Snälla politiker – byt klyschor!
Språk-klyschorna haglar från vänster till höger. Tur att partiledarna inte går i grundskolan, för språklig variation är ett betygskriterium.
I måndags kväll stod partiledarna på Kulturhusets scen i Stockholm för att debattera svensk politik. Mycket snabbt förvandlades tillställningen till en fullkomlig klyschparad med det ena slitna uttrycket efter det andra. Har man följt andra partiledardebatter, utspel och intervjuer i SVT:s 30 minuter, till exempel, kände man igen fraserna. Det blev i det närmaste parodiskt, som någon sorts teater med färdigpaketerade repliker: ”Om du säger det, så säger jag det, och så svarar du så här.”
Ni känner säkert igen några av dessa klyschor: ”Det är dyrt att vara svensk”, ”en helt vanlig barnfamilj”, ”få vardagen att gå runt”, ”ställa näringsriktig mat på bordet”, ”hålla ihop landet”, ”få fart på ekonomin”.
Det ovanstående kommer från vänstersidan. Från höger låter det så här: ”hålla kursen”, ”få saker gjorda”, ”hårt arbetande svenskar”, ”vanliga svenska barnfamiljer”, ”få ordning och reda på ekonomin”.
En favorit både från höger och vänster är att tillverka olika meningar som börjar med ordet ”svenska”. Det är svenska familjer, svenska behov, svenska skattemedel, svenska jobb, svenska företag, svensk välfärd, svensk ekonomi, svenska industriarbetare och så SD:s nya ”tryggt, fritt och svenskt” Sverige.
Är det här någon variant av en amerikanisering av svensk politik? American workers, American jobs, American taxpayers brukar det alltid heta i presidentvalskampanjer.
Den som nog står för de allra mest trötta formuleringarna är S-ledaren Magdalena Andersson, som har börjat återanvända sina klyschor som någon sorts politisk variant av recycling – eller kanske som de där slitna gamla hemmatofflorna som man har svårt att skiljas ifrån. Hur många gånger har man inte fått höra om de ”sträva tvättlapparna för bebisar i Skåne”, ”gravidfåtöljer”, ”pizza på fredagen” och ”blomsterkvast till helgen”?
I vanliga fall brukar hon också köra med ”söndagssteken”, den som man bara kan ha råd med om ”hjulen börjar rulla igen”.
Kanske är det tur att partiledarna inte går i grundskolan. Språklig variation är nämligen ett betygskriterium. Om språket är alltför repetitivt, innehåller samma fraser om och om igen, har ett begränsat ordförråd, låg stilistisk variation och brist på självständigt språk, kan det landa i betyget E.
Det går inte att komma ifrån: svenska politiker måste börja visa att de kan variera sitt språk. Här kommer förresten några synonymer till ordet klyschor: plattityder, banaliteter, truismer, standardsvammel och färdigpaketerade fraser.
Alla beskriver ganska väl hur den politiska kommunikationen låter just nu.
Johan Romin
