Oppositionen radikaliseras och arbetarna går till SD

Socialdemokraterna noterar sitt lägsta stöd under hela mandatperioden i den senaste mätningen från SVT/Verian. Partiet samlar 31,6 procent, bara marginellt över valresultatet 2022. Förutom till Sverigedemokraterna går väljarna till Vänsterpartiet och Miljöpartiet, de två partier som har den tydligaste medvinden på den rödgröna sidan.

Det borde, paradoxalt nog, oroa Socialdemokraterna betydligt mer än om några väljare gick till Moderaterna.

Under lång tid har partiet kunnat leva på föreställningen att man utgör en stabil mittpunkt i svensk politik. Även när samarbetspartierna har dragit åt vänster har Socialdemokraterna kunnat framställa sig själva som det ansvarstagande statsbärande alternativet. Men den positionen blir allt svårare att upprätthålla.

De traditionella socialdemokratiska väljarna tycks förstå att deras gamla parti nu tvingas in i samarbete med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Igen. Och de ser att det kommer bli katastrof. Precis som förra gången. Arbetarna går nämligen till Sverigedemokraterna i stället.

När Vänsterpartiet växer ökar trycket på högre skatter, återinförd fastighetsskatt och en ekonomisk politik som gör det mindre lönsamt att arbeta, investera och driva företag. När Miljöpartiet växer stärks kraven på en mer långtgående klimatpolitik med högre kostnader för transporter, energisystem och industri. Och när Centerpartiet söker en väg tillbaka till relevans sker det genom att profilera sig i frågor som migration och arbetskraftsinvandring. Detta är något som till och med LO medgett försämrar arbetarnas villkor.

Det är inte svårt att föreställa sig förhandlingarna efter valet. Varje procentenhet som Socialdemokraterna förlorar till sina samarbetspartier innebär att priset för en rödgrön regering stiger. Magdalena Andersson kan mycket väl bli statsminister. Men frågan är på vilka villkor.

Under de senaste åren har Socialdemokraterna försökt närma sig väljare som oroar sig för kriminalitet, integration och energiförsörjning. Man har skärpt retoriken om migrationen och talat om behovet av ordning och reda. Samtidigt är det just de partier som växer inom oppositionen som i många av dessa frågor driver i motsatt riktning. Den konfliktlinjen kommer att bli allt svårare att dölja.

För arbetare i industrin, för privatanställda tjänstemän och för småföretagare handlar valet inte bara om vilket parti som blir störst. Det handlar om vilka partier som får inflytande över den politik som faktiskt förs.

Om Miljöpartiet kräver högre bränslepriser, om Centerpartiet vill öka arbetskraftsinvandringen och om Vänsterpartiet driver fram nya skattehöjningar spelar det mindre roll hur många procent Socialdemokraterna själva får. En regering är summan av sina samarbetspartier.

Det är därför Socialdemokraternas opinionsproblem riskerar att utvecklas till ett strategiskt problem. Partiet förlorar inte bara väljare. Man förlorar kontroll över den koalition som ska bära fram Magdalena Andersson till Rosenbad. Ju starkare Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet blir, desto svårare blir det för Socialdemokraterna att framstå som den trygga mittenkraft man så gärna vill vara.

Undersökningarna visar att arbetarna har förstått vad som väntar när Socialdemokraterna ska sälja sig till Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet. Därför rör de sig nu snabbt över till Sverigedemokraterna. De små vänsterpartiernas extremism kan bli vad som avgör valet till högerns fördel.

Carl Eos är Senior Fellow vid tankesmedjan Oikos