Välkommen till landet Flyta medströms
Ordet "slagträ" har blivit ett sätt att avfärda allt från marknadshyror och slöserikommissioner till frågor om antisemitism.
Bild: TT / AP / Caroline Brehman
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
I ett strängt puritanskt och modernt protestantiskt land finns mycket att hålla reda på. Folk som är fel, har fel, tycker fel eller överhuvudtaget håller på och tycker en massa. Och nu har vi kommit till den periodiskt inträffande kulmen av detta.
För Sverige är inte bara ett puritanskt, protestantiskt land – det är ett strängt politiskt samt konfliktfobiskt land. Huruvida politiken i brist på den riktiga varan får spela rollen av gud kan vi lämna därhän. För nu är det valrörelse i landet Flyta medströms.
Visst har migranterna som tog sig in i Spanien, jo Ceuta är en spansk enklav, snabbstartat valrörelsen men jag skulle ändå vilja börja i andra änden och be er lägga märke till ordval och särskilt ordet ”slagträ”. När det dyker upp i debatten finns det all anledning att ana oråd, dra öronen åt sig och inse att det som osar antagligen är katt.
Under det senaste året har ordet slagträ använts för att varna för kritik mot kommunikatörer. Minister Elisabeth Svantesson hade nämligen varit så fräck att hon tillsätter en slöserikommission. Eftersom staten slösar. Myndigheter och offentliga upphandlingar ska effektiviseras och det stoppade slöseriet ska ge 40 miljarder kronor mer i statskassan varje år. Till välfärd.
Fräckt för att vara finansminister, eller hur, och särskilt stötande att hon pekat ut ett växande antalet kommunikatörer som en besparingskälla. Då svarade tillförordnad vd och generalsekreterare i Sveriges Kommunikatörer och några andra och texten fick rubriken ”Sluta använd yrket som ett slagträ i debatten”. Yrket? Som ett slagträ? Man får alltså inte peka på problem som behöver åtgärdas? Nej just det, det får man inte.
Efter det var det marknadshyror som användes som ett slagträ i debatten. Det var Pontus Mattsson, politikreporter på Ekot och Monica Saarinen, politikjournalist, som fick till det. För under Järvaveckan hade Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson hotat med att Moderaterna vill införa marknadshyror. Moderaterna kallar det trygghetshyra och vad som var själva slagträt är fortfarande oklart. Får man tycka olika om hyror? Antagligen inte.
Så var det Ceuta då. Då skrev publikationen Ledarsidorna att ”Migrationskrisen i Ceuta har på några dygn blivit ett svenskt inrikespolitiskt slagträ.” I röran plockades också ”cherry-picking” (googla) in, lite av en motsägelse i frågor som rör slagträn måste man ändå få säga. Och det följande kravet på upphörande av användande av ”slagträn” var att hålla sig till sakläget och ”ge hela bilden”.
Slagträet visade sig handla om att den som kritiserade det faktum att Marocko uppmuntrade 60 000 personer att på något dygn ta sig in i Spanien var upprörande historiskt okunnig. Förlåt oss Herre, för att vi har syndat.
Sedan har vi då de under senare år, läs efter 7 oktober, varningarna för det antisemitiska slagträt. Andemeningen är att endast vissa särskilt godartade människor är betrodda att kritisera antisemiter. För om det är någon som inte fått den svenska utmärkelsen ”klok”, så ska den själv förstå att avstå från att tala mot antisemitism. Som om det finns en verklighet där antisemitism bör lyftas ur alla sammanhang och placeras där endast de betrodda har tillträde.
Judar kidnappades, våldtogs, torterades och mördades, men om fel avsändare påpekar detta är det… rätt gissat, ett slagträ. Och slagträn ska vi aldrig använda och alltid varna för, tills vi slipper se röken av dem. Slagträna.
Idén om slagträet skärper inte blicken. Tvärtom. Den sopar med stora svepande armrörelser banan så att bara ”rätt” avsändare syns och hörs. Det är motsatsen till skärpa. Det är bigott. I konfliktfobikernas land och under kommissariesamhällets pastorat förväntas vi inte bara flyta medströms. Vi förväntas ovanpå detta leverera den innerliga viljan att flyta medströms, vilket vi alla kan bevittna i devota utsagor i de sociala mediernas kommentarsfält.
Det är slutspurt i valrörelsen nu, känner ni den djupt i venerna, den där viljan att flyta medströms? Om inte, kanske dags att vaska slagträt och häva upp rösten i församlingen.
***
