Trots Obamas storseger i South Carolina har Hillary Clinton just nu mycket som talar för henne. I takt med att ekonomin blir allt viktigare för väljarna, och valet i Irak kommer i skymundan, stärks hennes positioner. Hon kan påminna väljarna om de goda tiderna under den förra Clintoneran, och hon slipper undan jobbiga frågor om varför hon stödde invasionen av Irak. Ser man framåt, mot Super Tuesday, ser det också relativt ljust ut. Hon har starkt stöd i många av de stora, tunga delstaterna som går till val Super Tuesday, som New York och New Jersey, och väljardemografin borde på totalen tala till hennes fördel.Problemet för Hillary Clinton är vad som kommer sen, om hon faktiskt vinner. De senaste veckorna har maken Bill Clinton fått fria tyglar, och agerat bad cop gentemot Barack Obama. Han har gjort sitt bästa för att utmåla Obama som en kandidat enbart för svarta väljare, och gjort ett stort nummer av hans beundran för Ronald Reagan. De demokratiska väljarna gillar det inte. De väljare i South Carolina som tyckte att Bill Clinton spelat en viktig roll i kampanjen röstade på – Barack Obama.
De som gillar vad som sker är i stället republikanerna. Väljarna påminns om allt de ogillade med Clintoneran – de fula knepen, tasksparkarna, övertaktiserandet, principlösheten. Det är guld värt för såväl en moralkonservativ som Mitt Romney, som för krigsveteranen John McCain. Inget kan ena leden bakom den av dem som vinner, som att det gamla hatet mot Clintonklanen får ny grogrund. Och även om Bill på kort sikt kan vara bra att ha för Hillary i slaget mot Obama, är han i sin nya, aktiva roll hennes verkliga akilleshäl i den verkliga kampen därefter. Hade paret Clinton hållit en lägre profil hade det varit svårare för motståndarna att piska upp negativa stämningar mot dem. Nu kan Hillary Clinton inte längre ducka frågor om vad Bills roll egentligen blir om hon vinner – hans agerande har besvarat frågan. Röstar man på Hillary får man två presidenter till priset av en – och det har många amerikaner starka invändningar emot.,
Blir det John McCain som ställs emot paret Clinton, har han tack polarisingen stor fördel när det gäller att vinna de livsviktiga mittväljarna – och dessutom neutraliserar 71-åringens helt Hillarys tal om erfarenhet. Blir det Mitt Romney som blir republikanernas man, kan han köra trumfa med moralkortet, och dessutom lär det bli en helt ny fart på den kristna höger som hittills varit splittrad och oengagerad.
Sanningen för både Obama och Clinton är att båda desperat behöver den andras röster om de blir nominerade – och mycket mer därtill. Problemet är bara att Bill och Hillarys grävda grop åt Barack Obama riskerar att bli hela det demokratiska partiets fall.
