Sjung Systembolagets lov
Systembolaget är inte en affär, det är en svensk värdering.
I syrenernas tid, och gullregnets, vill man ha sill och snaps och sjunga Calle Schewens vals i bersån. I min familj beställer vi Kyrkeby brännvin från Småland, någon i släkten var brännmästare där på 1800-talet och via Systembolaget kan man beställa det på några dagar från det hyfsat nyligen återuppståndna lilla bränneriet i Vissefjärda.
Beställningsmöjligheten är en av många saker jag gillar med Systembolaget. Men ett av mina bästa bolagsminnen är från boxvinernas första år (så gammal är jag). ”Har ni rosé på box?” frågade jag och personen bakom disken (det var alltså före 1993) svarade ”Det vore väl ändå för tacky?”. Åt detta skrattar jag fortfarande. Dels för att det var enda gången jag sett en systembolagsanställd rynka på näsan, dels för att det samtidigt sa något viktigt om alltihop.
I min bok ska Systembolaget följa med sin tid men aldrig vara avantgarde. Varje gång jag ber om ett råd beträffande vin får jag ett svar som får mig att känna mig smart och respekterad som medborgare. Att staten (nåja, ett statligt bolag) har experter som vänligt föreläsande lotsar mig till rätt 175-kronorsflaska när det ska drickas fint. Står en lång stund med bara mig och pratar om druvor och karaktär. Och ändå ska jag bara köpa två flaskor.
Varje gång jag står där går flera tidsåldrar genom min kropp och jag tänker att Systembolaget och nykterhetsrörelsen byggde Sverige. Fick ihop detta land så att det blev vad det kunde bli, i stället för det vodkaträsk som låg i korten. Det är den enda del av Skansen som inte finns på Skansen, utan i varje större samhälle.
Jag tycker om personalens gulgröna kläder, en färgkombination som måste tagits fram på 70-talet eller kanske 40-talet. Jag gillar det sobra men folkliga typsnittet på skyltarna, det subtila sättet att utveckla min smak (tillfälligt sortiment på mindre hyllor). Det har hänt att jag har köpt magnumflaskor av fin champagne, men nyligen hade vi en fest med kändisviner där man klädde ut sig till sin kändis (jag var Fröken Snusk, men visste ni att Måns Zelmerlöw har ett eget vin?).
Så är det en bra idé med söndagsöppet? Jag gör inte vågen, men okej då, några timmar. Så mycket modernisering klarar jag utan att tappa Per Anders Fogelström och Moa Martinson ur sikte. Men icke att jag accepterar kylda varor för omedelbar konsumtion. Särskilt inte när det kommer att öppnas barer utan mat i varje gathörn.
Systembolaget är inte en affär, det är en svensk värdering. Var rädd om den.
Cecilia Garme
