Skolan ska inte lämna fältet fritt för desinformation och konspirationsteorier

På väg in till Historiska museet blir den judiska minoritetens utsatthet synlig. Polisbilar, civilklädd säkerhetspersonal och uniformerade ordningsvakter omringar byggnaden. Jag går upp för stentrappan och in i salen där Eli Sharabi ska samtala om sin bok Gisslan. Den sjätte oktober 2023 levde Eli ett vanligt liv i kibbutzen Be´eri med sin fru och deras två tonårsdöttrar. Sedan kom den sjunde oktober. Eli Sharabi kidnappades av Hamasterroristerna och det sista han sa till sin familj var ”jag kommer tillbaka”. I 491 dagar satt han i Gazas tunnlar där han satt fastkedjad, fick minimalt med mat och utsattes för fysiskt och psykiskt våld. Hans livlina var längtan efter fru och barn och varje dag valde han livet. Vid frisläppandet intervjuade Hamas terrorister honom på scen och frågade om han var förväntansfull nu när han skulle få träffa sin fru och sina barn, trots att de visste att familjen hade mördats i kibbutzen. Allt för att knåda ur den sista droppen av ondska.

På väg hem efter samtalet på Historiska museet reflekterade jag över skolan och det faktum att vi undervisar och pratar om Förintelsen men inte i samma utsträckning om sjunde oktober. Jag upplever att det finns en beröringsskräck trots att det skedde i nutid. Det finns många vittnesmål och skildringar som skulle kunna hjälpa eleverna att förstå omfattningen av terrorattentatet om vi använder det som en utgångspunkt för att undervisa om konflikten mellan Israel och Hamas, om Iran och dess proxyarméer.

När jag lyfter frågan varför vi inte pratar öppet om sjunde oktober får jag ofta ett relativiserande svar om kriget i Gaza. Jag menar att det är problematiskt eftersom det betyder att man inte klarar av att ha två tankar i huvudet samtidigt. Ja, kriget i Gaza har lett till ett enormt lidande för civilbefolkningen, vilket vi givetvis också ska tala om. På många skolor går det elever med palestinska rötter som är oroliga och dem ska vi givetvis stötta och lyssna på. Men det betyder inte att vi ska relativisera den sjunde oktober och det judiska folkets utsatthet. En av skolans viktigaste uppgifter är att hjälpa eleverna att förstå skillnaden på att kritisera Israels regering (som är fullt legitimt) och att uttrycka antisemitiska konspirationsteorier om judar som grupp.

Vi får inte glömma att eleverna befinner sig i ett snabbt informationsflöde där desinformation och rena konspirationsteorier flödar fritt. Det finns ett före och ett efter sjunde oktober och om vi inte ger eleverna kunskap om vad som hände lämnar vi fältet öppet för antisemitism, desinformation och konspirationsteorier.

Skolan ska inte skydda elever från svåra samtal. Vår roll är att skapa en trygg miljö där de får prata fritt.

Linnea Lindquist är biträdande rektor och skribent