Prövningstillstånd har under de senaste decennierna blivit en allt vanligare del av det svenska domstolssystemet. Syftet har varit att effektivisera rättskipningen, minska domstolarnas arbetsbörda och koncentrera överinstansernas resurser till mål som domstolen anser ska ha särskild betydelse. Men bakom den administrativa logiken döljer sig en mer grundläggande fråga: vad händer med rättssäkerheten när enskilda nekas möjligheten att få sin sak prövad?

Det har avslöjats att Domstolsverket i 25 år har känt till att systemet med prövningstillstånd kan användas som arbetsregulator. För den enskilde kan ett nekat prövningstillstånd innebära att den rättsliga processen i praktiken tar slut. Frågan kvarstår då om domstolarna i dessa fall har gjort korrekta bedömningar av målen, som då sällan, eller nästan aldrig, heller kommer att granskas av högre instans. Därmed uppstår en spänning mellan effektivitet och rättssäkerhet som förtjänar betydligt större uppmärksamhet än den får i dag.

I flera domstolar lämnas beslut om nekat prövningstillstånd utan någon individuell motivering. Den enskilde får beskedet att överklagandet inte kommer att prövas, men får samtidigt ingen förklaring till varför. Ur ett rättssäkerhetsperspektiv är detta problematiskt. Motiveringar fyller flera viktiga funktioner. De gör det möjligt för den enskilde att förstå beslutet, att kontrollera att bedömningen har gjorts på sakliga grunder och att avgöra om det finns anledning att vidta ytterligare rättsliga åtgärder.

När motiveringen uteblir försvåras också den offentliga granskningen av domstolarnas verksamhet. Ett beslut som inte förklaras kan i praktiken inte heller granskas på samma sätt som ett beslut där skälen redovisas öppet.

Problemet är inte okänt, lagstiftaren har länge känt till riskerna. Redan i en offentlig utredning från början av 1990-talet uppmärksammades de rättssäkerhetsrisker som följer av prövningstillståndssystemet. Utredningen konstaterade: ”De nackdelar som är förknippade med systemet har främst att göra med risken för att dispens avslås utan saklig grund.

Det är en anmärkningsvärd formulering. Lagstiftaren informerades uttryckligen om risken att människor skulle kunna nekas vidare prövning utan att beslutet vilade på objektivt godtagbara skäl. Trots detta har användningen av prövningstillstånd successivt byggts ut inom flera delar av domstolsväsendet. Frågan om hur rättssäkerheten ska upprätthållas när domstolar väljer att inte pröva mål har däremot inte fått motsvarande uppmärksamhet.

Måltyper illustrerar problematiken, och den blir särskilt tydlig inom plan- och byggområdet, men också i mål som kräver prövningstillstånd i kammarrätterna. Ett bygglovsärende kan få stora ekonomiska och personliga konsekvenser för den enskilde fastighetsägaren. Besluten kan påverka möjligheten att använda sin egendom, utveckla sin fastighet eller genomföra omfattande investeringar. Målen inom kammarrätterna kan avse betydande frågor, då målen avser överklagade myndighetsbeslut.

När ett mål når domstol där det krävs prövningstillstånd, avslutas de flesta av målen utan att domstolen redovisar varför målet inte anses förtjäna en överprövning. För den enskilde kan resultatet bli att frågor om egendomsskydd, proportionalitet eller myndigheters rättstillämpning aldrig får en fullständig överprövning.

Systemet med prövningstillstånd handlar i huvudsak om att hjälpa domstolarna. Och sannolikt är det inte många som skulle ifrågasätta att domstolarna måste använda sina resurser effektivt. Men effektivitet kan aldrig vara ett självändamål, och får inte ersätta rättssäkerhet. Domstolarnas främsta uppgift är att säkerställa att rättskipningen och beslutsfattande sker korrekt, sakligt och förutsebart.

När människor nekas tillgång till domstolsprövning utan att få veta varför, riskerar förtroendet för rättssystemet att urholkas. Rättssäkerhet handlar inte bara om att beslut fattas korrekt. Den handlar också om att den enskilde kan förstå hur och varför besluten fattas.

Prövningstillstånd är därför inte enbart en processfråga. Det är i grunden en rättsstatlig fråga. Om staten ska kunna neka människor en fortsatt domstolsprövning måste kraven på transparens, motivering och kontroll vara särskilt höga. I annat fall riskerar prövningstillståndssystemet att utvecklas från ett verktyg för effektiv rättskipning till ett hinder för den enskildes tillgång till rättvisa. Justiteministern har sökts för en kommentar men har inte gått att nå.

Deniz Eryilmaz är juridik- och rättsskribent

Not: Motiveringsskyldigheten för kammarrätterna framgår i 30 § förvaltningsprocesslagen (1971:291). Motiveringsskyldigheten gällande bygglovsmål framgår  i 28 § lag (1996:242) om domstolsärenden.

Få 6 månaders obegränsad läsning – för bara 79kr

Därefter 169kr per månad

Obegränsad tillgång till allt innehåll på fokus.se och i appen
Nyhetsbrev varje vecka
Avsluta när du vill