”Valfläsket i år är på gränsen till det pinsamma”
Regeringens tillfälliga skattesänkningar får hård kritik från experterna. Politiken anklagas för att sätta marknaden ur spel och skada ekonomin på sikt.
Den 1 april halverades matmomsen till 6 procent. Samtidigt sänktes arbetsgivaravgifterna för unga mellan 18 och 22 år. En månad senare, den 1 maj, sänktes priset på bensin och diesel till EU:s miniminivå. Och 1 juli är det dags igen, då sänks bränsleskatten till ett sammanlagt värde av 7,7 miljarder kronor. De sänkta arbetsgivaravgifterna minskar statens intäkter med 6 miljarder kronor och sänkningen av matmomsen kapar ytterligare 37 miljarder.
Dessa sänkningar på sammantaget cirka 50 miljarder kronor är tillfälliga och sträcker sig bara över valet. Maten blir dyrare igen den 1 januari 2028. Medan arbetsgivaravgifterna för unga återställs mindre än tre veckor efter valet i september och bränsleskatterna i november.
Nationalekonomerna, ett vanligtvis luttrat släkte, är snudd på förfärade.
– Valfläsket i år är osedvanligt uppenbart, på gränsen till det pinsamma. Just att det är tillfälligt, under ett valår… Jag tror aldrig jag har sett det förut, säger nationalekonomen vid Lunds universitet, Andreas Bergh.
– Vi har fått ett nytt inslag i stabiliseringspolitiken. Man har gått vidare från keynesiansk stabiliseringspolitik till mikrostabilisering av enskilda priser. Det finns inget tankestöd för det i nationalekonomin, säger ekonomiprofessorn Lars Calmfors till Fokus.
”Inte samma sak som vallöften”
Regeringen säger sig vilja hjälpa hushållen, ensamstående mammor, landsortsbor, de-som-måste-ta-bilen-till-jobbet, unga arbetslösa, et cetera. En genuin önskan, förmodligen. Men regeringen vill också bli omvald i september.
Uttrycket valfläsket uppfanns i USA. ”Pork barrels” var tunnor med insaltat fläsk som förtroendevalda belönade sina valkretsar med när de hade röstat ”rätt” i olika val på 1800-talet. Med tiden hamnade även tunnlar, broar och andra lokala infrastrukturprojekt eller riktade insatser avsedda att väcka väljarkårens tacksamhet under samma etikett. Valfläsk blev så även en svensk glosa på 1890-talet.
– Valfläsk är inte samma sak som vallöften, betonar statsvetaren Patrik Öhberg vid Göteborgs universitet.
Det ska vara konkret, märkas tydligt i plånboken och rullas ut i nära anslutning till val. Dessutom ska det serveras av regeringen, inte av oppositionen som kan lova hur runt den vill.
– Sänkta bränsleskatter är ett utmärkt exempel på valfläsk.
Frågan är förstås om det funkar. Sväljer väljarna betet? Enligt Patrik Öhberg finns vissa studier som tyder på att valfläsk kan ha effekt, även om väljarna inte är så enkelspåriga att det går att köpa deras stöd rakt av med hjälp av fagra löften.
– Maxtaxan från 1998 är det tydligaste svenska exemplet på fungerande valfläsk. Socialdemokraterna låg illa till det året. Något drastiskt behövde göras. Förslaget kom från ingenstans och var varken förankrat uppåt eller nedåt. Inte hängde det ihop med socialdemokratisk ideologi heller. Men det träffade precis rätt grupp. Småbarnsföräldrar med höga inkomster fick betala en lägre dagisavgift än innan.
S lockade med butler i tunnelbanan
Till skillnad från detta års sänkta matmoms, bränsleskatter och arbetsgivaravgifter för unga blev maxtaxan permanent när den till slut infördes 2002, med en prislapp för staten på 5,6 miljarder kronor.
Peter Esaiasson är professor i statskunskap i Göteborg. Han påminner om historiskt valfläsk många har glömt och räknar även oppositionens. Butler i tunnelbanan, var en socialdemokratisk idé. Liksom höjda skatteavdrag för pensionärer som inte fått del av Alliansregeringens jobbskatteavdrag. Båda lades inför valet 2010, som S förlorade.
– Pensionärsavdraget fungerade inte alls på pensionärerna, säger Peter Esaiasson.
– Socialdemokraterna har sedan urminnes tider alltid haft minst ett vallöfte som ger reda pengar åt någon grupp. 1988 hade de valfeber med åtskilliga dyra reformer som inte kunde genomföras. Men under senare år har de haft svårare att hitta rätt. Maxtaxan var det sista som funkade.
Esaiasson nämner även den amerikanske statistikern Edward Tufte som på 1970-talet lanserade teorin att det finns en politisk budgetcykel och att sittande regeringar mixtrar med ekonomin för att bli återvalda. Patrik Öhberg är också inne på den tankebanan.
– Tanken med att mandatperioderna i Sverige förlängdes till fyra år var att regeringar skulle våga göra tuffa saker i början, och sen skulle det bli lite roligare på slutet, säger Öhberg.
Det stora problemet med att politiker gärna fläskar på i valtider är förstås att det leder till politik som är kostsam och inte gynnar samhället på sikt. Ekomomiprofessorn Lars Calmfors pekar på hur sänkta bränsleskatter sätter marknaden ur spel.
– De stigande marknadspriserna signalerar att varan är knapp. Då ska man inte öka efterfrågan så att oljeproducenterna höjer sina priser. Det gynnar Putins krigskassa och är inte solidariskt med länder som behöver olja men inte har möjlighet att sänka några skatter.
Den sänkta livsmedelsmomsen, som är ännu dyrare för staten är också dålig stödpolitik, enligt Calmfors.
– Då är det bättre att rikta stöden direkt till grupper som hamnar i kläm.
Miljöpartiet, menar Calmfors, resonerar i linje med hur ekonomerna tänker när det gäller bränsleskatterna. De vill höja dem, och kompensera de utsatta.
– Däremot har både MP och V själva drivit på för sänkning av livsmedelsmomsen. Det var ingen bra idé.
Så hur ska man göra? Det finns ett behov av stimulans till hushållen, men politikerna tar den enkla vägen, enligt Calmfors.
– De väljer något som låter bra i en oneliner i stället för att förklara i flera steg. Alla politiker vet att fastighetsskatten egentligen är en bra skatt, ändå avskaffade man den, säger han om valfläsket som enligt honom kan ha avgjort Alliansens valseger 2006.
– Man gör något som förstör skattesystemet och sedan är omöjligt att avskaffa. Det är samma sak med livsmedelsmomsen. Den kommer kanske inte gå att höja igen.
***
