Stefan Stern (S) gör en Svegfors
Sahlins marsch mot makten knäcktes av att uppträda vid V:s kommunistanstrukne partiledare Lars Ohlys sida.
måndag 25 maj
Sahlins marsch mot makten knäcktes av att uppträda vid V:s kommunistanstrukne partiledare Lars Ohlys sida.
I sitt enda val som partiledare 2010 förlorade Mona Sahlin mot en borgerlig allians på nedgång. Resultatet på 30,66 procent var det sämsta i modern tid. I efterhand har det överträffats i negativ bemärkelse både av Stefan Löfven med 28,26 (2018) och Magdalena Andersson på 30,33 (2022).
I segervalet 2014 ökade Löfven med ynka 0,35 procent jämfört med Sahlins bottennotering fyra år tidigare – och det räckte för att S skulle ta över regeringsmakten. Löfven blev statsminister. Mona Sahlin blev inte Sveriges första kvinnliga statsminister. En avgörande orsak var valsamarbetet med MP och V, framtvingat av partiets vänsterfalang.
En grå eminens under Sahlins partiledartid var Stefan Stern. Han kallades biträdande partisekreterare men var i praktiken den som styrde och ställde bakom kulisserna. Innan dess hade han tunga uppdrag under Ingvar Carlssons och Göran Perssons regeringsperioder, bland annat som statssekreterare och planeringschef vid statsministerns kansli i statsrådsberedningen.
För min del korsades vägarna med Stern redan när han var partiets presschef under andra halvan av 1990-talet. Till skillnad mot många andra i motsvarande befattningar körde han alltid med rent spel.
Inför valrörelsen 2010 hade den rödgröna sidan länge ett markant övertag mot allianspartierna. I Novus i januari med nästan tio procent: 51,8 mot 41,9. I Demoskop i april med 52,4 mot 43,7 och med 50,2 mot 44,2 i SCB:s stora undersökning i maj.
Det som knäckte Sahlins marsch mot makten var att uppträda sida vid sida med V:s kommunistanstrukne partiledare Lars Ohly – ett historiskt misstag. Om S tagit hem valet 2010 hade Sveriges politiska historia fått ett annat förlopp. Och det gäller även Stefan Sterns personliga karriär.
Med Mona Sahlin som statsminister hade han placerats som statssekreterare eller samordningsminister vid hennes sida, eller på en annan framskjuten regeringspost.
När valet gick förlorat sadlade Stern snabbt om till näringslivet. Under årens lopp har han arbetat för lobbyistgurun Peje Emilsson och varit rådgivare åt Nordstjernan och Investor. Numera är han styrelseproffs och senior advisor åt Wallenberg Investment.
I en debattartikel i DN konstaterar Stefan Stern att han med nuvarande ledning inte längre tror på S som regeringsparti, alltså samma parti han själv tjänande under flera decennier. ”Jag kommer inte kunna rösta på mitt gamla parti i årets val.”
Enligt Stern var Ingvar Carlsson och Göran Persson kompetenta och handlingskraftiga regeringschefer. Carlsson avreglerade kapital- och kreditmarknaderna och släppte loss ”välståndsbildande krafter”. Göran Persson stramade upp transfereringssystemen för att stärka statsfinanserna. Åren 1994-2006 blev framgångsrika.
Under det senaste socialdemokratiska regeringsinnehavet 2014-22 bröts ”det mönstret till dess motsats”, hävdar Stern. ”Regeringen förmådde inte styra riket, ta itu med demokratihotande brottslighet och hade inte kontroll över sin ekonomiska politik.”
Den tidigare lojale partigängaren Stern drar sig inte för att säga att det som kännetecknade Stefan Löfvens och Magdalena Anderssons tid vid makten var ”regeringsodugligheten”.
Han varnar också för ”sällskapet” i årets valrörelse, MP och V, och pekar på risken för ett ”försämrat näringslivsklimat, stoppad kärnkraft, höjda drivmedelspriser, ökad migration, sänkta straff, växande skattebörda och en negativ syn på Nato”.
Nyligen tog den mångårige moderaten Mats Svegfors, tidigare chefredaktör för Svenska Dagbladet, avstånd från sitt parti och meddelade att han inte tänker rösta på M. Nu gör Stefan Stern en Svegfors och sågar S i småsmulor.
Magdalena Andersson vill till varje pris undvika samma fälla som Mona Sahlin 2010 och gör utspel om blocköverskridande mittensamarbete för att distansera sig från V. Var femte rödgrön väljare vill också slippa se V i en S-ledd regering. Andelen osäkra väljare har ökat till 16,1 procent.
I det läget underkänner Stefan Stern statsministerkandidaten Anderssons förmåga att regera och leda landet. Det är en käftsmäll som träffar mitt i målet.
Jonas Gummesson är tidigare chef för TV4 Nyheterna och Kalla Fakta, försvarsreporter på SvD, och numera fri skribent