Fler fattiga oavsett regering



Text: Martin Ahlquist

Det visar en ny rapport som Swedbank gjort på Fokus uppdrag och som presenteras under ett seminarium under politikerveckan i Almedalen arrangerat av Fokus, Swedbank och Synovate.

I den sista partiledardebatten före riksdagens sommaruppehåll summerades läget i svensk inrikespolitik.

- Borgerlig politik fungerar inte, men framför allt är den orättvis, sa socialdemokraternas Mona Sahlin. 
I två år har hennes parti försökt sätta bilden av att moderaternas politik mot ”utanförskapet” leder till ökade klassklyftor.
 Men frågan är vad Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt egentligen menar med talet om ”rättvisa” och ”utanförskap”?

Den svenska fördelningspolitiken under såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar sedan 90-talets börjar visar tvärtom upp en tydlig bild av att klyftorna bara har blivit större: 
De marginaliserade har blivit fler. Den relativa fattigdomen har ökat. Ersättningssystemen har urholkats.
I en ny studie gjord på Fokus uppdrag avslöjar Swedbanks chefsekonom Cecilia Hermansson och privatekonom Ylva Yngvesson luckorna i den politiska retoriken.

Andelen personer som i tre år i rad haft minst 80 procent av sin disponibla inkomst från sociala ersättningar har ökat rejält, visar undersökningen. Från 3,9 procent av befolkningen 1993 till 6 procent 2006. Inte heller efter 2006 kan någon tydlig nedgång skönjas.

- Om man vill minska gruppen marginaliserade räcker det inte att ändra i skatte- och bidragssystemen. Det krävs åtgärder som är anpassade till individerna och myndigheter måste samarbeta bättre, säger Swedbanks chefekonom Cecilia Hermansson. Sverige är fortfarande ett av de länder i världen som har den jämnaste inkomstfördelningen, men sedan mitten av 1980-telet har inkomstklyftorna ökat.

Under perioden 1995 – 2000 var Sverige ett av de länder som uppvisade störst ökning av skillnaderna.
 Oavsett regering hamnar de mest ekonomiskt utsatta i kläm. Det har heller inte spelat någon större roll om statens ekonomi har gått bra eller dåligt. En orsak kan, enligt Cecilia Hermansson, vara att såväl socialdemokratiska som borgerliga regeringar haft otydliga mål för fördelningspolitiken.