I Centerpartiets fantasivärld finns inga tråkigheter

Moder Natur må ha varit småsnål mot mig när hon delade ut vissa talanger, men hon var desto generösare med galghumorn och förmågan att uppskatta det absurda i tillvaron. Dessa egenskaper har tjänat mig väl, som det heter nuförtiden. De har bland annat gjort stora delar av kultur- och samhällsdebatten uthärdliga och emellanåt riktigt underhållande. Under valår känner jag särskild tacksamhet.

Som häromdagen när jag läste en stor DN-intervju med Centerns ekonomisk-politiska talesman Martin Ådahl.

Jag kan tänka mig att mindre lyckligt lottade medmänniskor känner förundran, syrlighet eller rentav irritation inför hans trosvissa budskap om hur en kommande rödgrön regering med centerpartister på taburetterna ska skapa jobb genom offensiva skattesänkningar och åtstramning av a-kassan. Själv gläds jag åt att Lewis Carroll har fått en sentida, om än oavsiktlig, efterträdare.

I den gamla vanliga världen går tre av fyra rödgröna partier till val på frågor som höjda skatter, ökade bidrag och avskaffad karensdag i sjukförsäkringen. Men i Ådahls eget Underland finns inga sådana tråkigheter att beakta. Han är övertygad om att Den röda drottningen ska visa sig rimlig och resonlig och ge hans lag fria händer. För vad ska hon annars ta sig till? Eller som han uttrycker det i intervjun: ”Det är ganska nödvändigt för Socialdemokraterna att outsourca företags- och jobbpolitiken till Centerpartiet om vi skulle samarbeta, för annars kan vi inte vända det här ekonomiska läget.”

I likhet med övriga potentiella stödpartier till Socialdemokraterna har Centern dragit upp röda linjer. Man tänker bara ta plats i regeringen om Vänsterpartiet inte får vara med, och om det levereras rejäla skattesänkningar för individer och företag. Det enda man kräver av de rödgröna kamraterna är blå ekonomisk politik, och av intervjun att döma är Ådahl övertygad om att det inte ska möta några nämnvärda hinder.

Självförtroendet är det inget fel på. Den senaste opinionsmätningen inför valet kommer från Novus och ger S,V och MP 46,8 procent tillsammans. Det innebär att de har ungefär åtta gånger så stort stöd som Centern, som noterar 6,0 procent och ligger flera procentenheter efter Vänsterpartiet ensamt. Men när det gäller skatter och arbetsmarknad är det självklart att C-linjen ska gälla i en S-ledd regering.

”Vi har gjort det förut”, säger Ådahl om att sänka skatter tillsammans med S. Det som bara gick att få till med hjälp av det utomordentligt säregna januariavtalet ska ordna sig ännu en gång: fast utan liberaler och med vänsterpartister på krigsstigen.

Ulf Kristersson har knappast blivit så vidare munter av nyhetsflödet på sistone, men även Magdalena Andersson lär kunna hålla sig för skratt.

I sak är det inte svårt att hålla med Ådahl om att arbetslösheten är ett stort problem och att sänkt skatt på arbete kan göra nytta. Men därmed inte sagt att att det är bra att göra ”jobben” till det främsta politiska uppdraget.

”Arbete utvidgar sig så att det fyller den tid som är tillgänglig för att utföra det.” Så lyder Parkinsons berömda lag. Men C. Northcote Parkinson har också formulerat en speciell svensk lag. Det skedde i Stockholm för snart 50 år sedan, och lagen lyder: ”Sikta på välstånd, och du får sysselsättning. Sikta på sysselsättning, och du får allt annat än välstånd.” 

Den gången gällde varningen nog främst konjunkturpolitik och devalveringar, men budskapet gäller även i dag. När ökad sysselsättning blir dominerande ledstjärna nöjer sig politikerna sällan med sänkta skatter utan hittar dessutom på allsköns bidrag och åtgärdsprogram. Det lotsas och coachas så det står härliga till, men det leder inte till beständig förbättring.

Satsa hellre brett på företagsklimatet och se till att staten fungerar.

***

Läs även: PJ Anders Linder: S går upp till kamp om nationalkänslan

Läs även: Sakine Madon: Nu är det högern som har beröringsskräck