Tänk om det var Miljöpartiet som fick elva ministerposter?
Att äta kött är förbjudet, en djup suck kräver utsläppsrätt, hackspettarna är överallt, hundar får inte bajsa utomhus. invandringen är fri.
Man inser paniken i SUV-garaget, när backslickmannen oförhappandes råkat få in Ekots lördagsintervju i P1 och hör att Miljöpartiet kan få elva ministerposter efter valet. Undergången tornar upp sig för hans inre MUST. Östersjöns vindkraftparker blinkar som ett enda tivoli från nord till syd, från Västervik till Klaipeda. Så snurrande var aldrig havet, och stranden aldrig så full av sälar och skarv. Solkraftverksöknarna har crowdat ut golfbanorna medan städerna reserverats för Greta Thunberg och någon miljon av hennes generationskamrater på elsparkcyklar viftande med Hamasflaggor. Att äta kött är förbjudet. En djup suck kräver utsläppsrätt. Hackspettarna är överallt. Hundar får inte längre bajsa utomhus. Invandringen är fri och tennisveckan i Båstad omvandlad till mångfaldsfestival där irrande MENA-horder tjuter new balls! och ingen kvinna går säker. Det är nu man måste lämna landet för gott.
Dystopier som dessa, och dystopikerna som bär runt dem, har gjort Miljöpartiet till partiet med flest fiender (nettosympativärde -3,26 enligt SOM-institutet). MP är dessutom det parti som får motta mest hat och hot. Föreställ er stämningarna som en lördagsintervju skulle framkalla om MP hade 20 procent i opinionen i stället för knappt åtta, plus chans till elva ministerposter. En lördagsintervju där Amanda Lind förklarade att tre av de fem viktigaste ministerposterna rimligen landar hos MP, eftersom de haft godheten att låta Magdalena Andersson bli statsminister.
Något liknande fast med motsatta förtecken har just inträffat i verkligheten. Det var Jimmie Åkesson som var i Ekots lördagsintervju och diskuterade de elva ministerposterna. Är det konstigt då om SD-motståndarna, ganska många de också, grips av fasa inför allt som kan hända i tangentens riktning, som det heter. Massutvisningarna, koncentrationslägren. Sveriges Radios vd inspärrad på Kumla utan rättegång. Tvångslektionerna i hambo, samer kommenderade till SFI, Richard Jomshofs kröning till justitieråd.
Till skillnad från verklighetens Ulf Kristersson kan verklighetens Magdalena Andersson säga ”skärp er, de är ett åttaprocentsparti, vad kan hända?”. Kanske var detta undertexten till Socialdemokraternas utspel om samarbetsområden i veckan.
I stället är det Ulf Kristersson som har jobbiga veckor framför sig för. Politiska dystopiker är vanliga, i det mentala landskapet närmast ett urfolk. Åsikt byter de aldrig. Lycka till med att försöka omvända dem.
Cecilia Garme
