2022 hade utländsk bakgrund. Men bland andra brottskategorier övervägde svenskar. Också brott följer kulturella mönster.

Här måste man alltså hålla huvudet kallt och inse att invandringsrelaterad brottslighet är ett allvarligt samhällsproblem. Samtidigt förekommer givetvis också våld bland inhemska svenskar. Det våldet sjunker dock och har gjort så länge. Hade det inte varit för det invandringsrelaterade våldet hade händelsen vid Rådasjön varit det där mordet som kvällstidningarna hade mjölkat varenda liten detalj ur i veckor. För så var det ju innan mord blev vardagsmat i Sverige.

Dan Korn är författare, folklivsforskare och rabbin, bosatt i Storbritannien