Magdalenas syltindränkta händer

I går, måndags, kraschade Svenskt Näringslivs tankesmedja Timbros sajt. En artikel på dess tidskriftssida Smedjan av Hannah Stutzinsky om Magdalena Anderssons skatteplanering orsakade den kraschen. Det tog mig en dryg timme innan jag lyckades komma in för att läsa artikeln. Innan dess syntes bara ett vitt fält när jag försökte.

Vad är det då som denna artikel säger som är så uppseendeväckande att så många personer samtidigt ville läsa den att sajten inte orkade med trycket? Det handlar inte om några olagligheter. Allt har gått helt rätt till. Men upplägget går helt på tvärs mot de åsikter Magdalena Andersson själv i flera sammanhang framfört.

Inte blir det vackrare av att Magdalena Andersson så ofta framfört hur regeringen sänkt skatterna för de högsta inkomsterna. Det finns många ord för det där. Hyckleri är ett. Dubbelmoral är ett annat.

Magdalena Andersson har sin goda lön som riksdagsledamot och partiledare. Hennes make är professorn i nationalekonomi Richard Friberg vid Handelshögskolan. Han driver ett aktiebolag som fakturerar för Fribergs verksamhet som forskare, föreläsare och författarskap, men också för andra saker, som ”musikproduktion och scenkonst”.

Pengarna som bolaget tjänat har aldrig betalats ut i form av lön. Företaget har inga anställda. I stället har en aktieutdelning gjorts på sammanlagt 1,3 miljoner kronor under de senaste fyra åren.

Aktieutdelning beskattas bara med tjugo procent, medan en lön beskattas betydligt högre och dessutom medför att sociala avgifter ska betalas in. Som sagt, detta är helt lagligt.

I en interpellationsdebatt i riksdagen den 14 februari 2017 besvarade dåvarande finansministern Magdalena Andersson en fråga från Maria Malmer Stenergard (M). Hon kom in på skillnaden mellan att ta ut lön och att driva aktiebolag:

”Det blir väldigt lönsamt att driva eget bolag snarare än att vara anställd. Finns ju risken att många människor som har den möjligheten väljer att skapa ett fiktivt bolag, ta in intäkterna på det sättet i stället för att vara anställd. Och det är precis den utvecklingen som vi har sett inte minst inom en hel del branscher här i Stockholm. Man sätts på bolag, tar ut lön till en viss nivå och sen tar man ut resten som kapitalinkomst. Vad händer då? Jo då ökar klyftorna. Där människor plockar ut höga inkomster, inte betalar skatt, inte betalar inkomstskatt, utan betalar en låg avkastningsskatt på den inkomsten. Och då ökar klyftorna. Det är inte så konstigt att Moderaterna tycker att detta är en bra politik. Därför att Moderaterna är och förblir ett parti som vill öka klyftorna och se till att de som tjänar mycket ska ha låga skatter, medan vanligt folk ska betala.”

Hon beskriver alltså in i minsta detalj exakt det upplägg som hennes egen make använder sig av. Familjens hushållskassa talas det om i Smedjans artikel, och så är det givetvis. Familjen får ett antal hundra tusen per år mer att röra sig med tack vare detta upplägg.

Det i sig är inget konstigt. Det är tillåtet och många som har olika inkomster använder sig av detta. Men för den person som i så yviga haranger så detaljerat förklarat hur fel detta är, hur det leder till att klyftorna växer och att det är just detta Moderaterna vill, för den människan måste avslöjandet om detta upplägg liknas vid de välkända händerna i syltburken.

Inte undra på att sajten kraschade.

Dan Korn är författare, folklivsforskare och rabbin, bosatt i Storbritannien