Vår tids Hitler begravs – och SVT bjuder på finstämd rapportering

Nu gick det som det gick för Adolf Hitler på sin tid. Mannen, som fick massorna att välklädda marschera i imponerande räta led och som älskade välregisserad idoldyrkan av sin person, avslutade sitt liv i en bunker med ett skott i tinningen och fick en hemmakremering. Ingen statsmannabegravning, inga fanor, ingen grav. Tidernas antiklimax.

Den 28 februari i år dödades ayatolla Ali Khamenei. Efter fyra månaders väntan ska han nu begravas, en tillställning som ska vara i dagarna sex – om vapenvilan håller så länge.

Efter Ali Khameneis död skrev jag en kolumn här i Fokus, med rubriken Vår tids Hitler är död – och folk bölar. Nu bölar de igen. Detta vet vi därför att SVT:s reporter Samir Abu Eid står på Teherans gator och rapporterar. Han understryker att svensk tv är bland några få internationella medier som har fått delta vid begravningen. Borde vi vara tacksamma?

Sorgesam musik ljuder ur högtalarna, barn bär på regimflaggor, men även palestinaflaggor förekommer i vimlet. Sordin ligger över stämningen på gatan där Samir Abu Eid står. Den store ledaren ska äntligen lämna kylen och begravas under pompa och ståt. I en kvart får tv-publiken lyssna och se när SVT:s Abu Eid berättar om begravningen av ”den högt uppsatte ledaren”. Man hinner också med en del poetiska bilder på människor, insvepta i iranska regimflaggor, som gråter och sörjer sin ledare.

Vår tv-man i Iran och vår tv-man i den svenska studion går tillsammans igenom olika teorier, som att USA ska anfalla under begravningen, och nämner återkommande fiendskapen mellan ”Iran–USA” och ”Iran-Väst”. De pratar om att ayatollans son, Mojtaba Khamenei, ”av säkerhetsskäl” inte kommer att kunna delta vid faderns begravning. Enligt Abu Eid kan han vara ”svårt skadad” eller ”vanställd” och därför inte kan komma. Ett annat plausibelt alternativ är att den nye ledaren är död, men detta nämner inte SVT.

Inte heller nämns de alla svenska diaspora-iranier som har tvingats fly Irans snart 50 år långa mördarregim. Vad tänker de om inslaget?

Mot slutet erkänner SVT:s reporter mellan tänderna att han är begränsad i sin yrkesutövning och att han bara får prata med regimtrogna. Han säger att miljoner människor – majoritet – är mot regimen, att de lider enormt av regimen – ”och av det här kriget”, tillägger han. Att ekonomin är skakig beror på ””det här kriget”, som om allt var frid och fröjd innan. Inte ett ord om de fruktansvärda masslakten i januari, med tiotusentals mördade iranier, de flesta kallblodigt skjutna vid demonstrationerna som – bland annat – handlade om Irans katastrofala ekonomiska situation.

Vår tids Hitler är död, och SVT rapporterar finstämt. Hitler skulle ha varit avundsjuk, om man löst får travestera Anders Q Björkman. Men Hitler hade också haft ett och annat att anmärka om arrangemanget. Att slita kistan ur en gammal finsk långtradare, med reklam för en matkedja, och låta liket slängas hit och dit är inte ens värdigt en massmördare. En ickepublik ceremoni vid en omärkt grav hade passat bättre. Och så hade man sluppit ett lismande tv-inslag.

Anna Nachman