Vänsterpartiets krishantering uppåt väggarna

I flera dagar har Vänsterpartiets ledning duckat. I riksdagen i går sprang Nooshi Dadgostar ifrån reportrarnas frågor med en orolig min. Inte ens Expressen fick några svar, trots att de låg bakom granskningen som lett till att 25 av Vänsterpartiets kandidater tvingats bort från både valsedlar och medlemskap. Inte heller Fokus har lyckats få någon kommentar från Vänsterpartiet om att lokalföreningen i Malmö haft en terrorkopplad flagga uppsatt i sitt partihögkvarter.

Men så helt plötsligt händer det.

Vid halv elva i går kväll kliver helt plötsligt partiets vice ordförande Ida Gabrielsson fram och levererar ett osande argt inlägg på plattformen X, där hon försöker släta över det som hänt men även gå till angrepp mot journalisten som grävt fram skandalen om de 25 kandidaterna, Expressens reporter Inas Hamdan.

Inlägget är faktiskt något som kommunikationskonsulter i framtiden kommer kunna använda som exempel på hur politisk krishantering inte bör gå till. Skrivet i affekt, av allt att döma sent på kvällen, där man försöker gå till angrepp där man egentligen borde pudla, där man förringar och tonar ned allvarliga omständigheter på ett sätt som gör att det framstår som att man bagatelliserar antisemitism och terrorstöd.

Ida Gabrielsson menar i sitt långa inlägg att visserligen gjorde kandidaterna fel, men granskningen och reaktionerna är oproportionerliga. Att Expressen skildrade att kandidaterna var tvungna att ta intervjuer på arabiska beskrivs av Gabrielsson som en ”fixering som är direkt obehaglig”. Hon anser att det hade räckt att redovisa vad kandidaten sagt och gjort, utan att betona språk eller etnicitet. Att kandidater i svenska val inte kan prata fullgod svenska är alltså inte ett problem för Vänsterpartiet?

Sedan gör Ida Gabrielsson något ännu märkligare. Hon betonar att två av V-kandidaterna som nu tvingats bort hade platser långt ned på listan i en kommun där V bara har fyra platser. 

Menar Gabrielsson alltså att det inte gör något om personer längre ned på listan ger uttryck för terrorstöd eller antisemitism? Dessa personer kan ju faktiskt kryssas in, och givetvis är dessa också representanter för Vänsterpartiet. Och efter ett val kan mycket väl personer långt ned på listorna tilldelas platser i nämnder och styrelser i en kommun.

Vidare erkänner Gabrielsson behov av bättre rutiner men avvisar samtidigt krav på bakgrundskontroller av medlemmar och kandidater, något som är självklart i andra partier.

Lite Ida Gabrielsson-matematik ger vid handen att det här är fråga om 60 procent försvar av partiet, 25 procent bortförklaringar och 15 procent ansvarstagande.

Det är tydliga besked till väljarna. Budskapet till partiet blir att det inte gör så mycket om man gör reklam för Hamas, bara man inte har sitt namn allt för högt upp på valsedeln.

Johan Romin